Bitte Assarmo

Den svenska religionsfriheten är ett ständigt aktuellt ämne, inte minst på senare år då religion, inte minst genom ökad invandring, fått en allt större betydelse för många människor. Men vad är då religionsfrihet? I religionsfrihetslagen står inte mycket mer än att man har rätt att som individ, eller i grupp, utöva sin religion. Så här ser formuleringarna ut:

Patrik Engellau

Gerhard Miksche har haft vänligheten att översätta gårdagens brev till Frankrikes president till franska. Vi publicerar direkt så får man se vad som händer.

Cher Président Macron,

J’ai lu votre lettre plusieurs fois. Je ne sais pas si vous parlez pour vous-même, pour la France ou pour l’Union européenne, mais si vos idées sont typiques de celles qui gouvernent l’Union européenne, je crains que cette lettre ne me fasse basculer dans le camp des sceptiques de l’Union européenne.

Jordan B. Peterssons återberättar i sin bok 12 livsregler: Ett motgift mot kaos den bibliska historien om Adam och Evas söner Kain och Abel. Han vill med denna berättelse åskådliggöra hur känsla av otillräcklighet hos vissa kan leda till offermentalitet och ondska. Gud tar emot Abels offergåvor med glädje men är inte nöjd med Kains dito. Gud tycker inte att Kain anstränger sig tillräckligt. Kain blir då förbannad och dödar Abel. Istället för att jobba hårdare och bli som Abel, väljer Kain att döda sin bror. Kain tar hämnd på sin egen oförmåga och otillräcklighet genom en missriktad handling.

Lars Hässler

För drygt tio år sedan, 2006, skrev jag en Brännpunktsartikel i SvD  där jag funderade över vad som var fel i vårt marknadsekonomiska system. Framförallt vände jag mig mot bonuskulturen. Två år senare, 2008, kom den amerikanska finanskraschen med följder över hela världen . Denna berodde dels på politiska beslut, dels på omoraliskt, eventuellt kriminellt, beteende av finansbranschen. Inga av de ledande internationella finansmännen (eller advokat- eller revisionsbyråer eller ratinginstitut) åtalades eller dömdes (förutom på Island). Däremot fick nästan alla Wall Street-banker i USA miljardböter (utan att erkänna någon skuld) för sina inblandningar i finanskraschen. Toppdirektörerna däremot kom undan med sina obscena bonusar.

Mohamed Omar

Vänstern tröttnar aldrig på att tjata om Västvärldens skuld och skam för rasism, kolonialism och imperialism. De tröttnar aldrig på att demonstrera mot ”ockupationen av Palestina”. Israel ses ju av vänstern som USA-imperialismens fort i Mellanöstern.

Men när medborgare i västerländska nationer reser ner i tusental för att ockupera land i Mellanöstern och bygga en expansionistisk kolonialstat, ja, då anordnar man inga demonstrationer där man bränner den svarta jihadflaggan och skanderar ”Krossa, krossa, krossa islamismen” och ”Jalla, jalla, kalifatet ska falla”.

Bitte Assarmo

Att den psykiska ohälsan ökar bland Sveriges unga är ingen nyhet. Sedan mitten av 1980-talet har antalet unga som uppger sig ha psykosomatiska problem fördubblats och enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten 2014 har nästan hälften av alla 15-åringar psykiska besvär.

Detta uppmärksammas också i medierna med jämna mellanrum, nu senast i en serie inslag i SVT nyheter om hur självmordsbenägna tonåringar tvingas vänta länge – ibland över ett år – på att få hjälp. Agenda följde upp med en intervju med hälsominister Lena Hallengren och ställde de förväntade frågorna. Vad tycker du om det här? Vad tänker regeringen göra åt problemet? Och så vidare.

Patrik Engellau

Ju större erfarenheter jag får av livet och världen, desto mer förvånad blir jag att människor faktiskt kan samarbeta och att samhället faktiskt, i lyckliga fall, kan fungera. De självklaraste ting blir vid närmare betraktande obegripligt motsägelsefulla.

Ta exemplet västerländska statsskick, Sveriges eller något annat västerlands. Det trodde man kanske var ett någorlunda sammanhållet och konsistent projekt, men så är det inte. Jag har länge retat mig på att vi systematiskt bortser från konceptets fundamentala inre motsägelser eller kanske, ännu värre, väljer att sopa dem under mattan för att människor inte ska fatta hur underligt och rentav magiskt allt är.

Mohamed Omar

Efter 11 september-attackerna förkunnade George Bush att islam är fredens religion. Obama sa samma sak. Sedan kom Islamiska Staten (IS) och västerländska ledare fortsatta att upprepa detta heliga mantra. Man lade också till att ”IS har inget med islam att göra”. Vi har fått höra detta av både etablissemangspolitiker och journalister inom medströmsmedier.

Men trots att frasen upprepats i det oändliga i nästan tjugo år, så verkar inte budskapet ha gått hem hos alla. Bland muslimer finns det uppenbarligen en tendens att lyssna mer på imamer, folk som kan Koranen, än på västerländska politiker och tyckare, när det gäller att tolka religionen.

Det är lätt att skaka på huvudet och göra sig lustig över ”genusvetenskapen”. En annan, mer avvägd reaktion är att tillstå att det som benämndes kvinnokampen var en viktig del av förra århundradets utveckling, men att de orättvisor som fanns nu i allt väsentligt är avskaffat. Vilket styrks av internationella undersökningar där Skandinavien konsekvent hamnar i topp.

Ändå har genus blivit ett starkt växande ämne inom högre utbildning under senare år. Redan 2015 överträffade antalet genusstudenter (2270) antalet polisstudenter (1450). Genustramset sträcker även in sina tentakler i övrig utbildning, men än så länge har det inte lyckats nullifiera allt vad riktiga kunskaper heter.

Vi som följer klimatdebatten blev smått förvånade för några dagar sedan när SvD den 23 februari publicerade en artikel skriven av agronom Johan Rockström, mannen som PK-medierna kallar klimatexpert, där han frankt och mycket oväntat säger att domedagsprofeterna har fel om klimatet. Vad har hänt? Rockström har ju varit en av de värsta hotarna om den kommande – av koldioxid – orsakade undergången. Vad har fått honom att ändra uppfattning?

Patrik Engellau

Liksom, verkar det, alla andra europeiska medborgare fick jag via en lokaltidning, i det här fallet Dagens Nyheter den femte mars, ett brev från Frankrikes president Emmanuel Macron. Presidenten förespråkar ”en förnyelse av Europa”. Förnyelsen innebär att EU ska bekämpa sina fiender och utveckla sin politik. Här kommer mitt svar till presidenten.

Anders Leion

Jag hörde en gång, på finsk teve, en telearbetare berätta hur han drog in en ny telefon till Mannerheim, tidigare rysk general, finsk överbefälhavare och finsk president.

Mannerheim var hemma (om man nu kan använda detta vardagliga ord för M:s residens, med Karl II:s värja i hallen och alla andra minnen). Allteftersom arbetaren gick från ett rum till nästa hörde han hur Mannerheim, som ett osynligt spöke, också bytte rum, uppenbart i avsikt att slippa stå ansikte mot ansikte med arbetaren.

Lennart Bengtsson

Sverige har lyckats med bedriften att förvandla en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande. För att lyckas med en sådan bragd krävs att hålla vetenskapliga företrädare utanför och överlåta debatten till lekmän. Detta har lyckats över förväntan. En följd blir förstås att man får lämna naturvetskapen med dess strikta regler och istället röra sig med olika former av skambeläggning som flygskam, köttskam och SUV-skam.

Ännu har man inte fört in katt- och hundskam trots att de älskade husdjuren är stora konsumenter av kött och andra koldioxidproducerande produkter. Detta skulle göra djurälskarna upprörda och något sådant vågar inte ens vänsterpressen. Däremot är det i sin i sin ordning att se till att människosläktet inte breder ut sig ännu mer.

Jan-Olof Sandgren

Som ung reste jag en del i Latinamerika. Det var ofta lätt att avgöra om man befann sig i ett överklassområde eller ett underklassområde. Överklassen brukade bo i välordnade villakvarter, med blankputsade bilar på garageinfarten och prydliga barn i skoluniform gick omkring på gatorna som var relativt välsopade.

Fattiga människor bodde i ruckel, hade rostiga bilar eller inga alls. Barnen kunde vara glada, men de lekte barfota och såg inte lika prydliga ut. Sophämtningen verkade inte ha fungerat på ett tag.

Bitte Assarmo

Härom kvällen, när jag zappade bland TV-kanalerna, råkade jag hamna i filmen Lyftet, byggd på Kennet Ahls bok med samma namn. Den handlar om Kennet, som åker in och ut på fängelse och som har svårigheter att anpassa sig till samhället när han väl kommer ut och ska försöka bli hederlig. Få arbetsgivare vill anställa en missbrukare och kåkfarare, och när Kennet till sist lyckas få ett arbete klarar han inte trycket utan återfaller i kriminalitet.

Patrik Engellau

Om du sitter i ett flygplan tillsammans med en amerikan så be gärna att få studera hans pass. Jag gjorde det för ett tag sedan och eftersom amerikanen är en vänlig och fridsam typ, utom när han uttalar sig för eller emot sin president, så lät han det ske med ett vänligt leende.

Sedan mer än tio år tillbaka är amerikanska pass nämligen försedda med patriotiska fraser, en fras per uppslag, totalt 25 stycken. USA:s utrikesdepartement, den passutfärdande myndigheten, har kommit på att passen är gratis reklamplats för att påverka USA-bilden. Skulle kunna vara något för motsvarande svenska myndighet att ta efter.

Mohamed Omar

Idag är det den 5 mars och fettisdag. I fastlagen, tiden före fastan, så ska man festa. I handboken Svenska helger från 1932 skriver husmodern Thora Holm:

”Tiden närmast före Fastlagen är festers och bjudningars tid. Karnevaler och maskerade samt baler avlösa varandra, men allt inomhus, i motsats till Söderns sprudlande gatuliv.”

Ja, visst vore det roligt med en maskerad? Men vad ska man klä ut sig till? Jag tycker man ska klä ut sig till figurerna i Ture Sventon, berättelserna om vår störste semmelälskare! Semlan, den svenskaste av bakelser (”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”). Jag vill gärna vara Herr Omar eftersom jag tycker jag blir så fin i fez. Dessutom har jag ju hetat Omar fram tills helt nyligen – och skriver fortfarande under det namnet.

Patrik Engellau

Den här texten blir kanske lite emotionell. Jag är inte särskilt hjärtnupen. Men när svenska staten föreslår preventivt barnamord med amerikanska avrättningsmetoder på foster som befaras visa livstecken efter en abort kan till och med jag se att staten i sin totala hjärtlöshet och bristande respekt för livet har gått för långt.

Smert betyder död på ryska. Under andra världskriget inrättade Stalin en kontraspionageorganisation som han kallade Smersh vilket stod för Smert Shpionam, Död åt spionerna.

Anders Leion

Under något av Alf Svensons sista år som partiledare gjorde jag en undersökning av partimedlemmarnas åsikter och värderingar. Jag arbetade då som undersökningsledare på Sifo. Några år senare fick vi någon titel på engelska och Sifo gjorde om sin logga och KDS blev Kd. Annars var allt som vanligt.

Kd fick kämpa länge för att komma in i riksdagen och väl där ökade visserligen stödet för att kulminera med 11,8 procent 1998. Sedan började det gå utför igen. Alf Svensson och partiledningen ville förstås göra undersökningen för att ta reda på vad medlemmarna förväntade sig av partiet.

Mohamed Omar

För trettio år sedan, den 14 februari 1989, utfärdade Irans mulladiktator Khomeini en dödsfatwa mot författaren Salman Rushdie. Med sin roman Satansverserna hade han kränkt islams profet Muhammed.

Det var då västvärlden vaknade upp till en ny värld. Fatwan var ”det röda piller” vi svalde och såg den nya verkligheten såsom den var: inte bara bra saker var gränslösa och globala, även jihad kunde nå oss överallt.

Mohamed Omar

En följd av vår så kallade generösa invandringspolitik de senaste decennierna är att tidigare okända fenomen som ”kvinnlig omskärelse” blivit en grej här. I början av det nya året kunde Sveriges Radio (3/1 2019) berätta att allt fler könsstympade kvinnor söker hjälp. Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm är landets första och en av få specialiserade mottagningar för just kvinnor som utsatts för omskärelse. Mottagningen har märkt en ökning på 40 procent på tre år.

Har vi någonsin talat så mycket om ”vansinne” och ”galenskap” som vi gör idag? ”Something is rotten in the state of Denmark” heter det i Shakespeares Hamlet, men nu verkar det vara den svenska statsbildningen som angripits av röta. Sverige är sjukt säger många. Och svenska politiker har blivit galna. Somliga tycker till och med att vårt land borde tvångsomhändertas eftersom vi uppenbarligen inte kan ta hand om oss själva.

Patrik Engellau

Jag är inte så särskilt intresserad av mode annat än att jag anstränger mig för att slippa följa det mer än marginellt. Det är inte så svårt om man, som jag, håller sig till en etablerad stil som inte förändrats så mycket sedan Edward VIII:s dagar utom däri att lös- och stärkkragarna ersatts av fasta och mjukare varianter och att en eller annan knapp flyttats hit eller dit. Jag klär mig mycket konventionellt vilket jag ursäktar med att om jag avser att säga saker som jag lärt mig att folk kan anse för provokativa så är det säkrast att se så trist och vanlig ut som det bara går, allt för att begränsa chockverkan.

Bitte Assarmo

Hur vill invandrade äldre ha sin äldreomsorg?

Den frågan har ställts i flera studier sedan mitten av 1990-talet, bland annat i en rapport framtagen av Malmö Stad 2003, en studie från Botkyrka 2003 och en studie från 2014, gjord av FoU, Centrum får vård, omsorg och socialt arbete, utförd i samarbete med bland andra Linköpings universitet.

Dessa studier, samt fler av samma slag, visar tydligt att det för äldre invandrare är viktigt med personal som talar deras språk och känner till deras kultur. För flera av

Det gemensamma för många av Sveriges partier är att de lever kvar i ett ideologiskt landskap från 1900-talet. Mitt grundanslag är att höger- och vänsterskalan spelat ut sin roll, och att vi idag har två krafter som driver politiken mer än någonsin: religion och nation.

Liberala debattörer hävdar ofta att nationalismen inte ser till människor som individer utan som kollektiv, vilket är en delvis riktig och delvis felaktig uppfattning. För det första måste det klargöras att nationalism är ett komplext begrepp med stora betydelseskillnader i olika tider och sammanhang.

Patrik Engellau

Socialdemokraterna var ursprungligen ett socialistiskt parti vilket betydde att det föresatte sig att göra världen bättre genom att befria arbetarklassen från dess position som löneslavar – proletärer – och ta kommandot över samhället.

Det socialdemokratiska partiet drabbades snart av ”Michels lag”, en sociologisk grundlag, även kallad ”oligarkins grundlag”, som baseras på iakttagelser av utvecklingen inom det tyska socialdemokratiska partiet vid 1900-talets början. Lagen (som utger sig för att gälla för alla slags politiska partier) säger att partiets ledare och administratörer så småningom tar makten över partiet. En klyfta bildades sålunda mellan funktionärer och medlemmar i det socialdemokratiska partiet.

Richard Sörman
Richard Sörman

Det pågår en debatt om konservatismens återkomst. Joel Halldorf skrev i Expressen 11/2 att det behövs en existentiell konservatism som odlar tradition och gemenskap. Människan, menade han, måste vara något mer än en nyttomaximerande homo œconomicus. Mattias Svensson svarade i Opulens 18/2 och hävdade att konservatismens förespråkare – till skillnad från liberalismens – inte förstår det existentiella värde som ligger i människans frihet. Debatten mellan konservativa och liberaler kompliceras därtill av att borgerliga intellektuella ofta definierar sig som ”liberalkonservativa”. Lars-Anders Johansson skrev i Smedjan 6/2 att konservatismen inte alls ska förstås i opposition till klassisk liberalism (de går utmärkt att kombinera menade han) men som en reaktion på modern radikalism.

Konservativa mot liberaler alltså. Eller konservativa med liberaler? Och varför konservatism snarare än liberalism just nu? Låt oss gå till det väsentliga.

Ordet ”konservatism” kommer som alla vet från latinets ”conservare” som betyder ”bevara” och som också finns i engelskan ”conserve” och i franskans ”conserver”. Den som är konservativ vill bevara något. Den konservativa människan vill bevara, inte förändra, inte förstöra. Kanske är det inte svårare än så. Människor söker sig återigen till konservatismen eftersom något är på väg att gå förlorat som de har all anledning att vilja bevara.

Ibland måste man våga språnget. Man måste våga sig ut i det okända. Ofta blir det inte så farligt. Man överlever. Kanske växer självkänslan. Och är man den som hoppar först kommer de andra snart börja hoppa efter.

Många svenska opinionsbildare borde våga språnget. De borde våga lita på sin intuition. De borde våga förflyttningen, ompositioneringen. För de har ju rätt. Det de känner på sig stämmer. Det är sant: vi lever i en mardröm. Vårt land verkar ha bestämt sig för att begå kulturellt självmord. Det svenska får inte finnas. Dess värde förnekas. Mångfalden är en påbjuden religion. Hysteri och idealism styr vårt land istället för klokskap och realism. Vid sidan av står våra grannar och skakar på huvudena och undrar vad vi håller på med.

Så, kära opinionsbildare, politiker och skribenter, kom till saken! Håll er till det väsentliga! Ägna lite mindre energi åt rättigheter och skyldigheter och brott och straff och utbildning och arbetsmarknad och integration och segregation. Eller bättre: gör det, men ta också tydlig ställning. Stå upp för kung, fosterland och svenska folket! Hur svårt ska det vara? Det är faktiskt ”att vara eller inte vara” som är frågan, den mest grundläggande frågan. Det handlar inte längre om vilket Sverige vi ska ha utan om vi ska ha något Sverige värt namnet överhuvudtaget. Får Sverige finnas? Finns ett svenskt Sverige om 300 år? Har vi något intresse i att det ska finnas ett svenskt Sverige om 300 år? Har vi något ansvar för att det ska finnas ett svenskt Sverige om 300 år?

”Seek first to understand, then to be understood” är ett berömt citat ur en bok om konsten att bli framgångsrik från 1989 av Steven Covey, The 7 Habits of Highly Effective People. Tanken är att det ska göra oss bättre rustade i våra mellanhavanden med våra kompanjoner och fiender om vi förstår hur andra tänker och inte bara avfärdar dem som maktlystna idioter.

Ibland funderar jag på om inte vi som vill se ett försiktigare och mer sansat Sverige undervärderar våra motståndare. Vi som önskar att våra politiker såg som sin primära uppgift att skapa goda livsförutsättningar för den egna befolkningen och inte att bygga ett utopiskt samhälle efter värdegrundsmodell tror ibland att det räcker att verkligheten ger oss rätt för att våra motståndare ska ge oss rätt. Tyvärr verkar det inte vara så enkelt.

Politiskt engagemang kan bottna i en vilja att behålla makt och privilegier, visst är det så. Men engagemanget kan också grundas i livshållning och ideal. Även hos våra motståndare. Och om vi underskattar våra motståndare handlar det kanske ibland om att vi underskattar våra motståndares hängivenhet och argument. ”Seek first to understand, then to be understood…”
Så vad kan de bärande motiven för våra antagonisters politiska engagemang vara? Vad driver dem framåt? Låt oss ta några exempel.

Många problem blir det. Och många frågor att diskutera:

För hur ska vi bemästra alla utmaningar som kommer med den bristfälliga integrationen? Hur ska vi ordna bostäder och arbete? Hur ska vi få människor att lära sig svenska och bli en del av vårt samhälle? Hur ska vi komma till rätta med hederskulturen? Klankulturen?

Gängkriminaliteten? Hur ska vi göra med böneutropen? Islamismen? Slöjorna? Och hur blir det med tiggeriet? Kan vi förbjuda det? Och avvisningarna förresten? Hur går det med dem? Ska vi ha PUT eller TUT?

För vi är ju inte emot immigrationen i sig! Eller hur? Den har vi inte ifrågasatt. Vi är faktiskt seriösa och anständiga journalister som gör sitt arbete och ställer angelägna frågor. Ingen ska komma och kalla oss rasister för det! Man måste väl få belysa allvarliga problem i samhället som uppenbarligen hänger ihop med migrationerna och som den svenska debatten inte har velat ta i och speciellt inte den problemförnekande vänstern. För det är ju verkligen inte så …host! host! – ursäkta! – nej det är ju verkligen inte så att vi själva också bidrar till att upprätthålla åsiktskorridoren genom att aldrig säga det som egentligen ligger till grund för vårt respektabla engagemang nämligen att vi tycker att Sverige har tagit emot alldeles för många flyktingar och att detta måste få ett slut med en gång. Så är det inte. Det har vi inte sagt. Så kom inte och påstå att vi är rasister. Vi vill bara diskutera viktiga frågor.