Här på DGS är vi många skribenter som har kommit med mörka beskrivningar av samtiden i vårt land, och ännu mer så när det gäller framtiden. Inkompetens, stollighet, egenintressen och korruption är några av ledorden. Och detta går tyvärr inte att tänka bort utan att man blir tvungen att använda starka adjektiv. En huvudlös invandringspolitik och en stollig klimatpolitik har varit två av grundpelarna, men än värre är kanske det moraliska förfallet i hela nationen.
Jag har ännu ej kommit i närheten av att upptäcka alla de magiska konster som den artificiella intelligensen troligtvis behärskar. Men jag har blivit djupt imponerad av dess kompetens på områden där jag inte känner mig helt tappad bakom en vagn. Men eftersom du, liksom jag, för det mesta troligen bara blir trött på recensenter som pratar runt märkvärdiga saker i stället för att låta dem visa upp sina tricks så ska jag nu ta ut ChatGPT på banan och visa upp honom för dig.
På senare tid har jag märkt en explosion på YouTube: tusentals kinesiska filmer i alla möjliga genrer som fantasy, äventyr, action och romantik. Det som skiljde dessa videor från andra var det vertikala mobilformatet – alltså videorna är smala.
KULTUR Jag har alltid försökt göra söndagarna lite extra mysiga, både när sonen växte upp och numer när det bara är maken och jag här hemma. Det var så jag växte upp, med förmiddagspromenad, söndagsmiddag och te och scones på kvällen. Därefter lite brädspel eller en tv-deckare – av någon anledning minns jag den tyska serien Der Kommissar bäst (Kommissarie Keller på svenska, har jag för mig). En dag för vila, rekreation och umgänge med nära och kära.
En sak som är känslig att beröra är frågan om demokratins hållbarhet. Det enda socialt accepterade svaret är att demokratin är evig och att vi därför, i alla fall i Sverige, har uppnått samhällsutvecklingens högsta stadium.
Igår, den 17 oktober, publicerade SVT Nyheter ett inslag om pro-palestiniern och terrorlobbyisten Tara Saleh. På sociala medier har hon varit en följetong i flera år och filmklippen, där hon iklädd palestinasjal poserar med vapen och gastar att hon vill förstöra Sverige och hoppas att svenska barn ska lida, har varit omöjliga att undvika.
Ändå har SVT lyckats göra just det. Varför?
De två berättelser jag nu återger har båda samma besvärande budskap. Jag påstår inte att de skulle vara representativa för hur framgångsrika invandrare eller framgångsrika barn till invandrare ser på den svenska skolan. Hur det ligger till på den punkten har jag ingen aning om. Jag är bara bekymrad över att två av de två sådana människor med vilka jag diskuterat saken har likartade uppfattningar.
Det är bra att efter förmåga omge sig med begåvade och okunniga personer som frågar en om saker man förmodas veta. Min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro är en sådan person. Hon frågade mig om skälen bakom den svenska invandringspolitiken. Hon förmodade att det var i Sverige liksom på andra ställen hon känner till, alltså att mottagarländer behöver arbetskraft och därför uppmuntrar import av arbetskraft.
Aftonbladets Anders Lindberg är bekymrad. Sverige har blivit så hårt. Det är så många tjuvnyp, så mycket fulspel. Tänk om alla bara kunde vara sakliga. Som Lindberg själv.
Det är budskapet i en präktig liten krönika som Lindberg skrivit efter C-ledaren Hatts avgång. Men Lindberg lever inte som han lär. Det har den digitale kreatören Hans Thannerstig visat i ett mycket läsvärt inlägg på Facebook där han listar 100 av de rubriker som prytt Aftonbladets ledarsida sedan valet 2022.
Knappt ett halvår på partiledarposten blev det för Centerns Anna Karin Hatt. Själv säger hon att hon slutar på grund av hat och hot. Men i vad består detta hat och dessa hot? Det har hon inte klarlagt. Istället har hon valt att vara så vag som det bara är möjligt. Det är inte förtroendeingivande – istället har det gett upphov till många spekulationer bland medborgarna.
Hennes svepande argument bidrar dessutom till att urvattna begreppen ”hat” och ”hot”.
Igår skrev jag att filosofiska riktningar som inte erkänner sanningen som överordnad värdering, till exempel postmodernismen som menar att beroende på omständigheterna kan lite vad som helst vara sant, sedan några årtionden har tagit ett ganska fast grepp om västerlandet.
Bland alla de filosofer som jag misslyckats med att förstå intar Ludwig Wittgenstein (bilden) en framträdande position. Och det beror inte bara mina otillräckliga förståndsgåvor utan också på tänkarens besvärande svårtillgänglighet som inte bara drabbar oss utomstående utan även honom själv till den grad att han ungefär halvvägs genom livet bytte uppfattning i sin grundläggande fråga, nämligen relationen mellan språket och verkligheten.
För sådär tjugo år sen blev det populärt att bilda bostadsrättsföreningar. Delar av miljonprogrammet såldes ut av kommunala bolag till summor långt under marknadspriset. Vissa hyresgäster passade på att spekulera och köpte och sålde i rask takt, medan andra såg chansen till ett långsiktigt boende med ökat självbestämmande ihop med grannarna. En ny egnahemsrörelse skulle man kunna säga. Själv kom jag över en hyfsad trea med söderbalkong, utan att behöva låna en krona av banken.
Under den senaste partiledardebatten i SVT valde V-ledaren Nooshi Dadgostar att ständigt avbryta de övriga partiledarna. Nu får SVT kritik för att Holmberg och Kvartoft inte ingrep.
Jag ser inte partiledardebatter på teve vilket delvis beror på att jag inte lärt mig att knäppa på apparaten. Men nu hjälpte frugan till med den saken ty hon ville se söndagens diskussion mellan dem som styr vårt land. Jag kunde hänga med av bara farten.
Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har hög svansföring. De skriver på sin hemsida att världen blivit en bättre plats på grund av deras outtröttliga biståndsarbete. De skriver också att världen samtidigt blivit en sämre plats eftersom Diakonia ännu inte får så stora donationer som de önskar. Det är i alla fall så jag tolkar deras skrytsamma presentation.
En vän frågade mig varför jag nästan aldrig skriver om svensk inrikespolitik. Det kan jag tala om för dig, svarade jag och började räkna på fingrarna. Politikens kärna är partiernas värderingar och de administrativa planer vilka förkroppsligar värderingarna, till exempel om partiet vill ha skolpeng och bygga Östlig förbindelse. Men du skriver ju aldrig om partiernas program, sa vännen. Det beror på att de inte har några program, sa jag. Deras idéer är ofärdiga och ogenomförbara. Före valen har de skisser och lösa önskemål, efter valen tillsätter de utredningar för att ta reda på vad de egentligen vill.
Följande artikel publicerade jag för exakt tio år sedan. Det var en dramatisk period i svensk historia. Den stora invandringsvågen, som skulle nå sin kulmen i mars 2016, hade just startat och det officiella Sverige gjorde sitt yttersta för att hitta lokaler där de nyanlända – som kollektivt kallades flyktingar – kunde huseras. Artikeln, vars budskap i stort sett bekräftats av utvecklingen, var att Sverige var oförberett och att all handlingskraft ägnades åt att anpassa oss efter ett människoflöde som vi inte kontrollerade eller ens ville kontrollera. Så här tio år efteråt fortsätter vi den politiken.
När jag läser Nya testamentet får jag intrycket att lärjungarna och de första kristna, ännu skakade av korsfästelsen av deras älskade Messias, föreställde sig att han skulle komma tillbaka när som helst. Liksom de hade sett honom fara upp till himlen, skulle de se honom fara ner:
”Och dessa sade: ‘I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.’” (Apg. 1:11)
Under de senaste veckorna har jag kanske snöat in på artificiell intelligens. Det beror på att det känns som att ha fått en ny leksak till jul. Man kan, som du vet, ställa de mest komplicerade frågor och få häpnadsväckande detaljerade svar av en sådan som ChatGPT.
De propalestinska demonstrationerna har tillåtits gå så långt att människor, som kom till minnesstunden för de kvinnor som föll offer för Hamas offer den 7 oktober, själva var rädda för att bli mördade. ”Flera av oss sa det till varandra: ‘Tänk om någon skjuter?’ Att vi ens tänkte så – i Sverige, i Göteborg – säger allt.”
Det skriver Helene Bergman på Kärringsbloggen.
Liberalernas ledning har beslutat att ska de göra allt som står i deras makt för att se till att landets näst största parti och deras väljare inte får något att säga till om i en kommande regering.
Det är stora ord från en partiledning vars parti i senaste mätningen inte ens når upp till riksdagsgränsen.
Den svenska regeringen försöker bekämpa brottsligheten genom att bland annat skärpa straffen. Sådana allt hårdare tag verkar rimliga med tanke på att regeringar av olika partier åtminstone sedan millenieskiftet lovat att få bukt med kriminaliteten genom nya och skärpta åtgärder såsom att anställa tusentals fler poliser.
När Greta Thunberg gjorde ett inlägg på sociala medier för att visa lidandet hos palestinska fångar i i israeliska fängelser använde hon en bild på en utmärglad israelisk gisslan som illustration.
Kanske driver jag mina käpphästar för hårt, särskilt den möjligtvis präktigaste hingsten i mitt stall, han som egentligen heter Politikerväldet men uppträder under artistnamnet Välfärdsstaten. Men eftersom det är så få som törs ta ut honom på banan faller det på min lott att ge honom den exercis han behöver för att utveckla sina krafter.
Den 20 januari 1942 avhölls en betydelsefull konferens i Berlinförorten Wannsee. Under ordförandeskap av Reinhard Heydrich (bilden), chef för säkerhetspolisen, träffades fjorton ledande representanter för nazistpartiet, SS och den tyska statsförvaltningen. (På YouTube finns flera kortfilmer om händelsen, till exempel den här). Syftet var inte att resonera om huruvida alla judar skulle förintas, ty det var redan bestämt, utan att planera de praktiska detaljerna.
Det år 50 f. Kr. och hela Gallien har fallit, förutom en enda by som lyckas stå emot den romerska övermakten med hjälp av en magisk dryck. Den tecknade serien om den lilla okuvliga byn och dess hjälte Asterix (Astérix le Gaulois) skapades 1959 av fransmännen René Goscinny och Albert Uderzo.
Jag tror hela debatten om invandringen och sverigedemokraterna och hur en hygglig medborgare bör förhålla sig till dessa företeelser är felkonstruerad. I själva verket är den ingen debatt, utan en kampanj som går ut på att alla de som skulle vilja ha en riktig debatt bör skämmas eftersom 1) de flyktingar och andra som vill komma hit har det besvärligt och därför bör åtnjuta en näst intill obegränsad rätt till stöd och omsorg och 2) att de som har en annan uppfattning är sverigedemokrater i garderoben vilket är skämmigt med tanke på 3) att sverigedemokraterna dels slåss med järnrör, dels pratar om nation och folk vilket även Hitler gjorde varför de är fascister och rasister.
Nog är det märkligt ändå. Överallt där jag befinner mig hör jag människor sucka och stöna över de envetna, högljudda pro-palestinierna som ockuperar gator och torg och stör vanligt folk i deras vardag. Men medierna, de fortsätter att låtsas som om pro-palestinierna blir fler och gullar med dem som om de vore en viktig tillgång för samhället. Och judehatet, det flödar fritt.
Efter en stökig helg i Storbritannien, då hundratals pro-palestinier greps efter våldsamma demonstrationer, har de brittiska myndigheterna beslutat att begränsa möjligheten att genomföra liknande protester.
DET GODA SAMHÄLLET 