Igår skrev jag om Jonna Sima och hennes makalöst korkade påstående om att välfärden uppstått ur tomma intet, och att det hårda arbete som generationer svenskar utfört är av sekundär betydelse för välståndet.
Senaste nytt från Aftonbladets trollfabrik är ett ännu mer häpnadsväckande inlägg från självaste bergakungen Anders Lindberg. I sin iver att komma Sima till undsättning förnekar han aktivt att det funnits och finns människor i det här landet som har slitit ut kroppen i arbetslivet.
Igår skrev jag en uppskattande anmälan av Vilhelm Mobergs svenska historia fast jag klagade lite över att Moberg slarvade med klassanalysen i bemärkelsen att han exklusivt indelade folket i två fientliga klasser, bönderna samt en överhet av kung och adel, och, enlig min mening alltså, därmed glömde bort den framväxande kapitalistklassen som till sin natur varken tillhörde det ena eller det andra av dessa läger.
”Det är knappast nyfikenhet och hårt arbete som skapat Sveriges välstånd…” konstaterar Aftonbladets stjärna Jonna Sima på X. Och även om man numera är van vid att hon kläcker ur sig korkade one-liners med en fjortis tvärsäkerhet är det inte utan att man höjer lite på ögonbrynet inför detta. För vad är det då hon menar har skapat Sveriges välstånd?
Många var vi som med förundran lyssnade till SVT:s Radio-utsändning av skådespelaren Johan Rabaeus framförande av Tennysons dikt på nyårsnatten inför en hänförd publik från det anrika Skansens scen och med miljontals svenska lyssnare.
Karneval Förlag håller till vid Sofia skola på Söder i Stockholm där jag genomförde min folkskoleutbildning. Strax intill ligger Sofia kyrka där jag lite motvilligt blev konfirmerad. Detta är i mina ögon klara meriter för förlaget. När företaget dessutom ganska ofta skickar mig gratisexemplar stämplade ”Recensionsex” av nyutgivna böcker känner jag mig då och då liksom manad av ödet att här anmäla den nyss erhållna boken – förutsatt att den berett mig läsnöje och gärna också ett mått av ytterligare bildning.
I en ny video (18 januari 2025) sin YouTube-kanal ”Klimatkarusellen” kommenterar Elsa Widding statsminister Ulf Kristersson deltagande i World Economic Forums årsmöte i Davos. Mötet äger rum mellan den 20 och 24 januari.
Jag har så dåligt minne att jag inte kommer ihåg att jag två gånger på ett halvår skrivit snörpiga kommentarer om Charles Darwins utvecklingsteorier, här till exempel, av det enkla skälet att jag inte riktigt tror på dem.
Nyligen skrev jag om en lärare som blev attackerad och utsatt för mordförsök av en elev och som tog på sig skulden och kände sig ”misslyckad”. Det fick mig att tänka på min egen mellanstadielärare, som helt ensam på närmare 30 elever inte bara lyckades hålla ordning utan dessutom skapade god stämning i hela klassen – utan att en enda gång be om ursäkt för sin existens.
Folk till vänster i vårt land ser Sverige som en humanitär stormakt som är en förebild för hela världen. Dessa vänstermänniskor älskar det vi kallar woke eller politisk korrekthet. Sverige, och resten av det rika väst, fokusera idag på detaljer i vår jakt på det perfekta samhället och omhuldar begrepp som DEI – diversity, equity and inclusion. Ett typexempel är det patologiskt progressiva Los Angeles. I stället för att rusta sig för nästa stora brand har staden valt en lesbisk kvinna som brandchef och som gjort frågan om en mindre enkönad brandkår till en av sina viktigaste.
Trumps installation flyttas inomhus på grund av ”köldsmocka”, skriver nyhetssajten Omni. De skriver också att ”installationen väntas bli den kallaste någonsin” och att temperaturen ”väntas nå flera minusgrader”.
Jag får en känsla av att main stream-medierna gärna vill framhålla det ogynnsamma vädret som ett slags ödesmättat omen inför den kommande fyraårsperioden. Det är lätt att föreställa sig värdegrundriddarnas ledartexter efter installationen, med triumferande påståenden om att till och med klimatet protesterar mot Trump:
Troligen kan jag inte ens föreställa mig de lidanden som folk i Gaza fått uppleva, och det gäller såväl palestinierna som israeliska gisslan och soldater. Inför detta elände känner nog hela världen, vare sig den hyllar palestinierna eller israelerna, samma sorg och medlidande. Därför är det inte så konstigt att beslutet om eld upphör, som började gälla igår, om det nu håller, kommer som en förståelig lättnad för nästan alla människor.
För några dagar sedan kunde jag inte släppa den obehagliga känslan av att alla drönare som nyligen observerats i USA på olika sätt kanske bara är ”villospår” (decoys). De skall villa bort allmänheten och vänja dem vid att de blivit ett mystiskt men ändå vanligt inslag. Under installationen på måndag i Washington kommer vi att få se en svärm av drönare, men nu beväpnade, som kommer att anfalla installationen och döda, inte bara Trump utan hela hans entourage så att man knäcker den Republikanska segervinden och förändringsförmågan.
Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Ahmed, som just nu förhörs, som är mördaren.
Så är då dagen för vapenvila inne, i alla fall om Hamas håller sitt löfte och släpper de få ur gisslan som de har lovat. I gengäld krävs förstås att Israel ska släppa hundratals dömda brottslingar ur sina fängelser, kriminella som nu blir en förstärkning för Hamas i deras antisemitiska terrorgärning.
Israel går med på det för att Israel är en demokrati som värnar sina medborgare. Gaza är en religiös diktatur som styrs miserabelt av en hord terrorister, som hänsynslöst utnyttjar sitt eget folk i antisemitiskt syfte men ändå har stöd av en majoritet av dem och av påfallande många nyttiga idioter i väst.
En svensk man på busshållplatsen bad att få låna min cigarettändare. Jag brukar inte hänga upp mig så mycket på etnicitet, men på bussen till min förort är jag ofta den ende passageraren med någorlunda svenskt utseende och kanske var det därför han vände sig till mig. Eller var jag helt enkelt bara den som stod närmast.
För det mesta är jag noggrann med att själv begripa – eller i varje fall tro att jag begriper – mina texter. Men idag är jag inte så säker. Jag har konsulterat ett antal personer som borde ha kunnat ge ett svar på mina frågor, men jag har bara mötts av nollställda ansikten. Till slut har jag dragit den preliminära slutsatsen att ingen vet. Det är sämsta tänkbara situation eftersom man då riskerar att som nödlösning behöva tänka själv.
Under 1800-talet utkämpade Ryssland och Iran två betydande krig (de rysk-persiska krigen) som ledde till förluster för Iran. Fördraget i Gulistan 1813 innebar att man fick avstå stora delar av Kaukasus och efter nästa krig som slutade med fördraget i Turkmenchay 1828 förlorade man ytterligare territorium tvingades betala en stor krigsskadeersättning.
Vintern kom och försvann, åtminstone tillfälligt, men under de gnistrande kalla snödagarna hann jag ändå med att vandra bakåt i tiden, till barndomens vintrar. Inte för att de var särskilt gnistrande – i slutet av 60-talet och början av 70-talet var de tvärtom ofta milda och gröna, i alla fall i den del av Värmland där jag växte upp. Men då och då blev det en riktig snövinter och då var man snabbt ute med sparken.
Under rätt många år har jag riskerat mitt namn och rykte genom att fråga vänner och bekanta vad de tycker om Trump. Då har jag praktiskt taget undantagslöst fått en ström av glåpord och förbannelser i retur, inte mot mig, ty jag har alltid, för att värna den goda sociala stämningen, intagit rollen av neutralt sakintresserad, utan mot monstret i Mar-a-Lago. Det förvånade mig hur ett helt folk, alltså det svenska, kunnat vara så övertygat om att mannen med det apelsinfärgade håret på alla sätt var så genomusel som vi svenskar har gillat att framställa honom. Folk har tämligen unisont förklarat för mig att Trump ljuger, är äcklig, en dålig och osammanhängande talare, kort sagt en obehaglig bluffmakare.
Morgan Johansson (S) drev igenom samtyckeslagen när han var justitieminister. Nu kommer ny lagstiftning från 1 juli 2025. Och med det en ny myndighet: MDSSS.
Till chef utses Dan Eliasson. Eftersom han gjort sådan pangsuccé på sina tidigare jobb. I denna text ska jag gå igenom myndighetens primära uppgift.
När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer. Det går att förstå eftersom dessa länder ju faktiskt befinner sig på en lägre utvecklingsnivå. Sjukvården är ofta undermålig, trafiken infernalisk, korruptionen utbredd, tillgången på elektricitet opålitlig och så vidare. De medborgare i sådana länder som fått tillfälle att se världen och besöka nationer som Tyskland och Sverige, där saker och ting faktiskt fungerar, måste såklart dra sina slutsatser. Det ligger förstås nära till hands för dem att observera och ge uttryck för defekterna i de samhällen där de bor.
När jag på 1980-talet hade tröttnat på att vara statlig framtidsforskare så startade jag ett organisationskonsultbolag, inte för att jag var utbildad därtill utan snarare självlärd, då jag under flera års tjänst i olika byråkratier inte kunnat undgå att lära mig ett och annat, och försörja sig skulle man ju i alla fall.
Årets upplaga av Folk och försvar har just ägt rum och vår statsminister har nu förklarat för oss medborgare att det inte längre är fred i Sverige. Inte för att vi är i krig ännu men lugn, bara lugn, snart är vi där. Det är nästan så man tror att Kristersson och resten av gänget längtar till den dagen.
Ända sedan sent 1930-tal har jag lyssnat på svenska radioutsändningar nästan dagligen trots långvarigt utlandsboende, inte minst på morgonsändningarna på väg till arbete eller vid frukostbordet. Det har varit ett bra sätt att i komprimerad form få reda på vad som händer i världen och inte minst hur svenska media har bestämt hur nyheterna skall tillrättaläggas för att bli politiskt korrekta. Sådana bedömningar brukar sedan bestå under dygnet ända tills de senaste kvällsnyheterna. Inget nytt brukar tillkomma.
Idag ska jag fira en gråtrist och blåsig januaridag med att skriva något särskilt okontroversiellt. Det händer att jag skriver kontroversiella saker, men den tillfredsställelse några får av detta väger aldrig upp den ilska som konvenansbrottet väcker hos andra.
Termen ”islamofobi” är beskriven i Wikipedia på ett stort antal sidor med olika resonemang fram och tillbaka. I princip hade det räckt med att uttrycka det som skulle vara själva fobin med ”en obefogad rädsla för islam och (eventuellt) muslimer”.
Ser ett inslag på SVT Nyheter om en lärare som blivit attackerad av en elev. Eleven tog stryptag på läraren, med resultatet att läraren blev ursinnig, knuffade undan det lilla kräket och genast slängde ut honom ur klassrummet med huvudet före.
Någon som trodde på det?
Huruvida demoner finns eller inte kan förstås diskuteras, men deras existens är minst lika väldokumenterad som den flora av icke-binära kön som upptäckts de senaste åren. Och de påverkar oss i minst lika hög grad. Samma sak med änglarna, fast de brukar sällan upplevas som ett problem så vi lämnar dem tills vidare.
Min ständigt pågående forskning kring samhällsfilosofiernas slingrande förvecklingar tar aldrig paus. Det är för din trygghet. Till min hjälp har jag en grupp storartade tänkare – jag har aldrig räknat dem men det närmar sig nog ett halvdussin personer – med vilka jag, en och en eller i mindre grupper, håller sådana intellektuellt ansträngande seanser som de svaga kalla lunch. Då pratar vi skit om dem som har fel, SvT och Dagens Nyheters ledarsida till exempel, och skiljs därefter i övertygelsen om att vi gemensamt har begripit något och därmed förbättrat världen.
Om du tror på yttrandefrihet för åsikter som spänner över alla politiska ideologier, även de du själv inte bekänner dig till, så är det precis vad du är. I alla fall enligt aktivisten och ”experten” Marcin de Kaminski som intervjuas i branschtidningen Journalisten om yttrandefrihetens risker och censurens nödvändighet.
