Idag hade jag tänkt att jag skulle skriva något om sakernas tillstånd. Men när jag slår mig ner vid datorn drabbas jag av en märklig tomhet. Allt har blivit så absurt att det är svårt att hitta de rätta orden för att beskriva verkligheten. Sverige är ett mycket sjukt land.

Lagom till nationaldagen kravlade sig Bilan Osman fram ur den bylsiga offerkoftan och förgyllde sociala medier genom att dela Carl Johan De Geers ”Skända flaggan” från kommunismens förlovade guldålder. En protest mot Vietnamkriget och ett försvar för vapenvägran på en och samma gång.

Man förstår hur fantasilös vänstern är om det coolaste de vet är en skändad flagga skapad av en lillfingerspretande friherre som ville posera rebell för snart 60 år sen.

6 juni kom och gick och i SVT visades filmklipp från ett Malmö där Hamas-entusiaster, insvepta i keffieyh-sjalar, firade palestinska flaggans dag.

På andra håll firades Sveriges nationaldag och Svenska flaggans dag i blågula färger utan inslag av kulturyttringar som inte hör hemma i Sverige.

Så var det dags igen, att fira Svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag. Det innebär flaggning, trevlig samvaro och lite extra festligt för allmänheten. För journalistkåren handlar det istället om ett evinnerligt krumbuktande för att framställa Sverige som ett land som byggdes först med mångkulturens intåg.

Jag var ute på lokal häromkvällen. Det var en mycket trevlig kväll i släktingars och goda vänners lag. Men när jag kom hem, och svängde in på min gård, blev det extra trevligt. På gården hade några av grannarna en trivsam liten fest med kubbspel och grill och musik – och när jag hörde vad de spelade blev jag varm inombords.

Public service låtsas febrilt att de är trovärdiga och opartiska och framhåller ständigt vilket högt förtroende de åtnjuter hos allmänheten. Men efter decennier av deras vinklade journalistik är det numera nästan omöjligt att skilja verkligheten från satir. Om det vittnar reaktionerna på den meme som just nu cirkulerar på sociala medier och som fått Sveriges Radio att kraftfullt dementera.

När vanligt folk säger sin mening betraktar de sammansmälta statsmakterna det som ”otillbörlig påverkan”. Ett färskt exempel är det som hände när svenskarna, och flera andra folk i Europa, valde att rösta på Israel i Eurovision. Medierna håller fortfarande på och ältar hur detta fruktansvärda kunde hända och hur Israel kunde komma på en andra plats i tävlingen – trots att Europas samlade ”experter” hade bestämt sig för att ge melodin noll poäng.

Ett annat exempel är mediernas krystade förklaring till att biopubliken sågat Disneys senaste version av Snövit.

Svenska medier fortsätter att benämna de frekvent förekommande bombdåden som ”explosioner”. Explosion i Söderälje, i Uppsala, i Malmö, Västerås och på Östermalm. ”Något” har exploderat vid ett flerfamiljshus, i ett villaområde, utanför en kiosk. Så vagt och obestämt det bara kan bli och varför? Alla vet vid det här laget att det är kriminella klaner från andra delar av världen som står bakom dessa ”explosioner”.

Journalistkåren är Sveriges drygaste och mest verklighetsfrånvända yrkeskår. Det är faktiskt inte mina ord utan en nära väns. Hon är själv journalist och har jobbat i yrket i många år – och ingen föraktar kåren lika mycket som hon gör. Därför har hon specialiserat sig på ett område där hon slipper sitta på en redaktion som kablar ut en massa trams och skapar sensationer av ingenting.

Som den ”mystiska bokningen” på Grand Hotel, till exempel, som för tillfället är huvudnyhet i alla medier.

I Washington, USA mördade den 30-årige Elias Rodriguez två anställda vid Israels ambassad, Yaron Lischinsky och Sarah Milgram, samtidigt som han skanderade ”Free Palestine”. Han är en typisk fanatiker av den sort som i Sverige brukar benämnas ”aktivist” med ett positivt tonfall.

Med tanke på hur vänstern och islamisterna accelererar i sitt hat och sin fanatism mot judarna bör vi nu ställa oss frågan när Sverige får sin egen Elias Rodriguez.

Den senaste tiden har SVT gått över alla gränser i sin rapportering om Israel. Och det gäller på alla fronter – från Eurovision till politiken i USA. Judarna styr allt – och de planerar att ta över världen.

SVT sprider den klassiska antisemitiska myten om en judisk världskonspiration.

Om man vill vara riktigt säker på att kunna implementera genomgripande kulturella förändringar i ett land så ska man börja med barnen. De krafter som vill islamisera samhället vänder sig därför till förskolan. Och de behöver inte ens använda våld. I feminismens förlovade land får de all hjälp de behöver av kulturetablissemanget.

När Eurovision avgjordes i lördags fick Israel, för andra året i rad, svenska folkets röster. Det var ”chockartat” tyckte Filip Stiller Borowicz, den före detta konståkaren som i egenskap av Eurovisionfantast rapporterade för TV4.

Hur är det möjligt att svenska folket inte har tagit till sig av TV4:s och andra mediers enögda skuldbeläggande av Israel?

Är det verkligen så illa att folk fortfarande kan tänka själva?

Nu är polisens utredning om morden på Risbergska skolan klar. Det står klart att Rickard Anderssons motiv hade noll med rasism att göra och att mediernas snabba fokus på offrens etnicitet var exakt den sortens ansvarslösa sensationsjournalistik som jag och många andra redan från början hävdade.

Om Liberalerna skulle vara en individ skulle den individen sitta på en låst psykavdelning och få intensiv behandling för vanföreställningen att den är Napoleon. De senaste två decennierna har de gått från att samla drygt 13 procent av väljarkåren till att ligga farligt nära, och i de senaste opinionsmätningarna till och med under, 4-procentsgränsen – ändå sätter de näsan i vädret som vore de kungligheter av Guds nåde.

Du kanske trodde att de rusande mat – och kaffepriserna beror på världsmarknadspriset? På skördar som slagit fel? Till och med på kartellerna inom livsmedelshandeln? Nu har Aftonbladet slagit fast sanningen: Det är Jimmie Åkessons fel att kaffet är så dyrt och att matpriserna rusar!

Klickbete, eller clickbait som det heter på engelska, är benämningen på vilseledande rubriker som ska locka läsare att klicka på en länk på en webbsida. Modellen förknippas ofta med virala sajter av olika slag – mer eller mindre oseriösa webbplatser som behöver mängder med klick för att överleva – men numera dyker samma sensationslystna och vilseledande rubriker även upp på public service.

Kvinnofolkhögskolan i Göteborg anordnar Queersalsa för Palestina. Under tre tisdagar kan hågade kvinnor och transpersoner träna upp sina färdigheter för att sedan resa till Gaza och visa vad de kan.

Under den pågående konklaven spekuleras vilt om vem som kan bli ny påve. Ett av namnen, som figurerar i medierna och på olika bettingsajter, är Anders Arborelius. Eftersom ingen kardinal någonsin medger att påvestolen lockar (i Arborelius fall är det sannolikt dessutom sant) slår han förstås ifrån sig med båda händer – men inte bara det. Han passar också på att hånfullt känga till svenska folket och sin egen flock av troende.

Det är nu några veckor sedan påve Franciskus gick bort och i morgon, den 7 maj, börjar konklaven där en ny påve ska utses. Men samtidigt som Franciskus hyllas av många kan man konstatera att hans eftermäle grumlas betänkligt av de uttalanden han gjorde efter 7 oktober-pogromen.

Rättegången mot ETC-journalisten Joakim Medin inleddes i onsdags, den 30 april, och rättegången direktrapporterades på ETC:s hemsida. Bland åhörarna i rättssalen befann sig den kommunistiske EU-politikern Jonas Sjöstedt. Men för honom tycks allt bara vara en lek.

Vi skriver 1 maj och det innebär att gator och torg översvämmas av röda fanor och marschmusik. Stöveltrampen ekar som alltid denna dag och i år får de kommunistiska slagorden sällskap av islamistisk propaganda när Vänsterpartiet fortsätter liera sig med islamistiska mörkerkrafter som de gjorde gemensam sak med efter pogromen mot judar den 7 oktober 2023.

Har du vandaliserat ett sjukhus någon gång? Klart du har! Det är ju sånt vi svenskar gör när sorgen blir för svår och vi inte kan kontrollera våra känslor. Det är sen gammalt. Och enligt polisen är det faktiskt inte brottsligt.

Vi ser den överallt numera – i informationskampanjer från myndigheter, glassiga reportage i veckotidningarna, reklam från banker och företag och nyhetsinslag i kvällspress och public service. Den könsförtryckande hijaben håller på att normaliseras och beskrivs allt oftare som en symbol för kvinnlig frihet.

Bakom normaliseringen står mörka krafter som strävar mot sharia, ivrigt påhejade av aningslösa värdegrundsriddare som inte förstår allvaret. Men motståndet har vaknat – och det leds av KvinnoKraft 4.0.