Igår publicerade jag en hyllning till kunskapen. Med kunskapen menas här Kunskapen, alltså den västerländska utvecklingskultur som Isaac Newton, en av denna kulturs främsta utövare, ödmjukt påpekade sig endast delvis vara ansvarig för. ”Jag ser längre för att jag står på jättars axlar”, påstås Newton ha sagt. Jättarna är alla andra människor som genom tiderna tänkt ut bra saker, Euripides och kemisten Berzelius till exempel, så att var och en av oss inte behöver göra hela jobbet själv.
Läser just att Nationalteaterns rockorkester ska ge sig ut på turné igen. För sista gången, som det brukar heta när de övervintrande rikskommunisterna dammar av instrumenten och de gamla hatiska texterna och ger sig ut för att fortsätta banka in i kidsen att röd fascism är fint. Dagens kids är de tanter och farbröder vars moraliska kompass gick förlorad redan när de var tonåringar, då Nationalteatern och deras likar tog över kulturen.
Det finns hur många militära experter som helst – varav ett häpnadsväckande stort antal är pensionerade amerikanska generaler – som presenterar sina argument i media och på internet och kan förklara varför Ukraina kommer att vinna kriget mot Ryssland eller varför en rysk seger är desto mer sannolik eller varför ingen av de två kommer att segra ty kriget är för evigt eftersom Rysslands fundamentala säkerhet inte kan riskeras och USA inte tål en förlust som slutgiltigt skulle bekräfta landets degradering från världshegemon till en ledande spelarna. Därför kommer slakten att fortsätta med hundra- eller tusentals offer varje dag.
Jag minns en medicinsk föreläsning för sådär 45 år sen. Den hölls av en pensionerad läkare som var både pedagogisk och humoristisk. Mot slutet av föreläsningen anförtrodde han oss några privata funderingar och sa att: ”den största välgärning man kan göra mänskligheten, vore att uppfinna ett virus som gjorde 90 procent av alla män sterila”.
Friluftsmuseet Norra Berget är en del av Destination Sundsvall och ett av de mest populära besöksmålen i trakten. Och undra på det – det här är verkligen ett stycke kulturhistoria av högsta klass.
Eftersom det just idag inte regnar i den del av Bohuslän där jag befinner mig tänkte jag gå utomhus i stället för att sitta inne och tänka ut en ny krönika. Men varför ska den vara ny, frågade jag mig, det måste väl vara bättre om den är gammal och ändå funkar – och kanske med tiden visar sig stämma allt bättre – ty en fem år gammal utsaga som inte gnagts ned av tidens tand utan fortfarande funkar inger rimligen mer trygghet och förtröstan än en dagsfärsk historia som helt saknar hållbarhetsgaranti? Den här skrev jag i april 2019:
Varje dag postar jag Det Goda Samhällets texter på vår Facebooksida.
Den senare tiden har jag noterat att censuren har blivit strängare på Facebook. Varje gång jag lägger upp en av våra texter som är kritisk mot klimatalarmismen blir den borttagen direkt.
Kändisar som lägger sig i den politiska debatten är en vanligt förekommande styggelse. Överprivilegierade goddagspiltar som tar sig friheten att komma med pekpinnar till en allmänhet som har helt andra levnadsvillkor än de själva. I den medborgarfientliga vänsterpressen lyfts de gärna som föredömen för den, enligt journalistkåren, hopplösa populasen. Det är alltså högst förutsägbart att ETC nu låter den vänstersinnade borgarbrackan Lasse Kronér spy galla över den folkvalda regeringen och önska evig helveteseld åt statsministern.
Västerlandet har ungefär tvåhundra års erfarenhet av demokratin om man börjar räkningen vid USA:s självständighetsförklaring och därmed tillblivelse år 1776. En mer eller mindre permanent diskussion, som tidvis gått upp i varv, om systemets kvaliteter och överlevnadschanser har pågått sedan dess. (Tja, det beror förstås på vad man menar är det utmärkande för den ordning som installerades 1776. Om det inte i huvudsak är den allmänna rösträtten – utan även andra lika viktiga komponenter såsom äganderätten, yttrandefrihet och rättsstaten som till och från funnits sedan Magna Charta – som ger demokratin dess unika värde så har den funnits och därför stått under hot sedan prins Johan utan land samt Englands präster och adelsmän år 1215 undertecknade sitt märkvärdiga dokument.
Tidningen Kvartals Claes Ryn hade nyligen ett intressant inlägg om Trump. Artikeln handlar om varför Trump är så populär i USA. Jag har tagit mig friheten att byta ut Trump mot SD och ändrat lite i texten så det passar in i den svenska kontexten.
Innehavaren av stol nummer sju i Svenska Akademien, Åsa Wikforss, är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet. Enligt Jens Ganmans alltid läsvärda Brev från Dårkolonien skriver filosofen Wikforss bland annat följande:
… vi bör vara djupt oroade över att den senaste Ungdomsbarometern visar att hela 19 procent av de unga männen, en viktig målgrupp för SD:s trollfabrik, betvivlar att demokratin är det bästa systemet för att styra ett samhälle…
Magda Gad, som länge varit Expressens ansikte i Mellanösterns och Afrikas diktaturer, går från klarhet till klarhet. Numera tycks hon ägna större delen av sin tid med att sprida konspirationsteorier på sociala medier. Där gör hon allt från att sprida Hamaspropaganda och anklaga israelerna för att spärra in palestinier i koncentrationsläger till att anklaga svensk polis för tortyr.
Det som nu håller på att byggas upp har stora likheter med förspelet till första världskriget och huvudspelarna är på full väg att positionera sig. En sann Thukydides fälla där huvudspelet står mellan USA och Kina. Läs mitt inlägg här från 27 februari 2018 på Det Goda Samhället.
En allt igenom svensk underhållningsgenre som förvaltar ett arv från lokala och kringresande roare i gången tid. Så beskrev journalisten Uno Myggan Ericson den genre som brukar kallas bondkomik och som finns närvarande i revyer och buskis än idag och som är en del av den svenska folksjälen.
Sällan har jag längtat så mycket efter uppvärmning som denna sommar. Jag är inte förmäten nog att begära fullskalig global temperaturhöjning utan skulle nöja mig med några graders extra värme i Bohuslän och då särskilt för oss nolhottar, det vill säga vi som bor norr om Lysekil. Här har jag tillhört sommarbesökarna närapå som om jag vore barnfödd på orten och räknas därför till vad den övriga befolkningen föraktfullt brukar kalla ”baddjävlarna”.
Svenska Dagbladets USA-korrespondent Malin Ekman sade nyligen upp sig. I ett öppet avskedsbrev, publicerat på plattformen Substack, förklarade hon varför. Hon menar att SvD, och svenska medier generellt, är partiska.
”Rapporteringen om USA – i Sverige liksom andra länder i väst – införlivas i ett färdigt narrativ om Donald Trump som demokratins fiende. Journalister har kommit att ställa sig på en sida i tron om att denna är “den rätta” och indirekt bekämpa den andra.”
Efter att den samlade journalistkåren, med få undantag, hållit tillbaka granskningen av Northvolts batterifabrik i flera år är det nu fritt fram att prata om de kostnader fabriken inneburit, och kommer att innebära, för Sveriges skattebetalare och om huruvida fabriken överhuvudtaget kommer att nå full produktion. Sannolikt är det de tre dödsfallen, som bland annat vår gästskribent Emma Olsson skrivit om, som satt stenen i rullning.
Det är bra. Men det räcker inte. Hela den så kallade ”gröna omställningen” behöver granskas seriöst.
Artonhundratalstysken Max Weber (bilden) anses som bekant, tillsammans med sin landsman Karl Marx, vara sociologins grundare. De är mest kända för att, var och en på sitt sätt, ha besvarat samtidens viktigaste fråga som var varför den nya tidens härskare, kapitalisterna, var så angelägna att göra det de gjorde bäst, nämligen sparade pengar, byggde ett kapital och därmed utvecklade världen. Webers kapitalister gjorde en dygd av att inte slösa utan tvärtom gömma sina rikedomar så att de inte märktes. Marx kapitalister drömde om att uppfylla ”lagen från Moses och alla profeterna”, vilket var att ackumulera och investera utan att njuta.
Igår kunde vi fira 91-årsdagen av Sveriges hittills högsta temperatur; + 38°C uppmätt i Ultuna utanför Uppsala.
Den S-märkte och religiöse statsvetaren Ulf Bjereld är flitigt förekommande på sociala medier, där han skriver korta inlägg om ”extremhögern” men undviker viktiga samhällsfrågor om islamism och antisemitism. Nu får han skarp kritik för sina inlägg.
År 1916 publicerade Pär Lagerkvist, nobelpristagare i litteratur år 1951, diktsamlingen Ångest där några rader lyder som följer:
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen…
Dalarna är ”Sveriges kulturella frysbox” utropade Fredrik Lindström. Men dalfolket är inte inskränkt, trots att många kulturella aktiviteter präglas av det lokala. Sommarevenemangen i länets städer och byar omfattar exempelvis olika bygdespel, nyskrivna operor och flera spelmansstämmor.
Integrationen är ett ord som använts flitigt av våra politiker under de senaste åren. Men går det att integrera människor som inte vill integreras?
På det hela taget tror jag, som allmän tumregel, att folk lär sig av sina erfarenheter. Men av detta ska man inte förledas att tro att de därmed blir nyttigare samhällsmedborgare. Det finns ingen säker koppling mellan individuell, erfarenhetsbaserad kunskapsuppbyggnad och allmän samhällsförkovran. Det kan i själva verket gå tvärtom: ju mer folk lär sig, desto sämre fungerar helheten. Särskilt tycks detta vara fallet i politikerstyrda, anslagsfinansierade verksamheter, den svenska skolverksamheten till exempel, som kontinuerligt beforskas och dokumenteras av nationella och internationella vetenskapliga proffs på högsta nivå.
Igår skrev jag en krönika om globalismen som politisk kraft med imperiedrömmar, och fick den mycket relevanta frågan: Vilka är globalisterna? Var finns dom? Är det bara gänget i Davos du talar om, eller finns det stöd bland vanliga människor? Man kan rentav fråga sig om ”globalismen” verkligen finns, eller om det mest är en högerextrem myt.
Igår kunde vi berätta om Labourpolitikern Jess Phillips, som blev utbuad av muslimer när hon vunnit sin valkrets i Birmingham. Nu sprids också skadeglädjen på sociala medier då Phillips får se en annan sida av de människor hon tidigare smekt medhårs.
Brevens Bruk ligger omkring fem mil sydost om Örebro. Det är en välbevarad bruksmiljö som är klassat som kulturmiljö av riksintresse. Utöver det gamla järnbrukets byggnader omfattar området dessutom en herrgård, en kyrka och ett museum.
The European Council on Foreign Relations heter en forsknings- och sammanträdesorganisation som jag knappt hört talas om men som av det mesta att döma borde väcka min aktning eftersom den har tre dussin europeiska länder som medlemmar med framstående nationella politiker, däribland en polack som heter Aleksander och en gång var min studiekamrat vid universitet i Bologna samt, i Sveriges fall, till exempel ordföranden Carl Bildt, som representanter. Organisationen kallar sig för ”en unik strategisk gemenskap som samlar välkända europeiska beslutsfattare, experter, tänkare och opinionsbildare som verkar som ambassadörer och företrädare för ECFR:s idéer”.
Många reagerar säkert på rubriken. Sovjetunionen var ett katastrofprojekt som resulterade i massmord, arbetsläger, utrensningar, materiell misär och ett så korrupt system att ingen vågade lita på någon. Självfallet vill varken Klaus Schwab eller någon annan globalist (hur cyniska de än må vara) åstadkomma något liknande.
När Labourpolitikern Jess Phillips, som vunnit sin valkrets i Birmingham, skulle hålla sitt tal blev hon utbuad av muslimer i partiet. Muslimerna hade svårt att acceptera att hon slagit den muslimska kandidaten i samma valkrets.
DET GODA SAMHÄLLET 