Igår var det Mångfaldens dag. Det hyllade den vänstersinnade skribenten Göran Greider på sociala medier med att lägga upp en bild av sig själv tillsammans med en åsna. ”Ibland gör du det lite för lätt för oss” blev en av kommentarerna.
Författare: Redaktionen
Sverige brukar skryta med att ha varit det första landet i världen som införde yttrandefriheten, det vill säga principen att överheten inte ska få hindra folk att framföra sina åsikter. Denna storslagna förordning antogs år 1766 när Gustaf III var kung. (Gustaf III var en ambivalent konung i det mesta han företog sig. Han lät sig hyllas av sådana som Voltaire för sitt liberala synsätt vad gällde yttrandefriheten men sedan tog kungens kluvenhet över och han förbjöd yttrandefriheten. Å andra sidan införde han en kanske ännu starkare liberal frihet några år senare när han berövade adeln förlorade dess ensamrätt till olika statliga ämbeten (vilket i serien överraskningar innebar att kungen genomförde det väsentliga i franska revolutionen några månader före Bastiljens fall varefter adelsmannen Anckarström hämnades på den charmige, vankelmodige kungen).
Dagen innan kongressen valde Pim van Dorpel att hoppa av sin kandidatur som ny ordförande för LO. Anledningen var att han under högstadiet rörde sig i vitmakt-miljöer.
Nu räcker det inte längre med att hata och hänga ut artister som på ett eller annat sätt uttryckt sitt stöd för israelers rätt att försvara sig mot terror. Nu bör även de artister som inte tagit ställning för Palestina svartlistas – i alla fall om den så kallade ”radioprofilen” Fredrik Söderholm får som han vill.
Den tidigare MP-ministern Alice Bah Kuhnke var en mästare i orwellianskt nyspråk. Vid ett tillfälle kläckte hon ur sig ”att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”, en annan gång förklarade hon förnumstigt att vi behöver en ”kulturrevolution”.
Sannolikt är hon inte helt medveten om vad uttalandena egentligen innebär, och vad de kan relateras till historiskt, för bildningsnivån är ju inte vidare hög hos politikerna idag. Men läskigt är det ändå. Och med tanke på vad som anses som den viktigaste frågan inför EU-valet kan man undra vad de gröna är beredda att göra för att få folk att förflytta fokus till ”det rätta”.
Av en ren händelse hamnade jag igår och i förrgår vid nyskrivna reportage om krigsläget i Ukrainas näst största stad, Charkiv, nära den ryska gränsen, dels i Dagens Nyheter, dels i Svenska Dagbladet, dels i The Wall Street Journal. Jag hade hoppats att journalisterna skulle berätta helt väsensskilda historier så att jag skulle kunna ondgöra mig över falska nyheter och trollfabriker, men så beviljat fick jag det alltså inte.
En undersökning inför EU-valet visar att européerna numera prioriterar frågan om minskad invandring före klimatet.
Säga vad man vill om DN:s Björn Wiman, men han är sannerligen de stora ordens mästare. Där ligger man i lä. Den stackars plågade Wiman har mycket att ligga sömnlös över. Klimatkrisen, den nazistiska högermaffian i regeringen som tar stöd av SD, lite lägre bensinpriser, att solen skiner, you name it.
Anders Ygeman var inblandad i flera stora säkerhetsskandaler under förra regeringens styre. Nu vill han stänga av Sverigedemokraterna från regeringen eftersom de är en ”säkerhetsrisk”.
Det är svårt att med någon tillförsikt skapa sig en övertygelse i politiska frågor där man inte fötts in i ett ställningstagande och sedan stannat där som till exempel att barn som förut växte upp i socialdemokratiska familjer ofta fortsatte som någon sorts vänstersympatisörer (och vice versa).
Nu klargör Kalla faktas Emil Hellerud att det som i main stream-medierna kallas ”SD:s trollfabrik” inte alls kan spåras till SD. ”Vi konstaterar att vi inte kan veta vem som ligger bakom” skriver han på plattformen X.
Efter många om och men har även jag sett Kalla faktas reportage om SD:s ”trollfabrik”, åtminstone första avsnittet. Detta, tillsammans med de många texterna som publicerats sedan det släpptes, får mig bara att tvivla ännu mer på det sensationella i avslöjandena. Är det ens några avslöjanden? Finns det något enda parti som inte sprider sin propaganda?
Med tanke på hur både programmet, och många av de som nu förfasar sig över SD, dessutom blandar ihop desinformation med satir blir det hela dessutom lätt osmakligt. Kanske, tänker jag, är det helt enkelt satiren de vill åt.
Var det ursprungliga syftet med Kalla Faktas granskning att hitta något negativt om Sverigedemokraterna för TV4 att publicera för att påverka EU-valet? Den frågan ställer nu Charlie Weimers, som avslöjar att Kalla faktas Daniel Andersson sökte jobb på hans kontor i Bryssel i höstas.
Mest blir jag väl road av att Expressens tidigare kulturchef Karin Olsson inte behärskar svenska språket när hon lanserar sina konspirationsteorier i en krönika. Hon hävdar att Magnus Hjorth, som basar över Myndigheten för psykologiskt försvar ”fallit Åkesson i talet” när han anmäler TV4:s Kalla Fakta till Granskningsnämnden.
Enligt legenden var det på pingstdagen som kung Arthur kröntes till kung. Han hade ju bevisat att han var den rätte genom att dra svärdet ur stenen. Varje år på denna dag höll Arthur hov på slottet Camelot med sina riddare. Det var också på pingstdagen som han gifte sig med Guinevere.
Hur är det möjligt att politiker genomför så olämpliga saker som det universitetssystem jag ofta behandlat? Universiteten är inte det enda exemplet. Med skolan gjorde man samma sak, alltså införde ett pengsystem utan extern kontroll, vilket sannolikt lett till en hel del betygsinflation och bristande jämförbarhet mellan betyg från olika skolor.
Nu är pingsthelgen här och som alltid känner jag både glädje och ett visst mått av vemod. Glädje över försommargrönskan, doften av hägg och syrenknopparna som är på väg att brista ut – vemod över tider som flytt och människor som inte längre är med i min vardag. Men som alltid, i samband med svenska traditioner, fylls jag också av vrede över hur dessa förminskas av institutioner som faktiskt har i uppdrag att bevara dem.
Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, anmäler TV4:s Kalla fakta för deras granskning av SD:s så kallade trollfabriker eftersom programmet vilseleder tittarna.
De senast dagarna har Sverige plågats av en storm ett vattenglas som troligen inte är någon storm eller ens ett vattenglas. Det handlar alltså om trollfabriksstriden inom den svenska regeringen. ”Den svenska regeringen består av 3 + 1 = 4 så kallade borgerliga partier”, förklarar jag för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro. ”Man hade antagit att de före valet skulle ha samlats för att enas om en fyraårig uppryckningspolitik för Sverige.”
Mattias Svahn, som forskar om desinformation på Totalförsvarets forskningsinstitut, säger till SVT Nyheter att SD:s så kallade trollfabriker inte nödvändigtvis ägnar sig åt desinformation. ”Hård retorik och hatpropaganda är inte desinformation per se” säger han.
En gång i tiden hade kyrkan och prästerskapet stor makt i Sverige. Församlingsborna litade på sin präst, sannolikt inte bara för att de var rädda för att annars hamna i helvetet, utan också för att de uppfattade prästen som pålitlig och sann. Men alla präster hade inte gott i sinnet – och i en församling i Värmland verkade en som till och med hade mord i sinnet.
Om någon annan än jag själv hade berättat den här historien för en sådan som jag – notoriskt klentrogen i fråga om påstått garanterat sanna försäkringar från vanliga mediakanaler – så hade jag nog, min skepsis till trots, undrat om inte Jesus, när allt kom omkring, hade väckt många döda till livet, du vet Lasarus och Jairos dotter, och i vilket fall som helst förvandlat vatten till vin vid bröllopet i Kana.
Kan TV4:s avslöjanden om SD:s så kallade ”trollfabrik” få en annan effekt än den Kalla faktas reporterteam förväntat sig? En titt på flödet i sociala medier antyder att Jimmie Åkessons förtroendekapital har stärkts, snarare än minskat.
TV4:s program ”Kalla fakta” har, det kan väl inte vara någon hemlighet som det är oartigt att avslöja, wallraffat hos Sverigedemokraterna på jakt efter för partiet genanta nyheter som kan ligga det i fatet inför nästa riksdagsval. Günther Wallraff var en tysk journalist som uppfann det journalistiska tricket att ta anställning hos sin fiende för att sedan avslöja vederbörandes oetiska och smutsiga beteende.
Den islamiska republiken Iran betraktas av USA som en fientlig regim. En anledning till fiendskapen är Irans inställning till Israel.
Den islamiska republiken erkänner inte Israels rätt att existera.
Just denna inställning har dock gjort Iran populärt i stora delar av ”det globala syd”.
Som biolog förväntas jag ibland ha kvalificerade åsikter om vargen. Riskerar inte hela ekosystemet att kollapsa, om vi i mänskligt övermod börjar begränsa antalet rovdjur? För inte så länge sen fick ju vanligt folk chansen att åka charterflyg på semestern, och vips började isarna smälta i Antarktis. Allt i naturen hänger väl ihop? Om en fjäril flaxar med vingarna i Amazonas, kan man aldrig vara säker på att det inte uppstår en tornado i Texas.
Den persiske prinsen Serendip växte upp på ön med samma namn (som senare bytte benämning till Ceylon och Sri Lanka) där folk tydligen var födda med tur ty begreppet serendipitet kom så småningom att betyda egenskapen att hitta bra saker som man inte ens förstod att man letade efter. Det ofta återgivna illustrerande exemplet är förstås Alexander Fleming och penecillinet.
Efter att svenska folket röstade fram Israels bidrag i Eurovision börjar nu konspirationsteorierna dugga tätt, inte minst bland Palestinavännerna inom svenska kyrkan.
I Storbritannien har den dömde pedofilen Janiel Verainer, 63, väckt uppmärksamhet efter att han sugit på tummen under en rättegång och påstått sig identifiera sig som en liten flicka.
Det känns osäkert att sakna en fast och tillförlitlig tro. Om du inte förstår vad jag menar så ägna en tanke åt övertygade religiösa människor. De är ofta stabilt förankrade i sina övertygelser fastän de har svårt att övertyga tvivlare och agnostiker som jag om riktigheten (vad nu det betyder) i sina förvissningar.
DET GODA SAMHÄLLET 