Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
1948 utbröt ett krig mellan den nybildade staten Israel och arabvärlden. Israelerna vann och ungefär 700 000 palestinska araber förlorade sina hem. Antingen för att de tvingats fly eller för att de valt att ansluta sig till motståndarsidan och inte var välkomna tillbaka. Många hade bott i området i generationer och det är svårt att inte känna sympati för flyktingar. Händelsen (bilden) kallas för ”Nakba” i arabvärlden.
Rubrikens idé har jag fått från prästen Annika Borg. Vi har kommit överens om att den är så viktig att det är bra om fler uttrycker den på sitt sätt.
Jag läste just en undersökning som visade att det bara är fyra av tio personer som är beredda att strida militärt för Sverige om det blev krig. Fyra av tio! Och vad är de andra sex beredda att göra om vi blir attackerade? Lägga benen på ryggen, som Nyamko Sabuni hade för avsikt att göra – eller strida för motståndarsidan?
Skönlitteratur kan hjälpa gymnasieelever att bättre förstå verkligheten och varandra. Det menar Karl Ågerup, docent i litteraturvetenskap på Örebro universitet. Problemet är att dagens svenska ungdomar lever i olika världar och saknar förståelse för varandra, vilket vi får veta i P1 Kultur den 5 december.
I egenskap av Eran jeneraldirektör på Skolverket har jag en massa kåmentarer om det hära med Pisa undersökningarna som nuligen kommit och består av fejk njus. Det vet jag för jag har varit der, det vill säga i Paris där han som är chef har sitt kontor. Jag var där förra gången det var Pisa och då hade Svärje så dålia resultat att vi bestemde att göra någe raddikalt och det gjorde vi okså vi let helt enkelt inte de dålia barna göra sina prover eftersom de var så dålia å då blev genomsnittet mycket bättre.
Om det finns ett ord som blivit närmast omistligt när politiker, myndigheter och entreprenörer ska presentera sin egen förträfflighet är det ”hållbarhet”. Vad man än sysslar med så kan man alltid slänga in några floskler om ”hållbarhet” och utse någon till ”hållbarhetsutvecklare” för att ro upphandlingen i hamn eller få rejäla bidrag för sin verksamhet. Men faktum är att modeordet ”hållbarhet” inte säger ett enda dugg, förutom att den som yttrar det i parti och minut har insett att det är ytterst lukrativt.
Socialdemokraterna stöds – enligt de senaste opinionsundersökningarna – av drygt 35 procent av väljarna, drygt 6 procent över valresultatet. Hur är det möjligt?
Det finns ett antal nationella föreställningar som är så tillltalande att man hellre tänjer på fantasin för att tro dem än man synar dem lika pedantiskt som man undersöker allt annat. En del av dessa legender kan det förstås ligga en hel del i. Personligen vill jag gärna tro på diktaren Runebergs gripande berättelse om Bonden Paavo som efter tre felslagna skördar äntligen få in en rekordgröda, tittar sorgset på sin finska fru som jublar över att de äntligen ska slippa blanda bark i brödet, torkar en tår ur ögonvrån och säger ”blanda du till hälften bark i brödet, hustru, ty förfrusen står vår grannes åker.”
Offerkoftan är ständigt på bland företrädarna för de muslimska organisationerna i Sverige. De sluter den allt tätare omkring sig efter Jimmie Åkessons tal på landsdagarna. Från DN 29 november:
Kulturhuset i Malmö läggs ner – redan innan det har öppnat. Det berättar Sydsvenskan och enligt studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, beror det på regeringens neddragningar på studieförbunden. Jag förmodar att det är meningen att man som läsare ska känna ”fy bubblan också, vilken elak regering!” men jag känner absolut ingen sorg. Sverige svämmar formligen över av kulturhus, men till nytta för vem?
Alla vi som fått vår kunskap om islam genom studier av Herr Omar i Ture Sventon-böckerna har en del ytterligare att inhämta. Ibland uppdagas pinsamma luckor i min kunskap om världen. Senast hände det häromdagen, när en kunnigare person än jag började prata om Kairodeklarationen som om det vore något envar kände till. Det gjorde jag inte. Om jag hört ordet så hade jag glömt det. Så jag fick studera.
Utanför huset där jag bodde en tid som barn bildade tre gator en spetsig triangel med två längre sidor och en kortare. Runt den kunde man cykla ikapp och låtsas att man körde speedway.
Kalifornien är USA:s största delstat sett till antalet invånare med nästan 40 miljoner och dess yta 424 000 km2 yta gör den till USA:s tredje störst delstat (Sverige 450 000 km2). Stor-Los Angeles har nästan 20 miljoner invånare, vilket gör den till USA näst största storstadsområde, och San Fransisco Bay Area nästan 10 miljoner. Kaliforniens ekonomi är dock den största i USA, hade den varit en självständig stat skulle den vara världens 5:e största (efter USA, Kina, Japan och Tyskland). Kalifornien är bas för fem av världens tio största företag och hem för fyra av världens tio förmögnaste personer.
Ursprungligen, åtminstone fram till trettio- eller fyrtiotalet, fanns det bara en sorts socialdemokrater. Denna stabila originaltyp var förstås partimedlem, fackligt ansluten och arbetade i industrin. Han, ty han var en han, gick för det mesta på mötena. Frugan jobbade i hemmet.
Ett försåtligt sätt att manipulera människor är att manipulera språket. När jag var liten betydde ”hållbarhet” att något inte gick sönder. Byxor ansågs hållbara om det inte gick hål på dem, och alla visste att rostfritt stål var hållbarare än billig plast. Hållbarhet betydde också att något ”räcker längre”. Det vill säga mjölken blir mer hållbar om man sätter den i kylen.
I kölvattnet efter Jimmie Åkessons tal på SD:s landsdagar talar väldigt många kritiker om att man måste skilja på islamister och ”vanliga” muslimer.
En islamist är beredd att med våld överta makten över ett lands territorium, om det inte går med andra medel. Som infiltration och utnyttjande av demokratin för att på sikt få demokratiska stater, som Sverige, att genom missriktat tillmötesgående och naiv acceptans avveckla sig själva till förmån för en muslimsk diktatur.
Jag önskar att någon politiskt oberoende och akademiskt kvalificerad (docent, prof., prof. em.) statsvetare skulle våga sig på forskaruppgiften att analysera Socialdemokratins långa historia utifrån hur socialismen, enkannerligen de totalitära inslagen implementerats (by piecemeal social engineering) i Sverige och vilka de verkligt ideologiskt och politiskt drivande personerna varit. Hur har socialismens ideologiskt inneboende totalitära drag dolts bakom omskrivningar och märkliga begrepp som exempelvis ”folkhemmet”, ”kvinnans frigörelse och barnens socialisering”, ”demokratisk socialism”, m.fl.
Hur är det möjligt att politiker genomför så olämpliga saker som det svenska universitetssystemet där lärosätena får betalt efter hur många examina de delar ut? Hur lång tid kan det ta för en beslutsfattare att förstå att en sådan ordning måste leda till betygs- och examensinflation? Universiteten är inte det enda exemplet. Med skolan gjorde man samma sak, alltså införde ett pengsystem utan extern kontroll, vilket sannolikt lett till en hel del betygsinflation och bristande jämförbarhet mellan betyg från olika skolor.
I fredagens Rapportsändning inledde programledaren ett inslag med:
– Den tillfälliga vapenvilan mellan Israel och Hamas bröts i morse och Israel har återupptagit striderna med flygbombningar och marktrupper.
Det är inte bara genom att i egenskap av vit man ansvara för flera århundradens, kanske årtusendens, slaveri och andra slags tilltagande förtryck av alla andra människor, det vill säga av dem som inte är vita män, som jag har skuld. I dagarna har årets stora miljömöte COP28 inletts i Dubai, Förenade Arabemiraten. För att försätta de 70 000 delegaterna i ett lagom upphetsat stämningsläge och påminna dem vad det hela handlar om påpekade Indiens premiärminister Nahendra Modi att min skuld fortsatt att öka under det senaste seklet: ”Under de senaste hundra åren har en liten del av mänskligheten ägnat sig åt hejdlös exploatering av naturen”, sa han och fortsatte med ödesmättad stämma, ”och nu betalar mänskligheten för detta”.
På ett sätt gillar jag Daniel Helldén. Han är en klar, rak och tydlig politiker. Han får saker gjorda. Som att under sina åtta år som trafikborgarråd i Stockholm skapa trafikinfarkter och parkeringskaos i hela stan. Till förmån för idioter som föredrar att transportera sina barn i en låda på elcykeln, i ur som skur. Sånt imponerar.
Varför är svensk politisk debatt så inskränkt? Varför springer alla förståsigpåare i flock? Inte är det ett bra sätt att hitta ny information – alla får samma.
Joakim Lamotte har skrivit en mycket läsvärd självbiografi ”Där stormen är” med undertiteln ”En swishhoras betraktelser”. Det är en sån bok man sträckläser på några timmar. Ändå lyckas han få med det mesta av betydelse som hänt i Sverige de senaste 20 åren.
Hanne Kjöller är en fristående kolumnist i Dagens Nyheter som jag sätter högt för hennes nästan alltid skarpsynta iakttagelser. Nu har hon kommit med nya skrämmande redogörelser för hur staten uppför sig. Hennes budskap i sammandrag, som jag fattat det, är att:
Birgitta Sparf skrev igår en alldeles utmärkt krönika om den politiskt korrekta åsiktskorridoren, och nämnde även Socialdemokraternas löjeväckande granskning av sig själva. Deras patetiska försök till avbön ger henne ny energi, säger hon, och jag förstår hur hon menar. Det är på sitt sätt underhållande att se dem slingra sig som maskar på kroken och svänga sig med bortförklaringar och lögner samtidigt som de fortsätter slå sig själv för bröstet. Och jag önskar att jag kunde känna likadant. Men tyvärr känner jag mig mest dränerad på energi.
Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.
Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).
Jag har inte funnit det mödan värt att kommentera socialdemokraternas självkritiska rapport om hur fel de haft under alla år inom invandringspolitiken. Jag känner enbart en stor trötthet. Det är så dags nu att komma med avböner, när landet i princip ligger i spillror tack vare deras politik.
Åren 1974 och 1975 var en formativ period för ett gammalt Sverige som höll på att ta slut efter ett kvartssekels magiskt framgångsrika rekordår och ett nytt och annorlunda Sverige som nu skulle danas enligt politikens drömscenarier. 1974 kom en ny regeringsform där det nya politikerväldets huvuduppgifter fastställdes. Alla människors lika värde skulle vara politikernas ledande princip och deras huvuduppgift ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd… Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa”.
Idag kan de flesta svenskar titulera sig ”medelklass.” Men är någon stolt över att göra det? Nja. Snarare skäms vi. Det är tråkigt att vara medelklass. Mellanmjölk. Svenssonsvensson.
Att människor eftersträvar andras beundran går att begripa. Att en del i detta syfte går till överdrift kan man också begripa; kampen om nästans uppmärksamhet och gillande är hård och det kan vara motiverat med en del fräcka chansningar i form av extrema utspel, låtsaslekar, solochvår och blå dunster.
DET GODA SAMHÄLLET 