På förekommen anledning funderar jag på att byta människosyn. Min sedan årtionden ganska djupt kända och lätt socialdemokratiska – eller moderata om du vill; jag har inte upptäckt någon skillnad – människosyn har varit att det tar avsevärd tid för folk att begripa och anpassa sig efter förändrade omständigheter. Till exempel tror jag att det fram till demokratins genombrott eller välfärdsstatens grundande – vilket jag menar inträffade ungefär samtidigt i början av trettiotalet – fanns ett starkt drag av stolt självständighet i det svenska folkkynnet. Detta allmänna personlighetsdrag illustrerades i kända talesätt som ”en ann är så god som en ann”, ”jag vill inte ligga det allmänna till last” och ”själv är bäste dräng”.

Den svenske skalden Johan Henric Kellgren (1751 – 1795; bilden) skrev dikten Dumboms leverne som i några hundra år ingick i den svenska kulturskatten fram till dess att vi insåg att kulturskatter är en sorts förtryck mot alla som inte är kulturellt privilegierade. Dumbom kändes i första hand igen på sin osvikliga förmåga att göra stolliga observationer, till exempel:

Jag var i Mexico för att studera socialt entreprenörskap. Det betyder att jag träffade personer som gjort nyttiga saker som sannolikt inte är lönsamma. Sociala entreprenörer kan vara sådana som scoutrörelsens grundare Robert Baden-Powell (bilden), Röda Korsets skapare Henry Dunant och kanske också Charlie Kirk.

Nationalekonomins överlägset största landvinning under de senast hundra åren var John Maynard Keynes skrift The General Theory of Employment, Interest and Money från 1936. Jag studerade Keynes teorier på Handelshögskolan i Stockholm. Märkvärdigt nog fick studenterna inte läsa originalet utan i stället svenska ekonomers tolkningar av den store – två meter! – engelsmannens tänkande. Men jag läste boken i alla fall för jag förstod inte heller efterföljarnas framställning av Keynes teser.

Så länge jag kan minnas har den offentliga debatten om hur landet ska lösa sina ekonomiska problem varit slapp och orkeslös. Nu är det värre än någonsin. BNP-tillväxten antas i år understiga en procent vilket är snopet för ett land som tror att det lever kvar i rekordårsperioden 1945 – 1970 då den genomsnittliga tillväxten låg kring fem procent. Föregående sekel växte Sveriges ekonomi med närmare tre procent i snitt per år.

Idag gillar jag scouter även om jag tyckte hela konceptet var töntigt när jag själv var i scoutåldern. Numera tycker jag alla barn borde vara scouter: väluppfostrade, nysnutna, ständigt på jakt efter att göra minst en god gärning om dagen samt besjälade av att alltid ”vara redo”.

En vän till mig, som är läkare och därför särskilt kompetent att efter en snabb besiktning bedöma mänskliga kroppars hälsotillstånd och övriga status, har blivit besatt av tanken att den mångomvittnade svälten av palestinier i Gaza till stor del är ett propagandanummer. Han ägnar en del av sin fritid åt att på internet söka efter bilder av avmagrade människor i Gaza, särskilt barn, som enligt den allmänna meningen drabbats värst av svälten.

Även om det kan finnas goda argument mot min uppfattning så menar jag att Storbritannien och USA är frihetens, särskilt informations- och yttrandefrihetens, stamorter på jorden. För några dagars sedan hölls i London en mäktig demonstration under beteckningen Unite the Kingdom under ledning av politikentreprenören från arbetarklassen Tommy Robinson (bilden) som mer liknar en gosse Ruda än en svensk medietränad broilerpolitiker. Så har han också suttit i fängelse åtskilliga gånger.

De flesta människor jag träffar nu för tiden runkar bekymrat på huvudet och undrar varför politikerna inte tar sig kragen och reder upp den soppa de har lagat åt oss. Efter min idoga men kanske ordblinda läsning av historiens lagar tror jag inte att det går. Låt mig förklara.

En av sociologins järnlagar säger att makthavare i allmänhet inte behöver följa de regler som inrättats för att kontrollera makthavare. Jag tror att denna järnlag gäller generellt även om makthavare i olika länder använder olika metoder för att runda regelverket.

Den framgångsrika sonden Juno, som skickades upp 2011 sedan 2016 kretsar kring Jupiter, börjar närma sig slutet av sin bana. Den välkända amerikanska tidsskriften Scientific American har en artikel om den här

Jag vet inte så mycket om hjärnor men det känns som att när en viss tanke – det vill säga en förbindelse mellan två eller flera upplevelser – med framgång prövats flera gånger så bildas en upptrampad stig som snart kan förvandlas till en mental vana. I min hjärna finns en sådan stig vars upptrampning jag under mer än ett decennium ganska flitigt dokumenterat i dessa krönikor.

Sveriges statliga – det vill säga av staten tillsatta och finansierade – kulturkanon presenterades häromveckan. Sedan dess har jag försökt skaffa mig en uppfattning om verket. Vad är syftet? Vad ska man ha det till? (Här har du en lista över de 100 typiskt svenska och därför särskilt uppmärksammade skapelserna.)

Jag går inte i kyrkan särskilt ofta men det blir ett och annat dop, bröllop och (allt oftare, tyvärr) begravning. I kyrkan sjunger man psalmer. Två populära psalmer som jag tycker särskilt illa om är 289an (”Guds kärlek är som stranden och som gräset”) och 791an (”Du vet väl om att du är värdefull”).

På sommaren har bohuslänska hantverkare bråda dagar. Sommargästerna vill ha sina hus fixade. Jag hamnar i samtal med Erik, målarmästare från Uddevalla.

Mycket att göra nu?

Det här är högsäsong.