Det var extrainsatt utrikespolitisk riksdagsdebatt i förrgår och här är några highlights.

Först ut utrikesminister Tobias Billströms anförande, som handlade mycket om Nato och Sveriges säkerhet. Håkan Svennerling, V, har med osvikligt sinne för väsentligheter börjat oroa sig för vad amerikanska soldater på svensk mark egentligen kan tänkas innebära, apropå säkerhet och lite annat:

Man kan förvisso ha olika uppfattningar i NATO-frågan men ett sådant beslut passar inte för folkomröstning. Det är precis av denna anledning som de flesta fungerande länder har en parlamentarisk demokrati. Det svenska problemet är att det valda parlamentet har brister i sin kompetens genom att alltför många av dess delegater har begränsningar i såväl utbildning som relevant erfarenhet även om den kognitiva förmågan kan ligga över medelvärdet.

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski undrar vad Trump och Putin menar ”när de påstår att kriget snabbt kan avslutas”. Wolodarskis svar är vad jag kan förstå att de två världsledarna har ett gemensamt pactum turpe (neslig överenskommelse) som innebär att de ska sluta skjuta på varandra till kvällen, det vill säga att den förmodade president Trump skulle dra begripliga om än obehagliga konsekvenser av att Nato och resten av den fria världen inte ens kommer i närheten av att punga ut med vad det skulle kosta att bli ett allvarligt hot för Ryssland. Bättre fly än illa fäkta.

Hösten 1992 införde Vaxholms kommun (med mig som stolt projektledare) det första skolpengssystemet i Sverige. Det var inte jag som uppfunnit konceptet utan den store ekonomen Milton Friedman, men det var jag som tillsammans med några dussin svenska pedagoger hade anpassat upplägget efter svenska förhållanden så att det så enkelt effektivt som möjligt skulle gå att skruva in (”implementera” heter det nog numera) i en svensk kommun.

Den som följt mig ett tag vet att jag är en stor fantast av Saint Patrick’s Day. Den 17 mars blir jag irländare, om än bara för en dag, och ordnar fest med gröna förtecken. Det brukar bli lammgryta eller någon annan irländsk klassiker, soda bread och irländsk pub cheese – en helt underbar spread som görs på cheddar och smaksätts med bland annat irländsk ale och senap och som är jättegod som dip till allt möjligt. Numera serverar jag dessutom en sidorätt som får åtminstone mina smaklökar att dansa jig, nämligen crubeens.

Två bemärkta, tyska filosofer är särskilt obegripliga, Hegel och Kant. En gång fick jag i uppgift av en professor att sammanfatta en textsida av Kant. Det gick jag bet på. På liknande nesliga sätt har jag i följande text blandat ihop de två filosoferna och därmed åstadkommit en berättelse som bara delvis är sann. Om du bara kommer ihåg att det var Hegel som hade ugglan och Kant som bodde i Königsberg så kommer du att klara varje tentamen.

År 2016 gick Donald Trump till val bland annat på att bygga en mur mot Mexiko. Inga skattemedel skulle användas för detta ändamål. Denna mur var nästan helt färdig när han avgick 2020. Mexiko bidrog till att muren byggdes och USAs uppmaning till migranter var “stay in Mexico” bidrog till att gränsen i princip stängdes för illegal invandring. När Joe Biden tillträdde presidentposten i januari 2021 hade han lovat att öppna gränsen för migranter utan godkänt visum att träda in i USA. Detta  som en protest mot Trumps tidigare förda politik. President Biden beslutade om 94 åtgärder under sina första 100 dagar i syfte att underlätta för migranter utan visum att ta sig över gränsen.

På Birger Jarlsgatan i Stockholm ligger den sunkiga men otvungna kvartersbiografen Zita som påstår sig vara Folkets Bio. Där finns tre salonger om ungefär tjugofem nedsuttna fåtöljer vardera varav hälften är upptagna av pensionärer, mest skolfolk tror jag, som ska se den tyska filmen ”Lärarrummet” som sedan någon månad visas på scener av typ Folkets Bio som förmodligen aldrig lockar Folket självt vilket är synd eftersom ”Lärarrummet”, enligt min bedömning, trots att filmen handlar om Tyskland, med en skicklig slaktares eller kirurgs hela precision snittar upp åskådningsobjektet skolan och förevisar inte bara dess förljugna självbild utan också dess – och när jag säger ”dess” så menar jag hela skolsystemets oförmåga att stå emot det senaste halvseklets giftiga idégods, alltså PK-ismen, som så lömskt trängt in i våra länders utbildningsvärld och där satt igång en hotfull kedjereaktion av samhällsfarligt tänkande.

Som jag så många gånger har skrutit med på dessa sidor är jag en sorts rasist, nämligen prosemit. Det betyder att jag har fördelaktiga fördomar om semiter, inte araber kanske, men judar. Men Herregud, säger många helt förskräckt, du kan väl inte dra alla judar över en kam! Judar är väl som alla andra människor, en del är bra, andra är dåliga! Nej, säger jag, det är inte den allmänna meningen om judar i vårt land. Jaså, minsann, säger samtalspartnern överlägset ty han känner på sig att jag håller på att trassla mig in i ett resonemang som han står redo att avslöja som rasistiskt.