Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Det är ingen hemlighet att flera av landets kommuner säger nej till regeringens förslag om frivillig återvandring. Det gäller i första hand rödgröna kommuner men i Borås har även Liberalerna satt ner foten. ”Vi fokuserar på att ge alla som bor här förutsättningarna att bilda sig, bete sig och bry sig. För det behöver vi fler av i hela Sverige. Inte färre.”
Men Borås har även en annan agenda, som de inte är helt öppna med.
I hela mitt liv har jag träffat begåvat folk som ansträngt sig för att hitta de oslagbart övertygande formuleringar som skulle förmå andra människor att ta till sig de begåvades avgörande insikter. Det kan handla om vad som helst, till exempel vilket politiskt parti som har den vetenskapligt rätta politiken eller vilken bilmodell som ger mest för pengarna.
Häromdagen var jag på en diskussion hos Clarté (ja, den finns fortfarande) i Solidaritetshuset på Söder (var annars). Ämnet var situationen i Gaza. Svenska Clartéförbundet grundades 1921, samma år som de kinesiska kommunistpartiet grundades i Shanghai. Clartés mål är en socialistisk samhällsordning och dess tidning är ett av Sveriges äldsta socialistiska magasin.
På tapeten står regeringens plan att efterhöra kommunernas intresse av att genomföra – eller i varje fall att inte motarbeta – idén om betald utvandringshjälp till invandrare som inte trivs i Sverige. I det syftet har regeringen, som förstås är positivt inställd till sin idé, skickat ut en samordnare för ärendet. En samordnare (på bilden tillsammans med den ansvarige ministern) är vad jag förstår, åtminstone i detta fall, ett slags diplomatisk idéförsäljare i mänsklig gestalt som skickas runt i landet i stället för en remisskrivelse på papper som kommunerna knappt orkar läsa.
Igår (1 november 2025) hölls öppningsceremonin för Stora egyptiska museet i utkanten av Kairo. Med sin utställningsyta om 81000 kvadratmeter är museet det största i världen. Den sammanlagda ytan är 500 000 kvadratmeter. Det tog tjugo år att bygga det och kostnaden beräknas till omkring 1,2 miljarder dollar.
Jag frekventerar ett gym. Det hela började när min dåvarande sjukgymnast, för drygt tio år sedan, konstaterade att om jag inte utförde vissa övningar på regelbunden basis så skulle mina ryggproblem inte kunna hanteras. Kort sagt inleddes då en ny vana i mitt liv. Varje vecka blir det 2 – 3 pass, drygt 100 per år. Ryggen är helt okej numera och alla möjliga kroppsdelar får därtill lite välbehövlig motion.
Vilken samtid? undrar du kanske. Den här artikeln skrev jag för precis tio år sedan och tänkte att den kunde inkallas på repövning eftersom jag menar att den fortfarande är fullt tjänstduglig.
Nästa år är det val igen i Sverige. Redan märker vi att valstrategerna får större inflytande på politiken. Det sker genom att politikens spelplan aktualiseras och återskapas. Vilka problem utgör politiska spänningar i befolkningen? Hur allvarliga är dessa? Hur kan de hanteras? Var finns våra styrkepunkter och vilka stridsfrågor vill vi ha? Vilka vill vi undvika? Vilka frågor skall vi betona? Vilka politiska motsättningar skall vi tona ned och vilka skall vi lyfta fram?
Jordmånen för nya idéer är mer välkomnande i USA än i Sverige. Det beror på att amerikanarna är individualister medan vi svenskar är kollektivister. När en individualist stöter på en ny idé blir han inte provocerad om idén inte direkt inkräktar på individualistens egna intellektuella inmutningar. Men när en kollektivist råkar ut för en ny idé så blir han uppbragt just eftersom idén är ny vilket betyder att kollektivet ännu inte hunnit förhålla sig till den och intagit en gemensam ställning.
Att Socialdemokraterna årligen skulle få Nobelpriset i lögnaktighet, om ett sådant funnes, är ingen hemlighet. Men frågan är om inte Andes Ygeman är i en klass för sig. Han är ynkedomen personifierad i allt han gör och säger, från den uppseendeväckande inkompetensen han gett prov på under sina perioder som minister till hans motbjudande uttalanden i opposition.
Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.
För mig och många andra som följt Centern och Liberalerna genom åren, framstod det som obegripligt att Demirok respektive Mohamsson valdes till partiledare. Ingen av dem är någon politisk stjärna och deras muslimska bakgrund skulle vara en tröskel att kliva över i vilket parti som helt, utom Nyans. Det är en sak att agera muslimsk röstmagnet i egenskap av minister eller SSU-ordförande, något helt annat att inta partiledarposten.
Eftersom du är känd för ditt goda förstånd och seriösa intresse för samhällsfrågor vill du kanske hjälpa mig att besvara en aktuell och knepig fråga.
Det sägs ofta att Sverige har en väl utbyggd välfärd. Det är kanske sant, men det bortser från att den sällan gynnar de målgrupper välfärden skapats för. Den gynnar i huvudsak dem som jobbar inom välfärdsindustrin.
Det finns en sociologisk tes som jag själv för länge sedan, till min bedrövelse, uppfann men som igår i Argentina förhoppningsvis bevisade sig felaktig. Tesen är att demokratin ständigt är undergångshotad eftersom det alltid finns en majoritet på 51 procent (eller mer) av medborgarna som är sämre ekonomiskt lottade än de övriga 49 procenten (eller mindre) och som därför alltid har anledning att i demokratiska val gadda ihop sig mot minoriteten vilket normalt leder till ekonomiska kriser.
Riksdagens två onödigaste partier, Centern och Liberalerna, har båda försökt vända den nedåtgående trenden genom att välja en ledare med muslimsk bakgrund. Är det en slump, eller finns någon subtil psykologisk förklaring? För de flesta svenskar ger det dåliga associationer, till att börja med. Om ledaren därtill är en politisk nolla utan karisma kan man ju fråga sig hur partistrategerna tänker.
Som svar på min fråga från igår om vem eller vilka som har makten i Sverige så pekade jag på ett antal intressenter som i vår samhällsdebatt ofta utses till de egentliga men halvdolda makthavarna, ”till exempel globalisterna, media, särskilt statliga, bidragsförsörjda media, kriminella klaner, invandrare, högerextremister, EU, kapitalet och friskolorna med flera”.
I serien tioårsjubilarer återpublicerar jag den här krönikan från den 26 oktober 2015. Jag upphör inte att förvånas hur vi trots tidens gång fortsätter att diskutera samma problem med samma argument utan att för den skull vidta några åtgärder.
Ett vanligt argument för invandringen är att Sverige behöver importera människor eftersom svenska kvinnor inte får tillräckligt med barn för att befolkningen ska hållas stabil. Farhågan är alltså att Sveriges befolkning ska krympa. (En annan farhåga är att antalet försörjda ska öka i förhållande till antalet försörjare, men det är en så komplicerad fråga att jag inte tänker ta upp den. För övrigt är det svårt att förstå att import av människor varav nära hälften inte alls kommer i arbete skulle kunna tänkas avhjälpa ett sådant problem.)
Stålbolaget Stegra tycks ha tagit över stafettpinnen från Northvolt som Sveriges nya industripolitiska huvudvärk. Projekten är gigantiska, kostnaderna skenar – och enligt Financial Times har bolaget nu svårt att betala sina skulder. Samma källa uppger att förlusterna uppgår till närmare 3 miljarder kronor – per månad. Det är siffror som får till och med Northvolts bokslut att blekna.
Folk frågar mig varför jag är så engagerad – för att inte säga besatt – av det här med politikerväldet. De undrar om det finns något syfte med mitt tjat.
En av mina käpphästar, kanske den vackraste och mest kraftfulla av dem, är att vårt statsskick, som själv kallar sig demokrati, mer tydligt borde benämnas politikervälde. Denna teori formulerades redan 1911 av den tyske sociologen Robert Michels. Demokrati leder till ombudsmannavälde eftersom alla medborgare inte kan medverka vid nationens beslutsfattande utan av omständigheterna tvingas utse ombud som snart blir de verkliga härskarna. Wikipedia förklarar Michels tankegång ytterligare:
År 1934 valde 90 % av tyskarna Adolf Hitler till ledare – en man som i sin bok Mein Kampf (1925–1926) klart och tydligt hade klargjort att judarna måste avlägsnas från samhället.
Hur kunde det bli så här? Av vilken anledning ville så många tyskar så beslutsamt utplåna alla judar? Hur kunde 90 % av befolkningen helt förlora sitt omdöme? Varför?
I egenskap av din kapitalförvaltningsrådgivare har jag en del synpunkter på dina funderingar att sätta någon miljard av dina egna pengar i Stegras pågående emission – eller åtminstone kapitalanskaffningsförsök – om sådäringa tio miljarder kronor totalt, tills vidare alltså. Jag har två synpunkter som du kanske bör ta i beaktande. Den första är den förväntade nya ägarbilden. Den andra är spelets gradvisa förvandling från något som påminner om traditionell privatkapitalism till ett mer stalinistiskt inspirerat upplägg.
Ett av de begrepp som jag funnit mycket användbart är ”Displacement of concepts”, som skapades av framlidne MIT-professorn Donald Schön. Han var en framstående innovationsforskare, bland annat, men också en dialogpartner till oss i SIAR, som startades av Eric Rhenman (1932-93) i mitten av 60-talet och min chef, tjugotvå av de trettio åren (1971-2001) som jag jobbade i SIAR som organisationskliniker.
Ibland – när jag håller föredrag eller läser kommenterar på den här sajten – möts jag av frågor om det inte vore dags att inte bara vara så nattsvart pessimistisk om framtiden, utan också att peka på utvägar och konstruktiva lösningar, för sådana måste väl finnas?
Häromsistens hade NWT ett nyhetsinslag om en kvinna som slår ett slag för ”friblödning” – det vill säga, att låta mensen droppa och rinna så mycket den vill utan att använda skydd. Det är ju bara att sätta sig över en skål, eller gå ut i skogen och ”connecta” med den och slå sig ner över en lämplig tuva. Det kan alla lära sig, får läsarna veta.
Ju mer staten breder ut sig desto mindre viktiga saker ägnar den sig åt. Detta gäller inte bara staten utan all mänsklig aktivitet. Vi ska vara försiktiga med vad vi önskar oss – för om våra önskningar ständigt uppfylls lär vi snart börja önska oss väldigt korkade saker. Ta exempelvis Slöseriombudsmannens slöserivinnare (slöseriförlorare?) från 2024, som inkluderade 12 miljoner för en pool som bara användes en enda gång, en rosa sten för 26 miljoner och en klonad gran för 8 miljoner. Uppenbarligen har någon haft för mycket pengar.
Häromdagen hamnade jag i en diskussion om aktuella orosmoment vilket visade sig betyda vad envar särskilt bekymrade sig för. Ukraina, Mellanöstern eller något annat? Någon i sällskapet oroade sig för att högerextremister skulle ta makten i Sverige, en annan över att en sådan som Trump bara fanns eftersom hans existens kan smitta världen med galenskap. Själv sa jag att min farhåga är att staten ska fortsätta sin långsamma men metodiska erövring av det civila samhället, alltså de fortfarande existerande medborgerliga frizonerna.
Här på DGS är vi många skribenter som har kommit med mörka beskrivningar av samtiden i vårt land, och ännu mer så när det gäller framtiden. Inkompetens, stollighet, egenintressen och korruption är några av ledorden. Och detta går tyvärr inte att tänka bort utan att man blir tvungen att använda starka adjektiv. En huvudlös invandringspolitik och en stollig klimatpolitik har varit två av grundpelarna, men än värre är kanske det moraliska förfallet i hela nationen.
Jag har ännu ej kommit i närheten av att upptäcka alla de magiska konster som den artificiella intelligensen troligtvis behärskar. Men jag har blivit djupt imponerad av dess kompetens på områden där jag inte känner mig helt tappad bakom en vagn. Men eftersom du, liksom jag, för det mesta troligen bara blir trött på recensenter som pratar runt märkvärdiga saker i stället för att låta dem visa upp sina tricks så ska jag nu ta ut ChatGPT på banan och visa upp honom för dig.
DET GODA SAMHÄLLET 