
Trump och Putin ni är ju från vettet
ni borde veta att krig inte är sättet
att ge en bättre värld till ert folk
ni behöver nog en etisk tolk
som visar att vad som krävs är snack
utan prat blir ju människor ett pack

Med vänsterns ekonomiska recept menar jag allt från stalinistisk kommandoproduktion till keynesiansk sedeltryckning. Häromdagen här försökte jag förklara, nästan så att jag själv förstod det, varför keynesianism inte fungerar. Problemet är att många som kanske bättre än jag insett keynesianismens svagheter i stället gripits av tillit till kraften hos de motsatta ekonomiska mirakelmedicinerna såsom thatcherismen och de olika formerna av extremhögerliberalism.

Vi har hört det förut, till vår leda faktiskt. Imamer som från moskéerna i svenska städer basunerar ut odemokratiska budskap. Nu senast är det imamen Saleh Abouelenen som undervisar en fullsatt moské i Kristianstad om hur man bör slå sin hustru.
Jag ställer samma fråga som jag alltid gör när de här styggelserna avslöjas: Hur är det möjligt att dessa destruktiva krafter får fortsätta verka i Sverige?

Samuel P. Huntington (bilden) var en länge allmänt misskänd statsvetenskapsman och Harvard-professor. Det som framför allt gjorde honom illa tåld var en föreställning som han år 1996 offentliggjorde i boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order där han bröt mot den då i västerlandet dominerande självgoda föreställningen att alla krig tagit slut och att det framöver bara skulle krävas amerikanska polisliknande utryckningar för att hålla världen inklusive de ociviliserade folken i schack.

Den internationella mobbning av judar och av staten Israel som nu pågår är enligt min uppfattning orättfärdig och skamlig. När Netanyahu häromdagen skulle tala inför FN:s generalförsamling lämnade nästan alla delegaterna lokalen så premiärministern fick harangera en kompakt tomhet. Trots allt gör Israel inget annat än att försöka få stopp på en mordisk rörelse som har utrotandet av Israel och alla judar på sitt program och som under åttio år med jämna mellanrum, glädjande nog utan framgång, försökt verkställa sina ambitioner.

Sedan några månader tillbaka får jag då och då ett meddelande från Microsoft på min dator. Det är inget vanligt meddelande som går att förinta med en knapptryckning. Jag får bara valen ”Läs mer” och ”Läs senare”. Detta järngrepp kan jag inte ta mig ur förrän jag efter en hel del experimenterande lyckas räkna ut vilken serie på ett halvdussin knapptryckningar som återger mig något slags villkorad frihet.

Det finns mallgrodor. Och så finns det mallgrodor de luxe. En av de sistnämnda är en journalist som lystrar till namnet Victor Johansson och som bland annat skriver fina kulturtexter på Svenska Dagbladet.

Den nya gröna ”nollzero” sekretesslagen (Regeringens proposition 2024/25:199) har nu hänvisats till konstitutionsutskottet för behandling den 2 oktober med beslut i riksdagen den 22 oktober. Ärendet har behandlats i inofficiell media men inte ett ord har förekommit i statsmedia. Allt tyder därför att propositionen kommer att beviljas och leda till motsvarande lagändring. Därefter blir det knappast möjligt att invända mot framtida projekt som berör ”energi- eller miljörelaterade” projekt a la Northvolt eller liknande.

Häromdagen höll president Trump ett tal till FN:s generalförsamling. Lokalen var fullsatt. Trump talade i en timme fast den utmätta talartiden var en kvart. Men Trump hade så mycket att säga att det inte räckte med femton minuter. Hans ärende var ungefär detsamma som vicepresidenten Vances i münchentalet inför hundratals högrankade europeiska ledare sistlidna februari, nämligen att uppfostra oss européer.

Som självutnämnd hedersmedlem i samhällsgrubblarnas förening försöker jag att både kärleksfullt lära mig så mycket jag kan om landet och prova mig fram med att förstå och lokalisera källorna till dess positiva och negativa samhällsströmningar och omvälvningar. Otaliga har naturligtvis ägt rum i Sveriges tusenåriga historia men frön, enligt min mening men jag kan ha fel, till en av dessa omvälvningar med katastrofala konsekvenser såddes formellt den 20 september 2005.

President Trumps hälsominister Robert F. Kennedy Jr är en kraftfull, solbränd person som verkar vara hemfallen åt populistiska medicinska teorier, vilket i det här fallet betyder teorier som läkarkåren mestadels inte vill anamma. För tre år sedan recenserade jag en medicinsk bestseller han skrivit om hur folket blir lurat av Big Pharma och Bill Gates. Så här sammanfattade jag:

Vi är många som i decennier har noterat och påtalat att det inom public service (PS) finns en uppenbar vänsterorientering i nyhetsrapporteringen liksom i det övriga programutbudet. Regeringen planerar nu att lägga fram en proposition avseende forskning kring den politiska neutraliteten hos public service PS. Bra så. Äntligen rör det på sig och det är väl SDs förtjänst. Men törs regeringen sedan gå vidare efter propositionen? Om detta finns det anledning att skriva några rader.

På förekommen anledning funderar jag på att byta människosyn. Min sedan årtionden ganska djupt kända och lätt socialdemokratiska – eller moderata om du vill; jag har inte upptäckt någon skillnad – människosyn har varit att det tar avsevärd tid för folk att begripa och anpassa sig efter förändrade omständigheter. Till exempel tror jag att det fram till demokratins genombrott eller välfärdsstatens grundande – vilket jag menar inträffade ungefär samtidigt i början av trettiotalet – fanns ett starkt drag av stolt självständighet i det svenska folkkynnet. Detta allmänna personlighetsdrag illustrerades i kända talesätt som ”en ann är så god som en ann”, ”jag vill inte ligga det allmänna till last” och ”själv är bäste dräng”.

En ny officiell definition av begreppet islamofobi, som är tänkt att implementeras på bred front i Storbritannien, kan försvåra för samhället att lagföra och straffa kriminella muslimer. Det hävdar den konservativa politikern Claire Coutinho, enligt tidningen Daily Express.

Den svenske skalden Johan Henric Kellgren (1751 – 1795; bilden) skrev dikten Dumboms leverne som i några hundra år ingick i den svenska kulturskatten fram till dess att vi insåg att kulturskatter är en sorts förtryck mot alla som inte är kulturellt privilegierade. Dumbom kändes i första hand igen på sin osvikliga förmåga att göra stolliga observationer, till exempel:

Jag var i Mexico för att studera socialt entreprenörskap. Det betyder att jag träffade personer som gjort nyttiga saker som sannolikt inte är lönsamma. Sociala entreprenörer kan vara sådana som scoutrörelsens grundare Robert Baden-Powell (bilden), Röda Korsets skapare Henry Dunant och kanske också Charlie Kirk.

För en tid sedan berättade vi om Baraa Latifa som, efter att tidigare omtalats som ”svensk-palestinier fast i Gaza” plötsligt presenterades som ”SR:s medarbetare”. Nu visar en granskning av Doku att Baraa Latifa har nära samröre med terrorister.

Kina fascinerar mig. Jag har aldrig besökt landet. Men jag försöker förstå det. Jag har tillbringat mycket tid i Kenya och sett Kinas ökande inflytande där.
Jag såg nyligen en kinesisk teveserie från 2018 med titeln ”Entreprenörskapets tidsålder” (engelska ”Entrepreneurial Age”). Serien är märklig på så vis att den å ena sidan hyllar entreprenörskap och individualism och å andra sidan Mao Zedongs tänkande.

Nationalekonomins överlägset största landvinning under de senast hundra åren var John Maynard Keynes skrift The General Theory of Employment, Interest and Money från 1936. Jag studerade Keynes teorier på Handelshögskolan i Stockholm. Märkvärdigt nog fick studenterna inte läsa originalet utan i stället svenska ekonomers tolkningar av den store – två meter! – engelsmannens tänkande. Men jag läste boken i alla fall för jag förstod inte heller efterföljarnas framställning av Keynes teser.

Så länge jag kan minnas har den offentliga debatten om hur landet ska lösa sina ekonomiska problem varit slapp och orkeslös. Nu är det värre än någonsin. BNP-tillväxten antas i år understiga en procent vilket är snopet för ett land som tror att det lever kvar i rekordårsperioden 1945 – 1970 då den genomsnittliga tillväxten låg kring fem procent. Föregående sekel växte Sveriges ekonomi med närmare tre procent i snitt per år.

Häromdagen funderade jag över ett antal begrepp som mer eller mindre internationellt förekommer i samhällsdebatten. Jag tänker på sådana teorier som ”the deep state”, ”the blob”, ”the swamp” och ”klegget”. Det finns säkert andra som med sina lokala benämningar beskriver ett troligen ganska enhetligt internationellt fenomen som ses med ovilja av sina respektive nationella etablissemang. Jag skulle själv vilja räkna min teori om politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet till dessa tankescheman.