Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Ahmed, som just nu förhörs, som är mördaren.
Så är då dagen för vapenvila inne, i alla fall om Hamas håller sitt löfte och släpper de få ur gisslan som de har lovat. I gengäld krävs förstås att Israel ska släppa hundratals dömda brottslingar ur sina fängelser, kriminella som nu blir en förstärkning för Hamas i deras antisemitiska terrorgärning.
Israel går med på det för att Israel är en demokrati som värnar sina medborgare. Gaza är en religiös diktatur som styrs miserabelt av en hord terrorister, som hänsynslöst utnyttjar sitt eget folk i antisemitiskt syfte men ändå har stöd av en majoritet av dem och av påfallande många nyttiga idioter i väst.
En svensk man på busshållplatsen bad att få låna min cigarettändare. Jag brukar inte hänga upp mig så mycket på etnicitet, men på bussen till min förort är jag ofta den ende passageraren med någorlunda svenskt utseende och kanske var det därför han vände sig till mig. Eller var jag helt enkelt bara den som stod närmast.
För det mesta är jag noggrann med att själv begripa – eller i varje fall tro att jag begriper – mina texter. Men idag är jag inte så säker. Jag har konsulterat ett antal personer som borde ha kunnat ge ett svar på mina frågor, men jag har bara mötts av nollställda ansikten. Till slut har jag dragit den preliminära slutsatsen att ingen vet. Det är sämsta tänkbara situation eftersom man då riskerar att som nödlösning behöva tänka själv.
Under 1800-talet utkämpade Ryssland och Iran två betydande krig (de rysk-persiska krigen) som ledde till förluster för Iran. Fördraget i Gulistan 1813 innebar att man fick avstå stora delar av Kaukasus och efter nästa krig som slutade med fördraget i Turkmenchay 1828 förlorade man ytterligare territorium tvingades betala en stor krigsskadeersättning.
Vintern kom och försvann, åtminstone tillfälligt, men under de gnistrande kalla snödagarna hann jag ändå med att vandra bakåt i tiden, till barndomens vintrar. Inte för att de var särskilt gnistrande – i slutet av 60-talet och början av 70-talet var de tvärtom ofta milda och gröna, i alla fall i den del av Värmland där jag växte upp. Men då och då blev det en riktig snövinter och då var man snabbt ute med sparken.
Under rätt många år har jag riskerat mitt namn och rykte genom att fråga vänner och bekanta vad de tycker om Trump. Då har jag praktiskt taget undantagslöst fått en ström av glåpord och förbannelser i retur, inte mot mig, ty jag har alltid, för att värna den goda sociala stämningen, intagit rollen av neutralt sakintresserad, utan mot monstret i Mar-a-Lago. Det förvånade mig hur ett helt folk, alltså det svenska, kunnat vara så övertygat om att mannen med det apelsinfärgade håret på alla sätt var så genomusel som vi svenskar har gillat att framställa honom. Folk har tämligen unisont förklarat för mig att Trump ljuger, är äcklig, en dålig och osammanhängande talare, kort sagt en obehaglig bluffmakare.
Morgan Johansson (S) drev igenom samtyckeslagen när han var justitieminister. Nu kommer ny lagstiftning från 1 juli 2025. Och med det en ny myndighet: MDSSS.
Till chef utses Dan Eliasson. Eftersom han gjort sådan pangsuccé på sina tidigare jobb. I denna text ska jag gå igenom myndighetens primära uppgift.
När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer. Det går att förstå eftersom dessa länder ju faktiskt befinner sig på en lägre utvecklingsnivå. Sjukvården är ofta undermålig, trafiken infernalisk, korruptionen utbredd, tillgången på elektricitet opålitlig och så vidare. De medborgare i sådana länder som fått tillfälle att se världen och besöka nationer som Tyskland och Sverige, där saker och ting faktiskt fungerar, måste såklart dra sina slutsatser. Det ligger förstås nära till hands för dem att observera och ge uttryck för defekterna i de samhällen där de bor.
När jag på 1980-talet hade tröttnat på att vara statlig framtidsforskare så startade jag ett organisationskonsultbolag, inte för att jag var utbildad därtill utan snarare självlärd, då jag under flera års tjänst i olika byråkratier inte kunnat undgå att lära mig ett och annat, och försörja sig skulle man ju i alla fall.
Årets upplaga av Folk och försvar har just ägt rum och vår statsminister har nu förklarat för oss medborgare att det inte längre är fred i Sverige. Inte för att vi är i krig ännu men lugn, bara lugn, snart är vi där. Det är nästan så man tror att Kristersson och resten av gänget längtar till den dagen.
Ända sedan sent 1930-tal har jag lyssnat på svenska radioutsändningar nästan dagligen trots långvarigt utlandsboende, inte minst på morgonsändningarna på väg till arbete eller vid frukostbordet. Det har varit ett bra sätt att i komprimerad form få reda på vad som händer i världen och inte minst hur svenska media har bestämt hur nyheterna skall tillrättaläggas för att bli politiskt korrekta. Sådana bedömningar brukar sedan bestå under dygnet ända tills de senaste kvällsnyheterna. Inget nytt brukar tillkomma.
Idag ska jag fira en gråtrist och blåsig januaridag med att skriva något särskilt okontroversiellt. Det händer att jag skriver kontroversiella saker, men den tillfredsställelse några får av detta väger aldrig upp den ilska som konvenansbrottet väcker hos andra.
Termen ”islamofobi” är beskriven i Wikipedia på ett stort antal sidor med olika resonemang fram och tillbaka. I princip hade det räckt med att uttrycka det som skulle vara själva fobin med ”en obefogad rädsla för islam och (eventuellt) muslimer”.
Ser ett inslag på SVT Nyheter om en lärare som blivit attackerad av en elev. Eleven tog stryptag på läraren, med resultatet att läraren blev ursinnig, knuffade undan det lilla kräket och genast slängde ut honom ur klassrummet med huvudet före.
Någon som trodde på det?
Huruvida demoner finns eller inte kan förstås diskuteras, men deras existens är minst lika väldokumenterad som den flora av icke-binära kön som upptäckts de senaste åren. Och de påverkar oss i minst lika hög grad. Samma sak med änglarna, fast de brukar sällan upplevas som ett problem så vi lämnar dem tills vidare.
Min ständigt pågående forskning kring samhällsfilosofiernas slingrande förvecklingar tar aldrig paus. Det är för din trygghet. Till min hjälp har jag en grupp storartade tänkare – jag har aldrig räknat dem men det närmar sig nog ett halvdussin personer – med vilka jag, en och en eller i mindre grupper, håller sådana intellektuellt ansträngande seanser som de svaga kalla lunch. Då pratar vi skit om dem som har fel, SvT och Dagens Nyheters ledarsida till exempel, och skiljs därefter i övertygelsen om att vi gemensamt har begripit något och därmed förbättrat världen.
Om du tror på yttrandefrihet för åsikter som spänner över alla politiska ideologier, även de du själv inte bekänner dig till, så är det precis vad du är. I alla fall enligt aktivisten och ”experten” Marcin de Kaminski som intervjuas i branschtidningen Journalisten om yttrandefrihetens risker och censurens nödvändighet.
Det må vara en småsak, men jag tror att regeringen försöker föra oss bakom ljuset när det gäller invandringspolitiken. Den vill helt enkelt inte vidta sådana åtgärder som hade kunnat minska volymen inkommande. (Ofta med det tvivelaktiga argumentet att internationella förpliktelser förhindrar oss att kraftigt begränsa inflödet.) Men det hindrar inte att regeringen vill övertyga folket att den har seriösa avsikter. Till exempel skrev dåvarande stats- och migrationsministrarna så här i augusti förra året:
Man kan gott fråga sig varför jag ägnar så mycket funderande åt det här med ideologier, framför allt den ideologi – PK-ismen eller wokismen – som med obetydliga nationella variationer har tagit ett järngrepp på västerlandet, desto starkare grepp ju mer utvecklat samhälle som det verkar. Se bara på Sverige och Storbritannien som tycks vara de värst ansatta länderna i Europa.
Att Donald Trump ljuger har varit uppenbart länge ändå fortsätter många medier att påpeka det gång på gång. Vem vänder sig journalisterna till när det uppmärksammar Trumps lögnaktighet?
Det egendomliga är inte att Trump ljuger utan att hans väljare och beundrare inte tycks bry sig om det. Hur kommer det sig. Tror de att han talar sanning eller vet de att han ljuger och struntar i det. En del skulle kanske säga att de är faktaresistenta eftersom det är ett faktum att Trump ljuger.
Ungefär samma sak som kommer här har jag skrivit tidigare, men lite från en annan vinkel. Förresten upprepar sig människor hela tiden, även stora filosofer och konstnärer, tänk på van Gogh och Beethoven, man känner alltid igen dem. Jag har skrivit kanske fyrtio böcker, men egentligen står det samma sak i allihop, i varje fall i det dussintal som det är något med.
De senaste årens massinvandring är grundad på en lögn. Denna lögn är att invandringen räddar liv, att folk dör om de inte får komma hit. Det stämmer inte.
För att ta sig till Sverige så måste man passera en lång rad säkra länder – det ser man enkelt genom att titta på en europakarta. De invandrare som kommit till Sverige har kommit hit eftersom de har valt att göra det, då de har föredragit Sverige bland Europas alla trygga länder. Om de inte hade tagit sig till Sverige så skulle de ha tagit sig någon annanstans.
Under lång tid har vanligt folk tvingats förhålla sig till en allt hårdare censur på sociala medier och nätforum. Efter att Elon Musk tog över Twitter, som nu heter X, har även Meta beslutat sig för att lägga ner den godtyckliga censuren på Facebook och Instagram eftersom den är så vinklad för att passa de vänsterliberalas agenda. Ett beslut som välkomnas av yttrandefrihetens förespråkare men som fruktas av dess motståndare, som Aftonbladet-journalisten Anders Lindberg.
Hos Nietzsche, i boken Den Glada Vetenskapen, uppträder en galning på torget och skriker, som den dåre han är, att han letar efter Gud, som han anser att människorna tagit livet av. Strax inser han att folkhopen, som samlats kring honom, inte förstår vad han menar, vilket gör honom om möjligt ännu tokigare. ”Jag har kommit för tidigt”, säger han. ”Min tid är inte inne än. Denna oerhörda händelse är fortfarande på väg, den vandrar fortfarande; Den har ännu inte nått människornas öron.” Avslutningsvis tränger han sig in i flera kyrkor och ältar vidare på sitt budskap.
Det finns många angelägna saker som jag underlåter att göra i min idoga strävan att försöka begripa vårt land, inte minst gängse mentaliteter och hur landet styrs. Jag orkar helt enkelt inte engagera mig i allt mög. Därför har jag inte berört den statliga utredningen SOU 2024:53 Stöd till invandrares utvandring, som presenterades i juni förra året, sedermera mest känd för förslaget att betala 350 000 kronor till invandrare som lämnar Sverige och reser hem. Men nu har jag läst utredningen, som måste vara ett av de mest förbluffande alster som kommit från den statliga utredningsapparaten.
Fullt krig har nu brutit ut mellan Elon Musk och Storbritanniens premiärminister Keir Starmer sedan Musk anklagat Starmer för att ha sopat de djupa problem som hör samman med att gäng av pakistanska män har begått grova sexualbrott; bland dem våldtäkt i många fall mot unga vita brittiska flickor ur arbetarklassen och att detta pågått i mer än två decennier. Starmer har i sin tur anklagat Musk för att komma med grundlösa beskyllningar och bara försöker vinna politiska poäng för att utvidga sin egen makt. ”Jag har varit Englands chefsåklagare” säger han, ”och under den tiden har många av dessa män satts i fängelse för sina brott”.
Ett problem som numera återkommande besvärar mig mer än mycket annat är att de officiösa (det vill säga halvofficiella) förklaringarna till olika samhälleliga missförhållanden är så hopplöst svävande och föga övertygande.
Nu är det vardag igen efter veckor av helgdagsaftnar och röda dagar. Som alltid känner jag mig kluven. Vemodig över att julhelgerna är förbi – lättad över att det åter är vardag och allt är som vanligt igen.
I Gamla testamentet förekommer pseudonymen Predikaren bakom vilken troligen döljer sig kung Salomo (om du blir klokare av den upplysningen). Predikaren är en mycket desillusionerad människa eller också är han inte det, utan bara vis. Redan i ingressen till hans första kapitel presenteras hans filosofi i kort sammanfattning: ”Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind”.
DET GODA SAMHÄLLET 