Samma dag som Sverige blev medlem i Nato bjöd SVT in en representant från Svenska freds att kommentera Nato-inträdet. Nu rasar användarna på X: ”Ett historiskt tillfälle när Sverige blir NATO medlem och dom första som får komma till tals på SVT efter deras egna kommentarer är alltså Svenska freds och Vänsterpartiet!?!”
Det som på svenska kallas mainstream media (MSM) är lika lite med sin tid som S-ledaren Magdalena Andersson.
Till exempel läser jag i DN att en ”känd svensk artist” dömts till fängelse för bokföringsbrott. Eftersom jag vill veta vem det gäller går jag in på Flashback och ser att det är hedershygglot Ken Ring. Jaha, där ser man!
Det stormar kring Lena Sörbö, rektor för Vivallaskolan i Örebro. Anledningen är att hon, enligt Nerikes Allehanda och P4 Örebro, svarat jakande på frågan om elever som kommit från Arenaskolan verkar ha blivit radikaliserade. Dussintals (muslimska) föräldrar har reagerat på rektorns uttalande och kräver hennes avgång – och vad gör main stream-medierna? De gör en stor affär av hennes ordval istället för att granska vilka personer det är som nu drevar mot henne.
I moderna demokratier finns det – lite schematiskt – två sätt att leda och organisera ett parti. Det ena är att betrakta partiet som en folkrörelse, beroende av och styrd av medlemmarnas aktivitet. Det andra är att se partiet som en organisation inte bara avsedd att vinna val utan också organiserad efter detta enda syfte, utan mål för partiets interna liv: partiet blir mer likt ett företag vars ledning enbart är beroende av resultatet i val, inte av sina medlemmar.
Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, även nu. Med detta vill jag inte säga att de bekymrade är ute i ogjort väder; det kan ju vara på allvar den här gången. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i min bok Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och människans arbete inte behövs. Vad ska politikerna då ta sig för?
Eftersom jag har varit en statsanställd siare och augur, i det här fallet fackansluten och lönegradsinplacerad framtidsforskare vid en betydelsefull svensk myndighet (vilket är en nog så säker garanti för att dess förutsägelser är hållbara) kan jag avslöja standardmetoden för förutsägelser om framtiden.
SR:s och SVT:s dagliga klimatalarmistiska rapportering har sedan länge passerat både löjets och idiotins gränser.
SVT:s Erika Bjerström flyger varje vecka jorden runt för att rapportera om alla klimatkatastrofer och klimathot i Afrika, Indien, Australien, Maldiverna, Kina. Johan Zachrisson Winberg håller ställningarna på hemmaplan genom att tipsa om lämpliga tider att dammsuga när elen är billig, om vi ens har någon el eller har råd att förbruka den.
Jag har insett att jag är en oförbätterlig surgubbe. Jag sörjer det inte. Det har gett mig stor frihet. Jag yttrar också, utan vånda, det som väcker anstöt. Varför skulle jag ängslas? Den åldrig är, har litet att förlora. Skulle också livet slumpas, är det inte mycket som försvinner. Det mesta har redan tagit slut.
Man hör då och då berättelser, som kan vara skrönor, om människor som vunnit miljontals kronor på lotterier eller spel och sedan slarvat bort alla pengarna och gått ned sig i drogmissbruk så att rikedomsepisoden lämnat vinnaren i sämre skick än när han köpte lotten. Jag tror att det finns djup lärdom att hämta i sådana historier – även om de råkar vara påhittade – eftersom det är mycket mer komplicerat att leva i välstånd än vi normalt tänker på. Det gäller såväl individuellt som nationellt välstånd.
Program i radio och TV som funnits under lång tid blir så småningom en del av vår kultur. En del av dessa program har inte ändrats alls. Dit hör inte minst väderleksrapporten i radio med sitt vind och väder Det har inte ändrats alls även om rösterna är annorlunda. 1950- talets Gunnar Rystedt har ersatts med den lika markanta radiorösten hos Lisa Frost. Andra program har också funnits under mycket lång tid, men har i stället genomgått förändringar. Dit hör programmet ”Fråga Lund” eller ”De lärde i Lund”. Programmet började redan under hösten 1962 och finns fortfarande kvar men med vissa uppehåll.
I DN:s lördagsbilaga den 2:a mars finns ett stort reportage om Ocean Viking, ett räddningsfartyg som plockar upp nödställda migranter från Mellanöstern och Afrika ur Medelhavet mellan Libyens och Italiens kust. Fartyget har räddat 39 767 människor på centrala Medelhavet sedan 2016 och fört dem främst till Italien.
”Jag har varit här varenda demonstration sedan Israels anfallskrig på Gazas befolkning den 7 oktober.” Så uttrycker sig Gunilla, 69, när hon intervjuas i Aftonbladet. Till och med de mest fanatiska Israelhatarna brukar åtminstone pliktskyldigast erkänna Hamas terrordåd, om än med tillägget av ett försåtligt ”men…” men inte Gunilla, inte. Trots det får hon inte en enda motfråga av Aftonbladets reporter Ellen Sundström.
Efter en synnerligen ytlig undersökning, i huvudsak baserad på introspektion, har jag kommit fram till att vi svenskar fram till rätt nyligen var ett uppfostrande folk och att detta är förklaringen till den vånda vi nu genomlider, inte minst när det gäller invandringen.
Viss oro kan märkas på den politiskt obundna och oberoende Agendaredaktionen i TV-huset. Den förbaskade SD-regeringen tycks införa den ena lagen efter den andra som faktiskt biter på gängkriminaliteten.
Uppklarningsprocenten för grova våldsbrott ökar snabbt, vilket är långt mer än vad SVT:S egen socialistregering lyckades med, eftersom de enbart pratade varmluft i frågan.
Under lång tid har faran för en global uppvärmning varit en dominerade samhällsfråga. Svensk politik, myndigheter, akademia och media har engagerat sig på alla nivåer och oron har understundom legat på samma nivå som ett förväntat krigshot. Vanligt folk har ibland haft svårt att hänga med i svängarna eftersom få ser ett varmare väder som ett hot. Majoriteten ogillar snö, mörker och kyla och om de har råd försöker de resa till varmare och soligare delarna av världen vintertid.
När jag gick i skolan utdelades månadsvis (eller så) en tidning i vilken det återkommande fanns en sedelärande berättelse om två fjortisar som hette Spara respektive Slösa. Historien var alltid densamma: flickorna hade från början lika mycket pengar; Spara la sina slantar i en spargris medan Slösa köpte kola och glass. Det slutade med att Spara hade ackumulerat ett kapital medan Slösa blivit pank och fått hål i tänderna.
Nu är Nato-processen klar, krigshetsarna har fått som de vill, risken för krig i Europa har ökat och vår säkerhet sänkts. Det var i huvudsak vinkeln i Aktuellts förlängda sändning på måndagen. Orkar ni inte titta så har jag här gjort ett sammandrag.
Idag går Vasaloppet av stapeln igen – och det är inte vilket lopp som helst utan det 100:e. Och Vasaloppet är en idrottstävling som nog de allra flesta svenskar har en relation till på ett eller annat sätt.
Dagens Nyheter förbereder sig nu för sommarens klimatlarm och avslöjade, redan i slutet av februari, att den kommande sommaren kan bli den varmaste som någonsin uppmätt.
Jag är civilmilitär löjtnant men eftersom jag passerat den ålder då jag förväntas försvara fosterlandet med skjutvapen och (i det här fallet) parlör så har jag valt att göra min medborgerliga plikt genom att efter förmåga dra ner brallorna på Dagens Nyheter, särskilt ledar-, debatt- och kulturredaktionerna. Idag ska jag särskilt uppmärksamma ledarredaktionen som i sitt PK-istiska nit har tänkt ut här att om ett offentligt organ, en kommun till exempel, inte har pengar så det räcker så ska folket konsulteras i demokratiska val.
Sverige är fikalandet nummer 1. Vi dricker rentav så mycket kaffe att vi utgör en risk för klimatet, för av någon anledning är det mer farligt för klimatet när 10 miljoner svenskar dricker tre koppar per dag än när drygt 200 miljoner brasilianare dricker två koppar per dag. Svensk klimatmatematik, helt enkelt, för svensk kultur är ju alltid fel på ett eller annat sätt.
Det Goda Samhällets Birgitta Sparf skriver idag om SVT:s vinklade rapportering från Gaza. Hon är inte den enda som reagerat. Mats Skogkär, ledarskribent på Bulletin och tidigare journalist på bland annat TT, skriver i ett inlägg på X att svenska public service är radio och tv i terrorismens tjänst.
När tusentals Gazabor stormar en hjälpsändning med avsikt att med våld plundra lasten och inte skulle tveka att döda, skada eller kidnappa förarna presenteras detta i Aktuellt med orden:
– Över hundra döda och 750 skadade i Gaza. Kaotiskt när Gazabor köade för mat och israeliska soldater öppnade eld in i folkmassan!
Aktuelltredaktionen överträffade den 28 februari sig själv när de, i sin iver att smutskasta regeringen och alla moderatledda regioner, rapporterade om att region Östergötland varslar 900 vårdanställda.
I ett långt reportage får den obotligt cancersjuka Jenny Karlström, 45, gråta ut sin oro och ångest. Som av en händelse är hon även socialdemokratisk kyrkopolitiker. Hjärtknipande bilder när hon spelar spel med sin man och deras fem små barn hemma vid köksbordet sitter fint för redaktionen som en illustration till vad den elaka och hjärtlösa borgerligheten ställer till med för den lilla, svaga och värnlösa människan.
Den rysk-ortodoxa kyrkan förlorar sitt stöd i Sverige 2024 efter att Säpo larmat om att samfundet inte lever upp till demokratikriteriet i lagen.
Jag skulle gå på 18.15-föreställningen på en liten förortsbiograf som har den unika fördelen att det bara finns en funktionär tillika ägare som ska göra allt: sälja biljetter, snask och popcorn, hålla upp dörrar, riva biljetter och säga åt folk att stänga av telefonerna och dessutom le mot kunderna. Puh! Så är det att vara småföretagare. Förut när folk betalade med kontanter kunde han i alla fall stoppa en del av intäkterna direkt i fickan vilket är marknadsekonomins naturliga ordning.
På kort tid har Magdalena Andersson trampat i klaveret två gånger. Första gången när hon gråtande försvarade partikamraten Jamal El Haj, som just avslöjats i knät på terrororganisationen Hamas och några veckor senare sparkades av partiet.
Göran Palm, Jan Myrdal, Kajsa Ekis Ekman, Daniel Suhonen, Staffan Beckman, Morgan Johansson Magdalena Andersson, Peter Hultqvist. Jonas Sjöstedt, Anders Lindberg, Lorentz Tovatt, Nooshi Dadgostar Mona Sahlin, Bror Perjus, Nisha Besara, Sverker Sörlin, Devrim Mavi, Per Wirtén, Robert Janson, Anders Ehnmark, Håkan A Bengtsson, Lennart Värmby, Philip Johnsson, Lars Lönnback, Kenneth Kvist, Anders Carlberg, Stina Oscarsson, Greta Thunberg, Märta Stenevi, Widar Andersson, Nina Björk, Aleksa Lundberg, Mikael Wiehe, Tobias Hübinette, Mikael Damberg.
Att begrunda människan är som att titta i ett kaleidoskop. Ändrar man perspektivet aldrig så lite så framträder ett helt nytt mönster. Och om det gäller för den enskilda människan så kan man fatta hur mycket mer mångfacetterad bilden blir om man betraktar samhället som helhet. Helheten borde summera sig till en enskild människas komplexitet, uttryckt på något matematiskt vis, upphöjt till antalet människor. Allt är oändligt, allt är möjligt, på så sätt har postmodernisterna rätt i att det inte finns någon slutgiltig sanning. Men det betyder inte att varje kombination som kalejdoskopet kan framkalla är ett lika hållbart synsätt som alla de andra.
Den ryske dissidenten Alexej Navalnyj (1976 – 2024) ”dog” i Putins gulagläger den 16 februari i år. På SVT Play här kan man se den Oscarsvinnande dokumentären ”Navalnyi – De sista dagarna i frihet”. Filmen följer Navalnyj och hans familj från det han förgiftades med nervgiftet Novitjok (och var nära döden) genom de tumultartade dagarna efter attacken och det långa tillfrisknandet i Tyskland. När han sedan återvände till Ryssland blev han omedelbart gripen, dömd till långvariga fängelsestraff i Sibirien, och ”dog” nu i februari. Filmen vann även två priser på Sundance-festivalen 2022.
DET GODA SAMHÄLLET 