Medan Sveriges rödgröna partier jublar i segeryra över framgångarna i EU-valet påminner användarna på sociala medier om att de rödgröna faktiskt gjort ett historiskt dåligt Europaval.
Författare: Redaktionen
Jens Ganman brukar beskriva Sverige som ett sjukt land. Eftersom jag älskar Sverige avskyr jag att behöva hålla med honom men tyvärr måste jag göra det. Och Sverige är inte bara sjukt utan dessutom extremt. Efter att svenskarna röstat fram de rödgröna till EU-valets vinnare finns det inte mycket annat att säga.
Som västerlänning, särskilt västerländsk man, verkar man av samtiden anses vara skyldig till praktiskt taget allt. Allt ont, alltså. Det goda, i den mån det finns något, är säkert någon annans förtjänst. Sannolikt ursprungsbefolkningarnas och kvinnornas.
Jag är 83 år gammal. Jag började styrketräna metodiskt och regelbundet för 10 år sedan.
Träningen går ut på att träna praktiskt taget varje muskel i kroppen. Jag följer ett program som har satts upp av en professionell tränare.
Högern går starkt framåt i Tyskland – för Socialdemokraterna och De Gröna blir det dock fiasko, enligt en vallokalsundersökning från public service-bolaget ARD.
Idag, den 9 juni, är det sista dagen att rösta i EU-valet. Ledarskribenterna tävlar om vem som kan komma med flest uppmaningar om att vi ska gå och rösta och med få undantag vill de att vi ska rösta rödgrönt. De påstår visserligen att de inte vill lägga sig i vad vi röstar på, så länge vi röstar, men det stämmer inte. Det märks tydligt på deras argument att det sista de vill är att folk ska tänka själva.
Min dotter i första äktenskapet, auktoriserad sjuksköterska, bor i den amerikanska delstaten South Carolina med en make, en entreprenöriellt lagd byggnadsarbetare från Florida, före detta marinsoldat, som alltid bär en pistol i bältet, samt en son ute i skogen en bit från Charleston. De köpte stugan och den vattensjuka marken för att de tröttnat på sina respektive yrken och beslutat att satsa på att bli bönder, närmare bestämt grisbönder. Dit har jag rest på besök ett antal gånger.
Försäljningen av elbilar går trögt. Allt fler företag som arbetar med förbränningsmotorer börjar nu utveckla nya varianter, skriver Svenska Dagbladet.
Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt, som nu vill in i EU, gör ingen hemlighet av att han är pro-palestinier och därmed också bagatelliserar Hamas terror. I en tv-debatt nyligen bar han till och med en palestinsk pin på kavajslaget.
Det byggs mycket i Sverige just nu, inte minst stora industriparker och ”business centers”. De flesta (alla?) kommuner vill, som jag skrivit om tidigare, öka sitt invånarantal och då krävs förstås att man kan erbjuda arbetstillfällen. Därför avsätter man stora markområden för att locka näringslivet och ansöker om bygglov både för detta och för nya, förtätade stadsdelar. Bygglov som går ut på remiss och som kan överklagas av medborgarna. Men hur stora är chanserna att medborgarna får gehör?
Anna Örnestrand, förbundssekreterare i Grön Ungdom, försökte ta politiska poäng genom att ondgöra sig över att polisen genomfört en utvisning av en man som uppehållit sig illegalt i Sverige. Men det gick inte riktigt som hon hade tänkt sig.
Jag har skrivit ett antal texter om centraliseringen och dess mekanismer (till exempel här). Gradvis och till min förvåning har jag dragit slutsatsen att den maktförflyttning uppåt som jag kunnat iaktta praktiskt taget överallt i samhället inte alls är resultatet av enskilda misstag och dumheter utan av i det mänskliga samhället inneboende mekanismer, kort sagt av en sociologisk järnlag som icke kan upphävas och från vilken det endast vid sällsynta tillfällen kan beviljas kortfristig dispens.
Här är ett konkret exempel på järnlagen i funktion.
Charles Darwin, som ville förklara principerna för levande arters utveckling, presenterade ÅR 1859 sina viktigaste rön i skriften On the Origin of Species (Om arternas uppkomst). Jag har funderat en hel del på det där utan att driva frågan så långt att jag specialstuderat den genom att läsa vetenskapliga böcker eftersom jag vet att min fantasi långt innan boken vore färdigläst skulle ha fastnat för något annat ämne som plötsligt börjat pocka på vetenskaplig upplysning fram till det ögonblick… ja, du fattar.
Tolv MFF-supportrar står åtalade för våldsamt upplopp och i deras chattgrupper visar det sig att det förekommer ”en grovt antisemitisk jargong”, rapporterar SVT.
En grovt antisemitisk jargong förekommer också i de chattgrupper där pro-palestinska demonstranter rör sig – och inte bara där, utan även offentligt när det marscheras med palestinasjalar och flaggor. Men det är ingenting som SVT rapporterar om.
Ibland när jag åker spårvagn lyssnar jag på Radio Bubbla – en podd där Boris Benulic och Martin Eriksson håller låda, och på en halvtimme brukar kläcka ur sig fler kloka saker än en genomsnittlig politiker gör under en mandatperiod.
Nu är det dags att fira nationaldag igen så fram med flaggorna och ballongerna och det glada leendet. I varenda kommun hälsas nya medborgare särskilt välkomna till firandet för idag är det mångkulturen, det nya Sverige, som ska firas.
Eftersom jag skrytsamt ibland påstår att jag skriver för den långa sikten – min ambition (bortsett från att jag vill ha en staty på Stureplan) är att man ska kunna läsa dessa texter och förstå dagens Sverige lite bättre även om hundra eller tvåhundra år. Och blir det inte så har texterna i alla fall inte gjort mycket skada.
Efter att både Myndigheten för psykologiskt försvar och SD:s Julian Kroon har anmält TV4:s Kalla fakta till granskningsnämnden diskuteras nu vad det skulle kunna innebära om programmet fälls.
Jag har under mer än ett halvt sekel studerat och forskat kring den svenska byråkratins tillväxtmekanismer och dess korrumperande effekter på de människor som utsätts för dess inflytande. Byråkratins grogrund är central maktutövning.
I Södertälje marknadsför politikerna nu ”beredskapsrullen”. Vad den innehåller? Sånt som vi kan producera här hemma i Sverige om krisen och kriget kommer. Efter att politikerna utarmat det svenska lantbruket i decennier, och gjort oss beroende av en osäker omvärld för att få mat på bordet, är det nu ”allas ansvar” att se till att åter börja äta sånt som inga medborgare hade slutat äta om politikerna valt att gynna svenskt lantbruk istället för att satsa på billig import.
Sedan terrororganisationen Hamas förklarade krig mot Israel den 7 oktober förra året har pro-palestinska aktivister demonstrerat både i det offentliga rummet och på nätet. I Facebookgruppen Svenskar som stödjer Palestina hyllas terrororganisationen.
Nu överklagar Svensk Handel och branschorganisationen Visita Stockholms stads beslut om att införa miljözon klass 3 i city.
Så här trodde jag för tre år sedan fast jag nu med tilltagande ålder och mognad förstår att den sociologiska järnlag det handlar om är ännu mer okuvlig än jag tidigare anade:
Om man tar allt som skett i Sverige under något sekel och lägger i en stor kastrull och kokar tills utvecklingstendenserna framträtt och reducerats till sin mest grundläggande essens så noterar man tydligt att det handlar om obändig centralisering.
Originalitet är bra. Detta gäller för livet i allmänhet och konsten i synnerhet. En konstnär helt utan originalitet vore inte en konstnär överhuvudtaget. Massproduktion är inte konst, även om originalet kan vara det. Alltså är det fullt förståeligt att konstnärer söker originaliteten, och att de offrar mycket för det. Men originalitet är inte det enda konstnärliga värdet, och risken blir att vi offrar sådant som skönhet, mening, och sunt förnuft på dess altare.
Eftersom det är sol ute och mina erfarenheter säger att den svenska sommaren är kort (”det mesta regnar bort”) så smiter jag nu från arbetet och återpublicerar följande tioåriga text (publicerad 2015 här) för att påminna om vad vi är för slags folk.
Efter en synnerligen ytlig undersökning, i huvudsak baserad på introspektion, har jag kommit fram till att vi svenskar fram till rätt nyligen var ett uppfostrande folk och att detta är förklaringen till den vånda vi nu genomlider, inte minst när det gäller invandringen.
Nyligen släpptes Sverigedemokraternas valfilm inför det stundande EU-valet, på temat ”Mitt Europa bygger murar”. Den är gjord med självironi och humor och spelar på alla de nidbilder som Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna målat upp av SD i åratal, med Jimmie Åkesson avspänt strosande i ett Europa där gängkriminalitet, religiös extremism och kvinnor i förtryckande klädsel lyser med sin frånvaro.
”Så här tycker vi och det skäms vi inte det minsta för!” är budskapet. Det är genialt.
Lundaprofessorn och tillika V-politikern Mats Olsson ondgör sig över att en av hans tidigare elever, numera utbildningsminister Mats Persson (L) inte har ”lärt sig” något på Olssons föreläsningar. Eftersom Persson tar avstånd från att de pro-palestinska protesterna blivit våldsamma och hotfulla kan man undra vad Mats Olsson lär ut.
Under en tid har ett fåtal studenter och andra slagit upp tältläger vid flera lärosäten runt om i Sverige. Jag säger ett fåtal för att det är exakt vad det är. Men i medierna utmålas de propalestinska protesterna som vore de ett uttryck för en utbredd folkrörelse. Varför?
Liksom så mycket annat försöker jag, efter bristande förmåga, begripa ukrainakriget så gott jag kan. (En kompis säger föraktfullt att man i Sverige för att räknas som expert bara behöver ha läst två artiklar i något ämne. I så fall kan du betrakta mig som expert på detta krig. Fattas bara en uniform med lagom mycket metalldekorationer.)
På sociala medieplattformen X skryter nu morgonsoffornas superproffs Göran Greider om att han varit med i TV4 och fördömt Ebba Busch för det han anser vara ett ”islamofobiskt uttalande”.
DET GODA SAMHÄLLET 