Det blir tyst när den pro-palestinska demonstrationen ska gå genom Malmö på söndag. Det säger arrangören, Nabil Abdulmajid, i en intervju i SVT. Anledningen är att det har förekommit ”slagord”. Nu vill man ”testa” att demonstrera under tystnad.
Nu vill man det. NU! Efter mer än ett år av eskalerande antisemitism och jihadism. Vilken värld lever han i om han tror att det här kommer att mildra svenska folkets vrede över de allt mer aggressiva demonstrationerna?
Frågan om abort väcktes under senaste valrörelsen. SD hade i sitt program förslag att gränsen när abort skall vara tillåtet sänks från 18 till 12 veckor. Detta väckte givetvis omedelbart övriga partiledares indignation – Annie Lööf ansåg t.ex. att ”kvinnan skall ha rätt till sin kropp”. Skall detta tolkas så att C anser att abort skall tillåtas intill födseln? Innebär ”att kvinnan skall ha rätt till sin kropp” att hon har exklusiv rätt till fostret? Att mannen/fadern inte har några rättigheter vad gäller fostret, ett av många lågmärken i den politiska debatten. En allvarlig fråga som därmed inte blev seriöst behandlad vilket den förtjänar.
Den så kallade islamistiska/muslimska ”kampanjen” mot socialtjänsten är inte en kampanj och kommer inte att ta slut på många år.
Man kallar problemet en ”kampanj” för att förminska det och få det att framstå som något konstruerat och övergående.
Donald Trump vann valet och i Sverige råder förstämning. Depressionen ligger som en våt filt över tv-huset, radiohuset och de stora tidningsredaktionerna. Nu gäller det att överleva de kommande fyra åren, som viktigpettern Carl Bildt ödesmättat uttryckte sig i en intervju i Aftonbladet.
Jag funderar mycket över maktförhållandena i vårt samhälle eftersom en i mitt tycke överspelad huvudmotsättning mellan arbete och kapital, mellan socialism och borgerliga ideologier, tar upp alldeles för mycket av vår – därför falska – samtidsförståelse. Det är ett artigt sätt att säga att samtidens politiska debatt mest består av irrelevant skitprat eftersom debatten ännu inte upptäckt demokratins förvandling till politikervälde och därför inte heller förstår att vår tids politikervälde är en ny samhällsbildning som följer sina egna regler.
Nyligen skrev jag en krönika om skamindustrin, alltså hela den apparat eller rörelse som dagligen påminner oss om skälen till att vi bör skämmas, till exempel:
De många bland verklighetens folk och de få modiga bland de lärda som sedan länge varnat för vart Sverige och Västeuropa barkar, har de tongivande PK-etablissemangen klassificerat som primitiva och onda, i det första fallet, och i det senare som oberörbara.
Bland sociologer och andra samhällsgrubblare utövas en sport som aldrig tycks trötta dem, nämligen att slutgiltigt förklara det största undret som vederfarits människan. Fina försök har gjorts men aldrig med en sådan kraft att sporten kunnat avdankas såsom färdigspelad och historiskt onödiggjord.
Idag går USA till val och omvärlden håller andan. Särskilt hårt håller de svenska mediehusen andan. Ska deras kandidat vinna – eller blir det deras hatobjekt som tar hem spelet?
I min ungdom pratades det mycket om politiska fångar. Den som ville göra en insats för mänskligheten kunde gå med i Amnesty International och bidra till att ”samvetsfångar” runt om i världen släpptes ur fängelset. Amnesty’s lista över politiska fångar innehöll inte bara internationella namn som Nelson Mandela och Andrej Sacharov, utan också lokala samvetsfångar i Sudan, Indonesien, Gambia eller Turkiet. Det tycktes inte finnas någon fängelsehåla någonstans, dit inte Amnesty’s granskande blick nådde. Så här skrev man på sin hemsida 1996:
Alla människor kan uttala mindre ogenomtänkta saker, vissa mer än andra. Men de flesta får en andra chans, ofta även en tredje och en fjärde. När Gina Dirawi havererade i antisemitiska uttalanden byggde SVT en skyddsmur kring hennes person och lät henne leda Melodifestivalen. Och efter att Stina Wollter spridit antisemitiska konspirationsteorier kontrakterade SVT henne för en egen programserie.
För vissa finns dock ingen förlåtelse alls. Som min väninna, till exempel, som var tidig med att ifrågasätta sådant som andra inte vågat förrän på senaste åren. Hon är fortfarande en paria, har svårt att få jobb och tvingas stå ut med elakt förtal.
USA-valet närmar sig, ett av historiens viktigaste enligt både Trumpanhängare och Harrisanhängare. Självklart hålls det valvakor även i Sverige. Här är några av dem:
Broschyren Om krisen eller kriget kommer – Viktig information till Sveriges invånare har utarbetats och distribuerats till hushållen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Myndigheten har säkert gjort så gott den har kunnat och jag har inga invändningar mot tips om att jag bör ha en batteriradio, en massa dricksvatten, matkonserver och brännved hemma för den skull Putin skulle angripa landets infrastruktur och Nato – som ska bidra till vårt försvar enligt den romantiska musketörsprincipen ”en för alla, alla för en” (åtminstone tillfälligt, till katten bör man lagra förnödenheter ”för minst en veckas beredskap” och då ska väl lika mycket krävas för människor) – inte hunnit komma igång. Det står visserligen inte i broschyren att det är just Putin som vi har anledning att ängslas över men vi som har gjort lumpen minns att Sverige av tradition dragit sig för att i klartext omnämna den förväntade huvudfienden; i mina soldatböcker omtalades han som Stormakten Röd.
Idag är det ingen vanlig dag. Idag är det den dag då Degerfors IF åter säkrat en plats i Allsvenskan – och denna gång tog det bara en säsong för laget att samla ihop sig efter nedflyttningen i Superettan. Vad mer är; det röda-vita laget övertygade hela hösten och vann serien med god marginal.
Jag förstår att många läsare är totalt ointresserade av fotboll. Men bruksfotbollen är en stor och viktig del av det svenska kulturarvet och få svenska orter representerar detta lika väl som Degerfors.
Den här krönikan firar i dagarna tio år. Jag tyckte att den denna allhelgonahelg kunde få komma ut och lufta sig igen eftersom budskapet känns lika relevant som vid det första publikationstillfället.
När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor bland ländernas medborgare man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer. Det går att förstå eftersom dessa länder ju faktiskt befinner sig på en lägre utvecklingsnivå. Sjukvården är ofta undermålig, trafiken infernalisk, korruptionen utbredd, tillgången på elektricitet opålitlig och så vidare. De medborgare i sådana länder som fått tillfälle att se världen och besöka nationer som Tyskland och Sverige, där saker och ting faktiskt fungerar, måste såklart dra sina slutsatser. Det ligger förstås nära till hands för dem att observera och ge uttryck för defekterna i de samhällen där de bor.
Under den första tre fjärdedelen av 1900-talet närmade sig många av de politiska ledarna i muslimska länder sekularismen, i synnerligt Turkiets Atatürk. De religiösa extremisterna, såsom Muslimska Brödraskapet, grundat 1928 i Egypten, bekämpades och var marginella och allt fler medborgare vände sig till modernismen.
Lars Strannegård, professor och rektor vid Handelshögskolan i Stockholm (och välförtjänt berömd för att ha infört ett antagningssystem som sådana som jag tjatat om i decennier, nämligen det som tillämpas på västra halvklotet där urvalet av elever att antas vid en skola bestäms av prov vid antagningsskolan, inte av betyget från avgångsskolan) gör två betydelsefulla påpekanden i en artikel i DN Kultur.
James O’Keefe nådde internationell ryktbarhet 2020, när hans organisation Veritas avslöjade en lång rad oegentligheter i det amerikanska presidentvalet. Två år senare blir han viral på nytt. Denna gång med en video som visar hur en forskningschef på Pfizer, under en fingerad Tinder-date, skryter med hur man kan manipulera virus för att ”skräddarsy” kommande vacciner. Videon slutar med att Pfizerforskaren löper amok och börjar slå vilt omkring sig. Kort därefter blir O’Keefe kickad, utfrusen och stämd av sin egen organisation.
Hur många gånger har man sagt så? Och hur många gånger har man inte tänkt att nu, kanske, det händer… men tvingats inse att ingen fot kommer att sättas ner. Jag befarar att det blir likadant nu, när hijabförespråkande muslimska föräldrar vill tvinga bort en rektor som har synpunkter på att småflickor bär religiös klädsel.
Arter är betydelsefulla företeelser i människornas liv om inte annat så för att vi använder dem som föda. Kanske är det därför mänskligheten ägnat en hel del ansträngning till att spekulera kring arternas tillkomst och indelning i ordnade kategorier. Enligt Bibeln ska de ha uppstått i ursprunglig och evig form på skaparens mandat medan senare tiders tänkare – och jag tänker då särskilt på Charles Darwin (bilden) – snarare föreställer sig att arterna befinner sig under ständig utveckling i enlighet med ett ständigt återupprepat sinnrikt schema i tre steg:
Det verkar som vi västerlänningar skall skämmas för den erövring av världen som våra förfäder genomförde de senaste 500 åren. Den kolonisering av resten av världen skedde förvisso inte utan våld, tvång och exploatering av de områden som européerna lade under sig. Men det var ingenting som Europa var ensamt om. Genom hela historien av olika imperier vuxit för att senare gå under mot ett nytt uppstickande imperium.
Så var det dags för Halloween igen. Som infaller idag, den 31 oktober, och inte samtidigt som Alla Helgons Dag. Man borde inte behöva upplysa om det men i Sverige tycks det råda ständig förvirring om detta. Och det är kanske inte så konstigt eftersom vi adopterat den här högtiden utifrån. Men i vår familj har Halloween firats redan innan jag föddes, tack vare min mormor som adopterade seden från sin syster som emigrerat till USA (vilket jag har skrivit mer om tidigare här på DGS). Jag älskar verkligen den här högtiden och dessutom älskar jag skräckfilm och passar i vanlig ordning på att tipsa om några av de bästa skräckfilmerna som finns att streama just nu.
När den hittills största migrantvågen drabbade Sverige för ungefär tio år sedan var det fortfarande många svenskar som inte trodde på företeelsen ”kulturskillnader”. De trodde inte att det fanns några mentala skillnader mellan oss svenskar och asylsökande från exempelvis Syrien, Irak och Etiopien annat än att invandrargruppen ofta hade krulligare hår och mörkare skinn. I övrigt var de nyanlända lika svenska som om de vuxit upp i Alingsås. Den svensk som uttryckte någon annan uppfattning hade enligt den allmänna meningen i egenskap av rasist mält sig ur den nya, med MENA-gener förstärkta, svenska gemenskapen.
Grundsyftet med etableringen av universitet på 1500-talet och däromkring var att de moderna, centraliserade nationalstaterna behövde begåvade och rätt utbildade personer för att bemanna de statliga apparaterna. När kyrkorna blev statliga måste staten utbilda präster. Nya, avancerade rättssystem behövde skolade jurister. Så småningom utvecklades fler specialiteter, exempelvis läkare och ingenjörer, som också behövde särskild skolning. För studenterna blev en universitetsexamen ett krav eller åtminstone en betydelsefull merit för att få ett eftersträvat jobb.
Swahilikulturen består av ett antal städer längs Östafrikas kust, från delar av nuvarande Somalia i norr ner till Zanzibar och vidare en bit söderut.
Kulturen var under hela medeltiden och fram till början av 1900-talet, då det blev lättare att färdas landvägen, en del av det som brukar kallas indiska oceanen-kulturen.
I Sverige finns idag minst 506 personer som är beredda att skriva under på att antisemitiska konspirationsteorier är detsamma som ”saklig Israelkritik”. I Aftonbladet har nu dessa publicerat en debattartikel till stöd för Stina Wollter. Förutom 500 totalt okända aktivister med fantasifulla titlar som ”kampsångerska”, ”folkmordsöverlevare” och ”mammapensionär” har givetvis även välkända kommunister som Lars Ohly och Kajsa Ekis ”Hamas-är-en-välgörenhetsorganisation” Ekman skrivit under.
Någon borde skriva 1990-talets svenska ekonomisk-politiska historia men jag tror inte det kommer att ske eftersom sanningen är för plågsam och de ansvariga för det mesta fortfarande är vid liv.
Efter Berlinmurens fall 1989 trodde många att hotet från kommunismen var över och att demokratin hade vunnit en definitiv seger. Det var ju det befolkningarna – åtminstone i västerlandet – ville ha, eller hur?
Nu försvinner snart den meningslösa plastpåseskatt som gjort noll och intet för att förbättra klimat och miljö. Mina sociala medier svämmar över av förnöjsamhet. Men när Sveriges radio rapporterar om slopandet av plastpåseskatten väljer de ”slumpmässigt” folk som är besvikna över att skatten försvinner.
Två av Tidöalliansens föreslagna reformer tycks ha väckt särskilt ont blod. Den ena är den så kallade angiverilagen enligt vilken alla som arbetar i offentlig sektor ska vara skyldiga att ange papperslösa personer för polisen och Migrationsverket. Papperslösa personer betyder i det här fallet personer som saknar laglig rätt att befinna sig i Sverige. Den andra reformen är slopad rätt till avgiftsfri tolkhjälp för folk som inte kan svenska. (Precis vad som gäller är oklart. I teorin ska myndigheter betala tolk för folk som bott mindre än tre år i Sverige men i verkligheten tycks av godhetsskäl ett betydligt mer generöst system tillämpas.)
DET GODA SAMHÄLLET 