Eftersom jag var ett intelligent barn gick jag aldrig på det där med tomten. Kände på mig att det var grannflickans moster som spökat ut sig med fasttejpad bomull i ansiktet (bilden). Men jag vet andra som var mer lättlurade, och på 1960-talet ansågs det ganska OK att lura barn. Vuxna drog gärna en rövarhistoria om de tyckte verkligheten var för komplicerad, för tråkig eller tog för lång tid att förklara. Vi hade heller inga mobiltelefoner där vi kunde Googla och kolla det rätta svaret. I stort som i smått var vi utelämnade åt vuxnas manipulationer.

Det finns några nyckelmeningar i DN:s intervju 22 december med en före detta gängkriminell som de kallar ”den unge mannen”. Av de suddiga bilderna att döma har han afrikanskt ursprung så man får vara tacksam att de inte gett honom ett alias som Erik, Ulv eller Anund. På eget bevåg ger jag honom namnet Ahmed, för att slippa upprepa ”den unge mannen” hela tiden i min text.

Under julen är det muslimerna som bär upp vården så att svenskar kan fira högtiden i lugn och ro. Det skriver före detta s-politikern Nalin Baksi, f d Pekgul, i ett inlägg på X. Vi icke-muslimer tackar och bockar för att hon och hennes muslimska systrar och bröder räddat julen åt oss, för det vet ju alla att det absolut inte finns, och aldrig har funnits, några svenskar som arbetar på julen.

Ett hjälplöst och kvidande rop på hjälp som sannolikt inkommer att koras till vinnare närmas de flesta av er som bara väntar på döden kommer och kommer att betrakta just honom som segrare i er privata vendetta. Kanske fem miljoner av er stackars ukrainare ligger och väntar på den där smällen som ska höja er ett snäpp i den mänskliga lidandehierarkien så att ni törs börja räkna dagarna till en befrielse blir alltmer sannolikt. Han i sängen intill stängde just ögonen och slutade tala. Vi sänggrannar läste i skyn och stönade över de smärtor som i vågor stötte upp från bukar med tunga, illaluktande rapningar.

I Svenska kyrkan får man ofta höra att ”Jesus föddes som ett flyktingbarn”. Stämmer det?

Nej, liksom så mycket annat som Svenska kyrkans präster påstår, så är det fel.

Ett tag var Jesus dock flykting. I Matteusevangeliet finns berättelsen om den heliga familjen, Josef, Maria och Jesusbarnets, flykt till Egypten för att rädda barnet från Herodes. Kungen hade ju befallt att alla gossebarn skulle mördas.

Idag skriver vi 24 december och tänder dessutom det fjärde adventsljuset. Jag tycker det är särskilt trevligt när julafton sammanfaller med fjärde advent, det blir lite ”extra allt”. Igår kunde vi berätta om att Malmö stad undviker att önska god jul men det gör inte jag. Traditionerna och kulturarvet är något av det viktigaste vi har – utan dem blir vi rotlösa och lättstyrda. Det gäller att vara vaksam på maktmänniskor som försöker beröva oss vår kultur.

När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism.

Det senaste året eller kanske tre-, fyraårsperioden, har jag varit utsatt för tilltagande förvirring. Det kan vara mitt fel, växande senilitet är alltid en möjlighet, men jag tror motvilligt på det minst sannolika alternativet av alla, nämligen att starka krafter försöker driva med mig. Vilka dessa starka krafter är vet jag inte men man känner igen dem på att de försöker omdefiniera tillvaron och på det sättet göra mig obehagligt osäker.


Nu är Magdalena Andersson igång med sina lögner igen och denna gång påstår hon att Socialdemokraterna har stått för ”en ordnad migration”. Att deras migrationspolitik likväl var kaotisk och ansvarslös skyller hon på ”samhällsklimatet var ju så”. Ungefär som om hon själv och hennes partikoloss inte alls var med och skapade just det samhällsklimat som förändrade Sverige på ett så katastrofalt sätt.

Min tillvaro är på många sätt privilegierad. Ett av dessa privilegier, som tilltar med åren, är att jag inte behöver bry mig om vad andra människor tycker. Jo, av personliga och sociala skäl är jag känslig för andras uppfattning om mig, jag är trots allt en normalt snäll och konflikträdd svensk, men jag behöver inte rädas att chefer eller kollegor ska djävlas med mig och hota mig med indragna fördelar eller uteblivna avancemang. Av att bli kölhalad och rådbråkad av journalister har jag årtiondens plågsam erfarenhet så det biter inte längre.

Det är synd om Jimmie. De andra barnen låter honom inte vara med och leka. Detta trots att han delar med sig av sina leksaker, och att det överhuvudtaget inte skulle bli någon lek utan dessa.

Många får detta intryck av behandlingen av Sverigedemokraterna. Och visst finns det ett korn av sanning i det. Men vi ska inte anta att Jimmie Åkesson tar illa upp – hans pansar av intorkade spottloskor skyddar honom. Åkesson vet att svenskar inte gillar mobbning. Sverigedemokraterna tjänar på att behandlas illa. Eller åtminstone att det verkar som om de behandlas illa.

I femtio år eller mer har västvärlden haft dåligt samvete för dem som lever i vad som tidigare kallades ”tredje världen” men nu oftast heter ”det globala syd” (vilket kan antas vara en något mindre nedsättande benämning). Varifrån det dåliga samvetet kom vet man inte men det konstruerades troligen av psykiatriker från tredje världen som Frantz Fanon (se bilden; han dog vid 36 år ålder efter att i boken Jordens Fördömda – som säger det mesta om innehållet – för sina svarta bröder såväl som för den vite mannen själv ha avslöjat den vite mannens strukturella ondska.)