Ämnet för dagens predikan är Sveriges dåliga tillväxt. Jag tänker inte förklara varför hög tillväxt är nödvändig för välmåendet i en nation. Jag tänker bara genom ett enkelt exempel illustrera en omistlig förutsättning för att de ska bli någon tillväxt. Men först ChatGPT:s prognoser för tillväxten uttryckt i procent innevarande år:

Om du, i likhet med mig, inte är särskild slängd i ämnet komparativ teologi så har du troligen ingen aning om att seriösa teologer på allvar ser förundransvärda likheter mellan Jesus och Buddha, den senare även känd som Gautama eller Siddharta, den hinduiske religionsförnyaren som levde femhundra år före sin judiske kollega.

Hugo Niklasson

Kommunalråd

Skäddinge kommun

I hela mitt liv har jag träffat begåvat folk som ansträngt sig för att hitta de oslagbart övertygande formuleringar som skulle förmå andra människor att ta till sig de begåvades avgörande insikter. Det kan handla om vad som helst, till exempel vilket politiskt parti som har den vetenskapligt rätta politiken eller vilken bilmodell som ger mest för pengarna.

På tapeten står regeringens plan att efterhöra kommunernas intresse av att genomföra – eller i varje fall att inte motarbeta – idén om betald utvandringshjälp till invandrare som inte trivs i Sverige. I det syftet har regeringen, som förstås är positivt inställd till sin idé, skickat ut en samordnare för ärendet. En samordnare (på bilden tillsammans med den ansvarige ministern) är vad jag förstår, åtminstone i detta fall, ett slags diplomatisk idéförsäljare i mänsklig gestalt som skickas runt i landet i stället för en remisskrivelse på papper som kommunerna knappt orkar läsa.

Vilken samtid? undrar du kanske. Den här artikeln skrev jag för precis tio år sedan och tänkte att den kunde inkallas på repövning eftersom jag menar att den fortfarande är fullt tjänstduglig.

Jordmånen för nya idéer är mer välkomnande i USA än i Sverige. Det beror på att amerikanarna är individualister medan vi svenskar är kollektivister. När en individualist stöter på en ny idé blir han inte provocerad om idén inte direkt inkräktar på individualistens egna intellektuella inmutningar. Men när en kollektivist råkar ut för en ny idé så blir han uppbragt just eftersom idén är ny vilket betyder att kollektivet ännu inte hunnit förhålla sig till den och intagit en gemensam ställning.

Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.

Eftersom du är känd för ditt goda förstånd och seriösa intresse för samhällsfrågor vill du kanske hjälpa mig att besvara en aktuell och knepig fråga.

Det finns en sociologisk tes som jag själv för länge sedan, till min bedrövelse, uppfann men som igår i Argentina förhoppningsvis bevisade sig felaktig. Tesen är att demokratin ständigt är undergångshotad eftersom det alltid finns en majoritet på 51 procent (eller mer) av medborgarna som är sämre ekonomiskt lottade än de övriga 49 procenten (eller mindre) och som därför alltid har anledning att i demokratiska val gadda ihop sig mot minoriteten vilket normalt leder till ekonomiska kriser.

Som svar på min fråga från igår om vem eller vilka som har makten i Sverige så pekade jag på ett antal intressenter som i vår samhällsdebatt ofta utses till de egentliga men halvdolda makthavarna, ”till exempel globalisterna, media, särskilt statliga, bidragsförsörjda media, kriminella klaner, invandrare, högerextremister, EU, kapitalet och friskolorna med flera”.