För några månader sedan kom jag tillbaka från ett veckolångt besök hos en privat välgörenhetscentral i en slum i Fortaleza i norra Brasilien. Brasilianska slumområden – favelas – är inte att leka med. Den här heter Conjunto Palmeiras och har vid pass 40 000 invånare varav två, tre procent antas vara knarklangare och kanske 15 – 20 procent knarkare.
När man seglar och det knappt blåser något kan en femåring tillåtas leka skeppare. Han kan styra och ge order och mamma och pappa kan skratta när båten långsamt guppar åt fel håll. Under gynnsamma förhållanden kan allt tillåtas eftersom det inte gör någon skada.
Många människor känner sig i dag ekonomiskt utanför. Särskilt unga upplever att de saknar framtid. En examen garanterar inte längre en plats i medelklassen, och löftet om stadig utveckling har försvunnit. Inför den dystra verkligheten lockas somliga av gamla idéer i nya kläder — socialism, till och med kommunism — som om dessa kunde erbjuda en räddning.
Av omständigheter bortom min kontroll hamnade jag på en visning av Spectre, den näst senaste James Bond-filmen. Den var förskräcklig. Jag hade väl inte ägnat saken en tanke om det inte varit för de överflödande entusiastiska tidningsrecensionerna vid premiären. DN Kultur ägnade fyra panegyriska sidor på temana ”fullträff” och ”Pangrulle!” åt filmen.
Åkte häromdagen tåg från Malmö till Stockholm, i grått novemberväder. Inramningen av dåligt underhållna och smutsiga hus blev tyvärr slående. Husen på landsbygden var övervägande gamla och med dålig fräschör. Extra dåligt blir det förstås om husen ligger nära järnvägen då dessa torde betinga ett lägre marknadspris.
Den arabiskspråkiga versionen av British Broadcasting Corporation (BBC) har tvingats korrigera över 100 artiklar om året om kriget i Gaza. Över 200 artiklar om konflikten har befunnits vara partiska, felaktiga eller vilseledande – till Hamas fördel.
Kanske har det hänt även dig att du i din sysslolöshet slötittat på YouTube där det finns mycket att se. Jag har exempelvis fastnat för militärparader, gärna med musik, där hundratals soldater marscherar i perfekt ordning och snirkliga mönster. Tyskarna och chilenarna, som tränat avancerade militära grupparader under tysk ledning allraminst sedan Kaiser Wilhelm II:s dagar, är särskilt vältränade och beundransvärda. Engelsmännen, ofta med säckpipor, är både anslående och excentriska. Till exempel kan en enskild soldat i leopardmantel och elfenbenshalsband tåga insprängd bland rödrockar, alla vandrande med taktfasta klackjärnssteg.
Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Det är något de mer än gärna framhåller eftersom det får dem att framstå inte bara som mäktigast i landet utan också som mest kompetenta. Men faktum är att de är väsentligt mycket mindre nu än de en gång var. Och det var längesen de var det självklara regeringsalternativet.
Häromdagen träffade jag en anglikansk präst, en engelsman, på en mottagning i ett diplomatiskt sammanhang. Vi smuttade på champagne i eleganta salar och talade om Jesus.
Den politiska chefredaktören på Arbetet, Daniel Swedin, kallar i ett inlägg på X den liberale politikern Fredrik Malm för ”högerextrem”.
Socialism kan vara nästan vad som helst men jag tror att det enda gemensamma draget i alla socialistiska system är att beslut om samhället fattas av centralt placerade makthavare. Jag tänker på sådana som Stalin, Castro, Tito, Honecker, Hitler och Mao Zedong.
New Yorks blivande borgmästare är woke. Zohran Mamdani vann valet och tillträder den 1 januari nästa år. Själv beskriver han sig som ”demokratisk socialist”.
Under sin kampanj fokuserade Mamadani stenhårt på den fråga som betyder mest för väljarna – särskilt för de unga. Det är dyrt att leva i New York. Många har det tufft. Mamdani lovade att göra livet lättare genom till exempel gratis kollektivtrafik och generösa bidrag.
Politikerväldet härleder sitt existensberättigande till en speciell uppfattning om vårt samhälles grundkonstruktion. Den bygger på en etisk plattform som säger att det finns offer och svaga människor som det är alla andras uppgift att hjälpa. Särskilt åligger det de styrande politikerna att hantera denna uppgift, som på tydligast tänkbara sätt föreläggs dem i regeringsformens första kapitel, andra paragraf:
Jag frekventerar ett gym i huvudkommunen.
Det hela började när min sjukgymnast, för drygt tio år sedan, konstaterade att om jag inte utförde vissa övningar på regelbunden basis så skulle mina ryggproblem inte kunna hanteras. Kort sagt inleddes då en ny vana i mitt liv. Ryggen är oftast helt okej numera och alla möjliga kroppsdelar får därtill lite välbehövlig motion.
Då och då struntar jag i samtidens uppfattningar och försöker tänka lite själv, vilket kan leda till katastrofalt felaktiga slutsatser. Nu har jag funderat över varför det blir bäst utveckling när arbetskraften består av fria arbetare snarare än slavar eller livegna. Min chockerande slutsats är att slaveriet och livegenskapen inte var förenliga med en seriös utveckling eftersom arbetskraften hade för mycket trygghet, kort sagt hade det för bra.
Richard Carrier är en amerikansk historiker och filosof, mest känd för sina texter om religion, skepticism och kristendomens ursprung. Han doktorerade i antik historia vid Columbia University, med specialisering på den intellektuella och vetenskapliga kulturen i det tidiga romerska riket. Carrier är en framstående förespråkare för den så kallade ”Christ myth theory”, som hävdar att Jesus från Nasaret kanske inte var en historisk person, utan snarare en mytisk gestalt skapad av de tidiga kristna.
Ämnet för dagens predikan är Sveriges dåliga tillväxt. Jag tänker inte förklara varför hög tillväxt är nödvändig för välmåendet i en nation. Jag tänker bara genom ett enkelt exempel illustrera en omistlig förutsättning för att de ska bli någon tillväxt. Men först ChatGPT:s prognoser för tillväxten uttryckt i procent innevarande år:
Nu tävlar landets kommuner, de flesta rödgröna, om vem som kan sätta sig på tvären allra mest
när det gäller svåranpassade invandrares frivilliga återvandring. Att säga nej till regeringens samordnare har blivit det nya ”refugees welcome” och lokalpolitikerna vet inte till sig av glädje över denna nya möjlighet att sabotera regeringens arbete.
För de flesta moderna västerlänningar framstår världen som självklar: ett enormt fysiskt universum av materia som sträcker sig genom tid och rum, där medvetanden på något sätt uppstår. Denna syn – kallad materialism eller fysikalism – har dominerat vetenskap och kultur i århundraden. Men enligt den nederländske filosofen och datavetaren Bernardo Kastrup är denna bild inte bara felaktig, utan också motsägelsefull. Världen, skulle Kastrup säga, är inte gjord av materia alls. Den är gjord av medvetande.
Om du, i likhet med mig, inte är särskild slängd i ämnet komparativ teologi så har du troligen ingen aning om att seriösa teologer på allvar ser förundransvärda likheter mellan Jesus och Buddha, den senare även känd som Gautama eller Siddharta, den hinduiske religionsförnyaren som levde femhundra år före sin judiske kollega.
Nyligen (28 oktober 2025 här) intervjuade Tucker Carlson den radikale högermannen Nick Fuentes, vilket har lett till en diskussion om man som seriös mediefigur över huvud taget bör tala med personer som har åsikter som de flesta tar avstånd ifrån.
Just när man tror att S-kvinnor nått den absoluta botten när det gäller att visa kvinnoförakt händer det – och det är Margot Wallström som håller i taktpinnen. I ett fullkomligt skamlöst inlägg sågar hon miljö- och klimatministern för att hon uteblir från klimatmötet – trots att det är allmänt känt att Romina Pourmokhtari är gravid och har avråtts av sin barnmorska från att resa.
Det är vedervärdigt.
Det är ingen hemlighet att flera av landets kommuner säger nej till regeringens förslag om frivillig återvandring. Det gäller i första hand rödgröna kommuner men i Borås har även Liberalerna satt ner foten. ”Vi fokuserar på att ge alla som bor här förutsättningarna att bilda sig, bete sig och bry sig. För det behöver vi fler av i hela Sverige. Inte färre.”
Men Borås har även en annan agenda, som de inte är helt öppna med.
I hela mitt liv har jag träffat begåvat folk som ansträngt sig för att hitta de oslagbart övertygande formuleringar som skulle förmå andra människor att ta till sig de begåvades avgörande insikter. Det kan handla om vad som helst, till exempel vilket politiskt parti som har den vetenskapligt rätta politiken eller vilken bilmodell som ger mest för pengarna.
För några månader sedan, närmare bestämt i maj, publicerade P1 Dokumentär ett inslag om Tolkien-översättaren och författaren Åke Ohlmarks med rubriken Mannen som kidnappade Sagan om ringen. Det är en spännande och dramatisk dokumentär – men där finns mycket som skaver. För samtidigt som Märta Myrstener, som gjort dokumentären, pekar på felaktigheter i Ohlmarks översättning av Ringen-trilogin gör hon grova fel själv, både rena faktafel och fel som baseras på en pinsam okunskap om översättarens roll över tid.
Häromdagen var jag på en diskussion hos Clarté (ja, den finns fortfarande) i Solidaritetshuset på Söder (var annars). Ämnet var situationen i Gaza. Svenska Clartéförbundet grundades 1921, samma år som de kinesiska kommunistpartiet grundades i Shanghai. Clartés mål är en socialistisk samhällsordning och dess tidning är ett av Sveriges äldsta socialistiska magasin.
Efter att två män gått till attack med kniv och skadat ett tiotal personer, varav minst två livshotande, går både polis och politiker ut med den numera sedvanliga förmaningen till allmänheten: Spekulera inte, det är ”opassande”.
På tapeten står regeringens plan att efterhöra kommunernas intresse av att genomföra – eller i varje fall att inte motarbeta – idén om betald utvandringshjälp till invandrare som inte trivs i Sverige. I det syftet har regeringen, som förstås är positivt inställd till sin idé, skickat ut en samordnare för ärendet. En samordnare (på bilden tillsammans med den ansvarige ministern) är vad jag förstår, åtminstone i detta fall, ett slags diplomatisk idéförsäljare i mänsklig gestalt som skickas runt i landet i stället för en remisskrivelse på papper som kommunerna knappt orkar läsa.
Igår (1 november 2025) hölls öppningsceremonin för Stora egyptiska museet i utkanten av Kairo. Med sin utställningsyta om 81000 kvadratmeter är museet det största i världen. Den sammanlagda ytan är 500 000 kvadratmeter. Det tog tjugo år att bygga det och kostnaden beräknas till omkring 1,2 miljarder dollar.
DET GODA SAMHÄLLET 