Rubriken är en av mina favoritaforismer. Den ska vara ett åldrigt judiskt ordspråk som underfundigt och luttrat med sorgsen humor sammanfattar tusentals år av samlad mänsklig erfarenhet och visdom. Talesättet – som också kan formuleras som att ”vi såg det inte komma” – kan tillämpas för att bringa ljus över de mest olikartade samhälleliga projekt. Själv tänkte jag i första hand på israelernas misslyckade mur mot Gaza och den minst lika misslyckade svenska invandringspolitiken.
I dagens Sverige är oro ett nästan för svagt uttryck för vad många människor upplever. Och det är de opportunistiska politiker som har lett landet hit som nu basunerar i media och i riksdagen att Sverige har blivit farligare och fattigare. Vilken grotesk politisk fräckhet!
Bland dem som för ett decennium sedan gillade tanken att medvetet förvandla Sverige till ett invandringsland – och kanske gick så långt som att måla skyltar med texten ”Refugees welcome” och dela ut matpaket till nyanlända syrianer på Sveriges tågstationer – fanns en troligen uppriktig och begriplig känsla av att de gjorde gott. Sverige hade i århundraden levt väl av den know-how som grupper av utlänningar medfört.
En raket har hamnat vid ett sjukhus i Gaza och hundratals palestinier har dött. Deras landsmän i Gaza, på Västbanken och annorstädes exploderar i våldsamma protester. Dessa fortsätter också när det blir allt tydligare att det är den egna sidan som avfyrat en misslyckad, förlupen raket.
Våra politiker och en samlad journalistkår bedyrade att den enorma massinvandringen från Mellanöstern och Afrika skulle få landet att blomstra som aldrig förr.
Som vit man i mogen ålder har jag sedan barnsben fått lära mig att jag tillhör en förtryckargrupp ty så har samhället beskrivits ungefär sedan andra världskriget. Det ligger mycket i det eftersom den vite mannen ungefär så länge med något slags fog kunde betraktas som ett slags härskare. Kvinnor, barn och färgade personer hade i allmänhet – nästan utan undantag – sämre lön och ställning i samhället.
Jenny Jensen, kriminalvårdsinspektör på häktet i Malmö, berättar i P1 Morgon 20 oktober om arbetet med ”barn” på häktet i Malmö.
De har bland annat löst problemet att bryta isoleringen för barnen fyra timmar om dagen, som lager kräver. Nu kan de tydligt se att barnen mår mycket bättre när dom får de här fyra timmarna utanför isoleringen i häktescellen.
En av de orsaker man brukar ange när man ska förklara den eskalerande kriminaliteten i Sverige är trångboddhet. Men trångboddhet är inget nytt i Sverige – tvärtom. Det är inte särskilt längesen svenska barnfamiljer – statare, torpare, arbetare – fick tränga ihop sig i ett rum och kök, utan vare sig rinnande vatten eller toalett. Men det skapade inte kriminalitet utan snarare en beslutsam strävan efter att skapa bättre levnadsvillkor.
Ett mycket användbart ord som inte gör någon nytta är ”mem”. Begreppet uppfanns år 1976 av en världsberömd engelsman vid man Richard Dawkins som skrivit en bok om att Gud är en illusion och som tack för detta och en del andra populära skrifter fått en asteriod uppkallade efter sig (nämligen asteroiden 8331 med samma efternamn som tänkaren, således Dawkins).
Det svenska rättsväsendet är inte anpassat för barn, säger försvarsadvokat Nooshi Aknooni Ficks till P4 Stockholm. Och det har hon naturligtvis rätt i. Det beror på att barn normalt sett inte begår så grova brott att de behöver sitta i förvar. I alla fall har de inte gjort det tidigare. Att det likväl sitter ett hundratal barn häktade i detta nu beror på att vi idag, på grund av migrationspolitiken och den kravlöshet som mött de ”nya svenskarna”, har mängder med familjer där barnen fått växa upp utan den fostran som gör dem till normala tonåringar.
Trots kriget i Ukraina, som dagligen innebär kanske 1 000 döda soldater, och Kinas hot mot Taiwan, har media i dagarna främst fokus på kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. PK-media i Sverige, tillsammans med att antal ”kändisar” inklusive Greta, har redan tagit ställning för Hamas, eller åtminstone för de civila i Gazaremsan, detta trots att Hamas startade kriget. Denna lilla remsa med ca 2 miljoner invånare styrs av Hamas, en terrorklassad sunni-religiös/politisk organisation styrd med sharialagar.
Det sa den tyske diktaren Claudius och honom kan jag verkligen gå i god för. Frugan och jag reste som sagt på ett tredagarsbesök i Atén för att inspektera Akropolis och kanske göra en utflykt till någon av öarna där grekerna odlar pistaschnötter som jag trodde man bara kunde använda för att göra glass.
Den 7 oktober utförde den islamistiska terrorgruppen Hamas ett attentat som krävde fler judars liv än något annat enskilt terrordåd sedan andra världskriget. Sedan dess har Hamas satt sig i säkerhet, med israelisk gisslan och palestinsk civilbefolkning som mänskliga sköldar. Och nu tar 160 skådespelare, musiker och programledare ensidigt parti för Palestina under den av storhetsvansinne präglade hashtaggen #Vikräver.
”Vi kan inte stillatigande se på när människor mördas och liv ödeläggs”, står det i inlägget som spridits på sociala medier.
Det gick dock väldigt bra att stillatigande se på så länge det var enbart judar som miste livet. Jag såg i alla fall inget #Vikräver-inlägg innan Israel började försvara sig.
Jag har aldrig intresserat mig särskilt mycket för miljöpartiets inre politiska liv. Jag vet bara att de utser två språkrör istället för en partiledare och att dessa två, för jämlikhetens skull, ska vara en man och en kvinna. Med tanke på hur många kön det finns idag borde dock språkrören vara minst fem. Nåväl.
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
För de flesta som har seglat i Västindien är singer/songwritern Jimmy Buffet (1946 – 2023) ett känt namn. Han var en av de mest framgångsrika och förmögnaste artisterna i världen med en förmögenhet på mer än 10 miljarder kronor. Under 2000-talet var han den tionde bästa turnéartisten i världen med 4,5 miljoner sålda biljetter.
Polisen bygger Sveriges första ”barn-arrest” i Malmö, berättar SVT Nyheter.
I inslaget får vi veta att det är ingen bra miljö för barn att vistas i häkte. Där kan det finnas berusade människor eller till och med människor som misstänks för grova brott.
Jag erkänner att mina kunskaper om Mellanöstern är begränsade men tar mig ändå friheten att spekulera lite.
Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet.
För det första ska frugan och jag resa några dagar till Grekland så jag hinner inte skriv några artiklar på ett kort tag. För det andra har jag skrivit en krönika om dagen i nio år och jag upptäcker vid en tillbakablick att jag att nästan allt som man har anledning att klaga över idag redan då väckte irritation. Här är en text från juni 2017. Antingen är det jag som inte upptäcker de stora saker som händer eller också händer det inte tillräckligt.
Från P1 Morgon den 18 oktober:
”Hur har vi hamnat här och vad kan samhället göra för att minska hotbilden mot Sverige? Hör Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladets oberoende socialdemokratiska ledarsida och Ivar Arpi, fristående samhällsdebattör som driver podden Rak Höger.”
Det går inte en dag utan att man funderar på hur långt det svenska vansinnet kan gå. Och varenda dag tvingas man konstatera att det alltid kan gå längre. Kriminella kan skaffa sig bostadsrätter utan att bostadsrättsföreningen får kolla deras bakgrund medan vanligt folk inte får sätta in ett par tusen på banken utan att redogöra för exakt var pengarna kommer ifrån. I Sverige får kriminella även driva vårdcentraler och LSS-företag, myndigheterna är infiltrerade av klaner, som lämnar ut hemligstämplade uppgifter till andra kriminella, och vem som helst kan skriva sig på din adress utan att du får vetskap om det. Och IS-terrorister får arbeta med barn.
Ska det någonsin ta slut?
Just som jag kommit på något bra att skriva så får jag en vag känsla av att någon har sagt det förut utan att det föranlett några reaktioner. Ibland är det jag som sagt det där som ingen brytt sig om. Här är ett exempel på en sju år gammal artikel som det nog kommer att finnas anledning att återpublicera om ytterligare sju år.
Europa har iscensatt sin egen undergång. Efter mer än 200 år utan krig förutsätts det svenska folket, och alla andra som flyttat hit, att helt sakna självbevarelsedrift. Samtliga i Sverige tycks ha förlorat förmågan att tänka själva och inse när och var en uppenbar eller eventuell fara hotar.
Israelsk minister: ”Sverige? Ni har stora utmaningar hos er. Sov med ögonen öppna”, säger han.
En kort tid efteråt skjuts svenskar ihjäl i Bryssel, mitt på dagen. Det hjälper inte ens att vara vaken – med båda ögonen öppna.
Efter terrorattentatet i Bryssel, då två svenska fotbollssupportrar mördades, var Fredrik Reinfeldt upprörd över det han valde att kalla ett ”sportattentat” och ett ”attentat mot fotbollen”. Nu sprids kritik på sociala medier, där många upprörs över att den förre statsministern låtsas som om terrorattentatet är fotbollsrelaterat när det i själva verket rör sig om ett islamistdåd.
Är inte det märkvärdigaste av allt med livet att det går i tretakt: varelser föds, bevaras under viss tid för att därefter dö? Åtminstone verkar människan vara benägen att läsa in sådana valsrytmer i tillvaron. Vid sidan av den enskilda människans liv, som praktiskt taget undantagslöst dansar denna dans under sin tillvaro på jorden, gäller mallen allt levande och troligen också allt oorganiskt; tänk på bergskedjor som med tiden förvandlas från taggiga alper till mjukt rundade svenska fjäll. Ett annat, lite mer komplicerat exempel, är tregenerationsteoremet ”förvärva, ärva, fördärva” som många använder som tolkningsmönster vid beskrivningen av hur förmögenheter kan gå i arv inom släkter.
Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan det islamistiska terrordådet i Bryssel skulle börja bortförklaras av diverse mörka krafter. Redan morgonen efter dådet skrev socialdemokraten Björn Alvebrand ett offentligt inlägg på Facebook, där han skyllde attentatet på Sveriges regering som, enligt honom, samarbetar med en ”nazistisk vit maktrörelse” och har underlåtit att respektera islamister genom att vägra inskränka yttrandefriheten.
En fundering i all ödmjukhet från en som inte förstår hur kriget mellan Israel och dess fiender kommer gestaltas framöver. Tänk som ett tankeexperiment att alla judar i Israel tröttnar på sina jobbiga grannar och i ett snabbt svep lämnar landet. De har hittat ett lugnare ställe någon annanstans.
Två svenskar har mördats i ett islamistiskt terrordåd mitt under EM-kvalet i fotboll i Bryssel och terroristen siktade in sig just på blågula tröjor. Blågul landslagströja på kvalmatch till fotbolls-EM är alltså numera något som kan medföra ond, bråd död till Allahs ära.
Det kommer inte att dröja länge förrän svenska ledarskribenter, goda kristna förespråkare och annat löst folk börjar leta efter ursäkter. Svenskarna har ju trots allt bränt jättemånga koraner på senaste tiden och är dessutom rasister och islamofober och gärningsmannen är förstås en vilsen stackare som lidit alla helvetes kval på grund av det blågula förtrycket.
Jag har noterat att företeelser som plötsligt blossar upp och tar utrymme i medborgarnas medvetande ofta ges särmarkeringar i media. När antalet invandrande migranter mångdubblades för sju, åtta år sedan fick artiklar om de tillvällande skarorna ofta vinjetten ”Flyktingkrisen” för att ge läsaren snabb information i vilket härad han befann sig. Så småningom försvinner vinjetterna eftersom de företeelser de flaggar för har upphört eller för att de blivit så uppenbara delar av tillvaron att de inte längre behöver särskild utmärkning.
DET GODA SAMHÄLLET 