Så blev han då mördad till sist, Salwan Momika, och nu jublar Sveriges islamister. Och säkert finns det även andra, som inte är uttalat bokstavstrogna koranen, men som ändå tycker att han förtjänat döden eller åtminstone får skylla sig själv eftersom han kritiserat islam och ”kränkt” dess utövare. Så får man ju bara inte göra i sekulära Sverige.
Tekniken utvecklas med en himla fart, det är troligtvis otvetydigt. Men vad händer då med människorna, alltså vi som ska använda tekniken?
En ”våg av sprängningar” sveper över Sverige. Ja, det är så journalistkåren brukar beskriva de terrordåd som nu utförs dagligen och stundligen. För terrordåd är det naturligtvis, ingenting annat. Och nu uppmanar polisen oss – dig och mig – att ”kraftsamla”.
Det är skillnad på undergångsprofetia och undergångsprofetia.
Om jag till exempel profeterar att den svenska skolan är på väg att gå åt pipan så möts jag inte precis av hyllningsrop. Snarare betraktas jag som en reaktionär stöt som inte förstår sig på värdegrunder och som därför bör tystas.
I serien Förskräckliga Men Användbara Förenklingar, även kallade Fördomar, ska jag nu blottlägga de väsensskilda grundföreställningar som vägleder folken norr om respektive söder om Alperna. Norr om Alperna ansluter sig folk till Paavos princip. Den säger att alla vedermödor som drabbar en människa beror på henne själv samt att hon därtill har ansvar för sin granne om grannen råkar i nöd.
Elon Musk är en sydafrikansk entreprenör och uppfinnare, känd som ägare av Tesla och SpaceX. Han är en av världens mest inflytelserika personer inom teknologi och rymdutforskning, med en vision om att kolonisera Mars och revolutionera energisektorn.
Efter en synnerligen ytlig undersökning, i huvudsak baserad på introspektion, har jag kommit fram till att vi svenskar fram till rätt nyligen var ett uppfostrande folk och att detta är förklaringen till den vånda vi nu genomlider, inte minst när det gäller invandringen.
En dag förra veckan hade jag ett ärende på ett myndighetskontor i Uppsala. Jag upptäckte då att myndigheten i fråga hade flyttat – igen. För sjuttioelfte gången. Jag har tidigare av och till funderat på varför olika myndigheter, till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, ständigt flyttar runt inom staden.
En bekant påpekade något som alla redan vet, nämligen att judar är överrepresenterade bland nobelpristagarna. Han undrade om det kan bero på att judarna har vassare gener än vi andra.
Att känna skam är något fint och lovvärt bland privilegierade västerlänningar och svenska kändisar är experter på att vältra sig i skam. Senast i raden är surdegsbagaren Sebastien Boudet, som ger en lång intervju i Svenska Dagbladet om sin ”Tesla-skam”, den senaste skamtrenden.
Under min livstid har den samhällsförståelse som Karl Marx förkunnade gradvis förintats. I Kommunistiska Manifestet sa han år 1848 att alla hittillsvarande samhällens historia är klasskampens historia och att klasskampen just vid hans tid stod mellan borgerligheten och proletariatet. Riktigheten i denna observation var ännu i min ungdom uppenbar. SAF stod mot LO, borgerliga partier mot socialistiska, Blasieholmen mot Norra Bantorget, privata livsmedelsbutiker mot Konsum, högern mot vänstern och så vidare. Ingen betvivlade att samhället var så inrättat att dess huvudmotsättning gick just där och att det var högerkrafterna som dominerade eftersom de ägde och drev produktionsapparaten.
Den grötmyndige Jan Guillou skriver i sin kolumn i vänstertidningen Aftonbladet att debattören Paulina Neuding har ”vigt sitt liv åt att skildra särskilda invandrares brottslighet”. Verkligheten, med andra ord.
Jan Guillou har valt en annan väg. Han har vigt sitt liv åt att mörka verkligheten och sprida kommunistiska myter.
Minst 52 års fängelse. Det blev straffet för rwandiern Axel Rudakubana som knivmördade tre flickor och skadade många fler vid ett dansevent i engelska Southport i somras.
Det är ett mycket passande straff för ett ondsint kräk som mördar tre små flickor med dussintals knivhugg och som planerar ett terrordåd mot tusentals människor.
David Brooks är en av favoriterna bland världens av mig kända åsiktsjournalister. Han skriver bakom betalvägg i The New York Times. Brooks är det ena av två skäl till att jag fortsätter min prenumeration. Det andra skälet är att det verkar omöjligt att avbryta avtalet med tidningen. En gång, för några månader sedan, lyckades jag trassla mig fram via ett otal telefonsamtal efter oändliga telefonköer till en vänlig person som tubbade mig att fortsätta prenumerationen till halva priset vilket jag borde ha avstått ifrån eftersom det senare visat sig ogenomförbart att slutgiltigt avbryta förbindelsen.
Nyligen skrev jag en krönika om skamindustrin, alltså hela den apparat eller rörelse som dagligen påminner oss om skälen till att vi bör skämmas, till exempel:
Ända till början av 2000-talet konsumerade medborgarna i Sverige nyheter via Public Service och de stora dagstidningarna som DN, SvD, GP och Sydsvenskan. På den tiden var SVT, SR och TV4 och tidningarna hyfsat objektiva. Man visste vilket block de företrädde, det borgerliga eller det socialistiska blocket.
Jag känner på mig att ordet psykfall knappast är politiskt korrekt och att jag borde leta efter någon annan formulering som ej kan väcka anstöt, trygghetsutmanad eller något ditåt, men tills vidare är begreppet psykfall en förståelig och adekvat benämning på dem som lider av psykisk ohälsa varmed Folkhälsomyndigheten menar personer som under ett år fått ”psykiatrisk diagnos inom specialiserad vård” eller gjort ”minst ett besök inom psykiatrin (där diagnos nödvändigtvis inte ställdes)” eller gjort ”uttag av psykofarmaka”. Enligt följande graf har andelen sådana psykfall bland unga människor dubblats eller tredubblats under de senaste femton åren.
Igår skrev jag om Jonna Sima och hennes makalöst korkade påstående om att välfärden uppstått ur tomma intet, och att det hårda arbete som generationer svenskar utfört är av sekundär betydelse för välståndet.
Senaste nytt från Aftonbladets trollfabrik är ett ännu mer häpnadsväckande inlägg från självaste bergakungen Anders Lindberg. I sin iver att komma Sima till undsättning förnekar han aktivt att det funnits och finns människor i det här landet som har slitit ut kroppen i arbetslivet.
Igår skrev jag en uppskattande anmälan av Vilhelm Mobergs svenska historia fast jag klagade lite över att Moberg slarvade med klassanalysen i bemärkelsen att han exklusivt indelade folket i två fientliga klasser, bönderna samt en överhet av kung och adel, och, enlig min mening alltså, därmed glömde bort den framväxande kapitalistklassen som till sin natur varken tillhörde det ena eller det andra av dessa läger.
”Det är knappast nyfikenhet och hårt arbete som skapat Sveriges välstånd…” konstaterar Aftonbladets stjärna Jonna Sima på X. Och även om man numera är van vid att hon kläcker ur sig korkade one-liners med en fjortis tvärsäkerhet är det inte utan att man höjer lite på ögonbrynet inför detta. För vad är det då hon menar har skapat Sveriges välstånd?
Många var vi som med förundran lyssnade till SVT:s Radio-utsändning av skådespelaren Johan Rabaeus framförande av Tennysons dikt på nyårsnatten inför en hänförd publik från det anrika Skansens scen och med miljontals svenska lyssnare.
Karneval Förlag håller till vid Sofia skola på Söder i Stockholm där jag genomförde min folkskoleutbildning. Strax intill ligger Sofia kyrka där jag lite motvilligt blev konfirmerad. Detta är i mina ögon klara meriter för förlaget. När företaget dessutom ganska ofta skickar mig gratisexemplar stämplade ”Recensionsex” av nyutgivna böcker känner jag mig då och då liksom manad av ödet att här anmäla den nyss erhållna boken – förutsatt att den berett mig läsnöje och gärna också ett mått av ytterligare bildning.
I en ny video (18 januari 2025) sin YouTube-kanal ”Klimatkarusellen” kommenterar Elsa Widding statsminister Ulf Kristersson deltagande i World Economic Forums årsmöte i Davos. Mötet äger rum mellan den 20 och 24 januari.
Jag har så dåligt minne att jag inte kommer ihåg att jag två gånger på ett halvår skrivit snörpiga kommentarer om Charles Darwins utvecklingsteorier, här till exempel, av det enkla skälet att jag inte riktigt tror på dem.
Nyligen skrev jag om en lärare som blev attackerad och utsatt för mordförsök av en elev och som tog på sig skulden och kände sig ”misslyckad”. Det fick mig att tänka på min egen mellanstadielärare, som helt ensam på närmare 30 elever inte bara lyckades hålla ordning utan dessutom skapade god stämning i hela klassen – utan att en enda gång be om ursäkt för sin existens.
Folk till vänster i vårt land ser Sverige som en humanitär stormakt som är en förebild för hela världen. Dessa vänstermänniskor älskar det vi kallar woke eller politisk korrekthet. Sverige, och resten av det rika väst, fokusera idag på detaljer i vår jakt på det perfekta samhället och omhuldar begrepp som DEI – diversity, equity and inclusion. Ett typexempel är det patologiskt progressiva Los Angeles. I stället för att rusta sig för nästa stora brand har staden valt en lesbisk kvinna som brandchef och som gjort frågan om en mindre enkönad brandkår till en av sina viktigaste.
Trumps installation flyttas inomhus på grund av ”köldsmocka”, skriver nyhetssajten Omni. De skriver också att ”installationen väntas bli den kallaste någonsin” och att temperaturen ”väntas nå flera minusgrader”.
Jag får en känsla av att main stream-medierna gärna vill framhålla det ogynnsamma vädret som ett slags ödesmättat omen inför den kommande fyraårsperioden. Det är lätt att föreställa sig värdegrundriddarnas ledartexter efter installationen, med triumferande påståenden om att till och med klimatet protesterar mot Trump:
Troligen kan jag inte ens föreställa mig de lidanden som folk i Gaza fått uppleva, och det gäller såväl palestinierna som israeliska gisslan och soldater. Inför detta elände känner nog hela världen, vare sig den hyllar palestinierna eller israelerna, samma sorg och medlidande. Därför är det inte så konstigt att beslutet om eld upphör, som började gälla igår, om det nu håller, kommer som en förståelig lättnad för nästan alla människor.
För några dagar sedan kunde jag inte släppa den obehagliga känslan av att alla drönare som nyligen observerats i USA på olika sätt kanske bara är ”villospår” (decoys). De skall villa bort allmänheten och vänja dem vid att de blivit ett mystiskt men ändå vanligt inslag. Under installationen på måndag i Washington kommer vi att få se en svärm av drönare, men nu beväpnade, som kommer att anfalla installationen och döda, inte bara Trump utan hela hans entourage så att man knäcker den Republikanska segervinden och förändringsförmågan.
Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Ahmed, som just nu förhörs, som är mördaren.
DET GODA SAMHÄLLET 