Troligen kan jag inte ens föreställa mig de lidanden som folk i Gaza fått uppleva, och det gäller såväl palestinierna som israeliska gisslan och soldater. Inför detta elände känner nog hela världen, vare sig den hyllar palestinierna eller israelerna, samma sorg och medlidande. Därför är det inte så konstigt att beslutet om eld upphör, som började gälla igår, om det nu håller, kommer som en förståelig lättnad för nästan alla människor.

Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Ahmed, som just nu förhörs, som är mördaren.

För det mesta är jag noggrann med att själv begripa – eller i varje fall tro att jag begriper – mina texter. Men idag är jag inte så säker. Jag har konsulterat ett antal personer som borde ha kunnat ge ett svar på mina frågor, men jag har bara mötts av nollställda ansikten. Till slut har jag dragit den preliminära slutsatsen att ingen vet. Det är sämsta tänkbara situation eftersom man då riskerar att som nödlösning behöva tänka själv.

Under rätt många år har jag riskerat mitt namn och rykte genom att fråga vänner och bekanta vad de tycker om Trump. Då har jag praktiskt taget undantagslöst fått en ström av glåpord och förbannelser i retur, inte mot mig, ty jag har alltid, för att värna den goda sociala stämningen, intagit rollen av neutralt sakintresserad, utan mot monstret i Mar-a-Lago. Det förvånade mig hur ett helt folk, alltså det svenska, kunnat vara så övertygat om att mannen med det apelsinfärgade håret på alla sätt var så genomusel som vi svenskar har gillat att framställa honom. Folk har tämligen unisont förklarat för mig att Trump ljuger, är äcklig, en dålig och osammanhängande talare, kort sagt en obehaglig bluffmakare.

När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer. Det går att förstå eftersom dessa länder ju faktiskt befinner sig på en lägre utvecklingsnivå. Sjukvården är ofta undermålig, trafiken infernalisk, korruptionen utbredd, tillgången på elektricitet opålitlig och så vidare. De medborgare i sådana länder som fått tillfälle att se världen och besöka nationer som Tyskland och Sverige, där saker och ting faktiskt fungerar, måste såklart dra sina slutsatser. Det ligger förstås nära till hands för dem att observera och ge uttryck för defekterna i de samhällen där de bor.

När jag på 1980-talet hade tröttnat på att vara statlig framtidsforskare så startade jag ett organisationskonsultbolag, inte för att jag var utbildad därtill utan snarare självlärd, då jag under flera års tjänst i olika byråkratier inte kunnat undgå att lära mig ett och annat, och försörja sig skulle man ju i alla fall.  

Idag ska jag fira en gråtrist och blåsig januaridag med att skriva något särskilt okontroversiellt. Det händer att jag skriver kontroversiella saker, men den tillfredsställelse några får av detta väger aldrig upp den ilska som konvenansbrottet väcker hos andra.

Min ständigt pågående forskning kring samhällsfilosofiernas slingrande förvecklingar tar aldrig paus. Det är för din trygghet. Till min hjälp har jag en grupp storartade tänkare – jag har aldrig räknat dem men det närmar sig nog ett halvdussin personer – med vilka jag, en och en eller i mindre grupper, håller sådana intellektuellt ansträngande seanser som de svaga kalla lunch. Då pratar vi skit om dem som har fel, SvT och Dagens Nyheters ledarsida till exempel, och skiljs därefter i övertygelsen om att vi gemensamt har begripit något och därmed förbättrat världen.

Det må vara en småsak, men jag tror att regeringen försöker föra oss bakom ljuset när det gäller invandringspolitiken. Den vill helt enkelt inte vidta sådana åtgärder som hade kunnat minska volymen inkommande. (Ofta med det tvivelaktiga argumentet att internationella förpliktelser förhindrar oss att kraftigt begränsa inflödet.) Men det hindrar inte att regeringen vill övertyga folket att den har seriösa avsikter. Till exempel skrev dåvarande stats- och migrationsministrarna så här i augusti förra året:

Man kan gott fråga sig varför jag ägnar så mycket funderande åt det här med ideologier, framför allt den ideologi – PK-ismen eller wokismen – som med obetydliga nationella variationer har tagit ett järngrepp på västerlandet, desto starkare grepp ju mer utvecklat samhälle som det verkar. Se bara på Sverige och Storbritannien som tycks vara de värst ansatta länderna i Europa.

Ungefär samma sak som kommer här har jag skrivit tidigare, men lite från en annan vinkel. Förresten upprepar sig människor hela tiden, även stora filosofer och konstnärer, tänk på van Gogh och Beethoven, man känner alltid igen dem. Jag har skrivit kanske fyrtio böcker, men egentligen står det samma sak i allihop, i varje fall i det dussintal som det är något med.

Hos Nietzsche, i boken Den Glada Vetenskapen, uppträder en galning på torget och skriker, som den dåre han är, att han letar efter Gud, som han anser att människorna tagit livet av. Strax inser han att folkhopen, som samlats kring honom, inte förstår vad han menar, vilket gör honom om möjligt ännu tokigare. ”Jag har kommit för tidigt”, säger han. ”Min tid är inte inne än. Denna oerhörda händelse är fortfarande på väg, den vandrar fortfarande; Den har ännu inte nått människornas öron.” Avslutningsvis  tränger han sig in i flera kyrkor och ältar vidare på sitt budskap.

Det finns många angelägna saker som jag underlåter att göra i min idoga strävan att försöka begripa vårt land, inte minst gängse mentaliteter och hur landet styrs. Jag orkar helt enkelt inte engagera mig i allt mög. Därför har jag inte berört den statliga utredningen SOU 2024:53 Stöd till invandrares utvandring, som presenterades i juni förra året, sedermera mest känd för förslaget att betala 350 000 kronor till invandrare som lämnar Sverige och reser hem. Men nu har jag läst utredningen, som måste vara ett av de mest förbluffande alster som kommit från den statliga utredningsapparaten.