Igår, den nittonde december, skrev jag en krönika om hur vår tid har svårt att hitta bra straff för ungdomsbrottslingar, ofta med invandrarbakgrund, eftersom den enda lösning vårt samhälle kan komma på, nämligen fängelse, inte är socialt acceptabel när det gäller trettonåriga gängmördare. Bristen på acceptabla straff gör att vi i stället satsar på garanterat verkningslösa remedier såsom fler fritidsgårdar.
Häromdagen skrev jag ett inlägg om våldtäktsmannen Shakir Mahmoud Shakir, som dömdes till fyra års fängelse för att ha våldtagit en 100-årig kvinna, men som slapp utvisning. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Och det blev snabbt uppenbart att påfallande många människor verkar anse att det är betydligt värre att skriva en upprörd text om en våldtäkt än att begå själva brottet.
Om ni frågar mig är det just det som är problemet med Sverige.
Det är den tiden på året igen, när vi julstökar och pysslar och när vi gärna slår oss ner i soffan och ser på en stämningsfull – eller kanske actionfylld – julfilm. Här listar jag några av de bästa och mest njutbara filmerna som finns att streama i år. Först ut – en odödlig klassiker som jag tipsat om förut (men som tål att ses om och om igen…):
Så fort ett nytt mord begås, särskilt om ungdomar från utanförskapsområden (vilket är en omskrivning för ”med invandrarbakgrund”) är inblandade, så ropar en kör av socionomer och andra socialarbetare efter fler och tidigare insatser, mer samarbete med sådana som brandkåren, skolan och Sos och framför allt mer pengar.
Utifrån den av Alexander Bard och Göran Lambertz tankeväckande artikeln som publicerades i Aftonbladet den 5 maj, skulle jag vilja redovisa följande;
Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott och förskyller ett kännbart straff. I brottsbalken stadgas i normalfallet fängelse på minst tre år. Är brottet mindre grovt, blir straffet minst sex månaders fängelse.
Den frågan bör man ställa till de nämndemän som dömde Shakir Mahmoud Shakir till fyra års fängelse – och samtidigt såg till att han får stanna i Sverige, trots att han är irakisk medborgare. Han våldtog en 100-årig kvinna medan han arbetade i hemtjänsten i Stockholm men trots hennes ålder och utsatthet menar domstolen att våldtäkten inte var grov.
Enligt postmoderna pedagogiska teorier är kunskap inte så viktigt eftersom kunskap bara är fakta som man kan slå upp på internet om man vill veta något. Jag tror att sådana föreställningar är så skadliga som det bara går.
Bör det finnas gränser för yttrandefriheten? Bör den vara bunden till sanningen? Pontius Pilatus frågade en gång Jesus: ”Vad är sanning?” Det är en fråga som fortfarande är olöst idag. Vissa kanske säger att sanning är det vi alla kan enas om. När var det senast alla var överens om något? Konsensus verkar vara lika sällsynt som sunt förnuft.
Min inre sociologiske forskare sitter i inälvorna och känner vad som pågår. Han skiljer sig alltså i grunden för den yttre sociologen som läser tidningen och även på andra vis låter sig påverkas av samhällets allmänna hjärntvätt. Den inre medarbetaren kan inte frigöra sig från ett med tiden allt starkare intryck att vårt land lider svårt av en målmedvetet avancerande byråkrati samt att detta endast delvis är EU:s fel.
Samtidigt som RFSL säger sig jobba för en bättre och mer jämställd värld hoppar nu alltfler anställda av – på grund av mobbning inom organisationen.
Idag är det den 17 december och årsdagen av det som i min hemstad Karlskoga kallas Storsmällen i Björkborn. I år är det 85 år sedan den där decemberdagen 1940, då elva arbetare och brandmän omkom i en av de värsta arbetsplatsolyckorna i Sveriges historia.
För ett par dagar sedan grep tysk polis fem män som tros ha planerat en islamistisk terrorattack mot en julmarknad i Bayern. Någon dag senare begicks som bekant ett bestialiskt massmord på chanukka-firande judar i Sidney. Även i detta fall talar allt för att gärningsmännen var islamister med IS-kopplingar. Trots detta, och trots att islamistisk terror sedan decennier är ett välbekant fenomen i hela västvärlden, behandlas själva grundorsaken fortfarande som ”elefanten i rummet”, alltså något alla ser, men få vågar tala klarspråk om.
FBI har gripit fem propalestinier som har planerat samordnade terrordåd på flera platser i USA. Det skriver Riks.
Den tyske historikern Oswald Spengler (1880 – 1936; bilden), författare till klassikern Västerlandets undergång, är känd för att först i efterhand, sedan han redan skrivit sina böcker, besvära sig med att leta upp bekräftande fakta. Ibland ska han uppdragit åt sina studenter att gräva fram bevis.
Bildt menar att den skenande gängbrottsligheten som de öppna gränserna inneburit, med regelbundna skjut- och bombdåd, är en petitess. Och precis som Stefan Löfven såg han det inte komma.
Ett samhälle består av ett antal skrivna och oskrivna regler för hur den mänskliga samvaron ska gestalta sig, till exempel vad som gäller om man ingår äktenskap eller rånar en bank eller cyklar utan lyse i mörka natten. Alla dessa regler – även de oskrivna som till exempel att det skulle vara oartigt för män att ha annat än svarta skor efter klockan sex – ändras förstås över tiden, men under normala förhållanden endast långsamt och gradvis och efter moget övervägande.
Efter två år av en allt värre hets mot judar, med perverterad journalistik och en häpnadsväckande tillåtande syn på antisemitiska manifestationer, inleddes Chanukkah med ett bestialiskt terrordåd. Ett firande på Bondi Beach i Sydney, Australien, slutade med elva döda och minst 29 skadade.
Den globala intifadan, som här i Sverige hejats fram av medieälsklingar som Greta Thunberg och Magda Gad, har gått från ord till handling. Är ni nöjda nu?
Det måste ju finnas något annat än ukrainakriget att tänka på och därför ska jag nu, i serien ”svar på frågor du aldrig ställt”, förklara snabel-at, alltså @-tecknet.
Ordet folkmord används numera så ofta att det riskerar att förlora all juridisk betydelse. Gaza är det senaste exemplet: allmänheten har genom protester, rubriker i media och självutnämnda experter, bibringats uppfattningen att Internationella domstolen (ICJ) redan har dömt Israel. Det har den inte, vilket är viktigt att betona.
Idag är det Lucia – en av våra mest älskade traditioner. Idag ackompanjeras därför morgonkaffet av de underbara luciasångerna. För det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag upphör aldrig att beröras av Luciamorgonens magi.
Det finns två ofta sammanblandade teorier om hur byråkratier förhåller sig till sina budgetar. Det borde höra till skattebetalarnas allmänbildning att känna till dessa teorier.
Vi vandrade ner genom skogen mot klostret där den serbiske prinsen Stefan Lazarevićs (1377-1427) reliker ligger begravda. Tillsammans med Sigismund av Ungern grundade han den aristokratiska Drakens orden (627 år sedan den 12 december 1408) i syfte att skydda kristna intressen, i synnerhet mot Osmanska riket. Serbien är ett land som legat i centrum av otaliga historiska skeenden. Efter kommunismens fall och Jugoslaviens upplösning såg många av de öst- och centraleuropeiska folken väst som eftersträvansvärt. Man såg framför sig ett samhälle präglat av frihet, handel och företagsamhet. Ett flertal av dessa länder skulle söka sig mot EU. Attityden har dock förändrats.
En av de många filosofer som jag inte lyckats begripa är René Descartes, inbjuden av drottning Kristina till Stockholm för att sprida tidevarvets nya idéer och där avliden efter fyra månader, enligt egen uppfattning för att det var så kallt. (Att tidevarvet var isande bistert bekräftas av klimatforskningen och är välbekant för alla som hört talas om Tåget över Bält, en vattenväg som numera aldrig fryser igen.) Jag har inte ens förstått den paroll med vilken han försökte sammanfatta och tydliggöra sitt av samtiden så hyllade tänkande, nämligen cogito, ergo sum, det vill säga jag tänker, därför finns jag. Helt obegripligt, har jag tyckt.
Julkalendern lämnar sällan någon oberörd, inte heller årets, Tidstjuven (även om jag inte följt med särskilt noga i debatten). Själv tycker jag den är riktigt underhållande på sina ställen – den bjuder både på spänning, stämning och julmysiga miljöer. Den är också befriande fri från woke-sjukan. Men en sak har jag reagerat på, nämligen att de vuxna framställs som så barnsliga att de verkar ha kraftig intellektuell funktionsnedsättning.
En gång i tiden, under 500 år från 1400-talet och framåt, var det Europa (inklusive Ryssland) som ”ruled the world”. I princip hela världen utanför Europa var koloniserat av någon europeisk stormakt, t o m det blivande USA. Hela Afrika förutom Etiopien och det som senare blev Sydafrika, Mellanöstern och Asien förutom Thailand, Japan och del av Kina (de så kallade enklaverna) ”ägdes” av europeiska kolonialmakter.
Hamas, och andra beväpnade palestinska grupper, begick brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser under och efter attackerna mot israeliska civila den 7 oktober 2023. Det säger nu Amnesty International i en ny rapport.
För mina ögon ser konflikten mellan USA och Europa mest ut som ett äktenskapsgräl med hot om skilsmässa på grund av lång och varaktig söndring som under de senaste åren eskalerat. Bakgrunden är att Europa har påtvingats nya amerikanska män vart fjärde år. Dessa har med tiden blivit alltmer bekymrade över den europeiska partnerns attityder och beteenden, men eftersom amerikanska män är respektfulla mot sina hustrur har inga distinkta klagomål framförts annat än diskreta antydningar att Europa kanske kunde tänka sig att betala sin andel av försvarskostnaderna.
Ge pojkar tillgång till pinnar och några kvadratmeter skog och med stor sannolikhet börjar de bygga en hydda. Utbudet av elektroniska leksaker och frånvaron av skogar verkar inte ha påverkat ”hyddbyggarinstinkten”. Flickor tenderar att bygga personliga relationer hellre än pinn-hyddor. Redan på lågstadiet börjar de finslipa sin kommunikativa förmåga, samtidigt som flertalet av dem är värdelösa på snöbollskrig (jo, det gäller fortfarande enligt den information jag fått).
En palestina-aktivist hävdar att Hamas gömde tonvis med modersmjölksersättning och näringsdrycker i Gazas hälsovårdsmyndighets lager. Syftet var att skapa massvält för att kunna skuldbelägga Israel.
Debattkonsten har två alternativa huvudstilar. Den ena är att säga vad man tycker och sedan förklara varför man har rätt. Den andra är framföra sin egen tolkning av vad motståndaren hävdar och sedan säga att det är fel. Den andra stilen försöker jag undvika, utom när jag ska vara polemisk varvid slag under bältet är tillåtna. Men om debattmotståndaren faktiskt har något att säga, vilket då och då förekommer, så är det orättvist att argumentera mot den nidbild man själv skapat av motståndarens uppfattningar.
DET GODA SAMHÄLLET 