Sverige har som mål att bli ledande på AI inom ett år, läser jag i en av de stora nyhetstidningarna. Och jag känner direkt att ”wow, så underbart” liksom, för om det är något vi verkligen behöver bli bäst på så är det ju just det. Glöm att vi har horder av klankriminella som både begår våldsbrott. bedrägerier och infiltrerar myndigheterna, glöm att tågen sjunger hellre än bra, glöm att åldringar på äldreboendena har sämre livsvillkor än livstidsdömda mördare på fängelserna, glöm förnedringsrån mot våra barn och våldtäkter på våra kvinnor. Glöm allt – bara vi blir världsbäst på AI.

När jag var barn hade jag ofta tråkigt. ”Jag har ingenting att göra” gnällde jag till mamma och pappa, som då kunde ta fram en bok de tyckte jag skulle läsa, ett pussel eller ett korsord. Ibland satt de helt sonika på en LP-skiva med en symfoni av Hugo Alfvén eller pianomusik av Chopin eller sa åt mig att klinka lite på pianot på egen hand. De tråkiga stunderna öppnade dörrar till nya spännande rum.

Igår var jag med om något som förmodligen inte tillhör ovanligheterna numera. Jag blev, helt oprovocerat, attackerad av en vilt främmande människa. Eller helt oprovocerat var det kanske inte. Jag råkade nämligen plocka upp och räcka henne den handske hon tappade när hon skulle låsa sin cykel. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Att SVT har slagsida åt vänster har belagts så många gånger att inte ens en proffsmatematiker skulle kunna hålla räkningen. Trots detta – eller snarare just därför – går nu champagnekommunisten Jan Guillou ut i Aftonbladet och hävdar på sedvanligt grötmyndigt vis att ”inte en doftmolekyl antyder vänster hos SVT”.

Det har naturligtvis inte alls förmågan att avgöra. Det finns nämligen inte en doftmolekyl som antyder neutralitet, eller ens minsta förmåga till nyansering, hos Jan Guillou.

Sedan Alice Teodorescu Måwe gled in i KD på en räkmacka, och därefter uttalade sig i malliga morgontidningen om sin aversion mot ett av Sveriges största partier, har hon hamnat rejält i blåsväder. Och undra på det. Folk har helt enkelt tröttnat på alla ängsliga finborgare som tror sig vinna poäng genom att avfärda 20 procent av svenska folket.

En gång i tiden skulle man ha stängt ner en skolmatsal om någon hittade insekter i maten. Nu serverar man dem istället som föda – utan att ens låta eleverna veta om det. Hur mycket ska vi egentligen vi tåla?

I flera dagar i rad blockerades ingången till riksdagshuset av Greta Thunberg och andra aktivister. De påstår att de gör det för klimatet, och det de kallar ”klimaträttvisa”, men i själva verket är de bara förvuxna fjortisar som vill ha uppmärksamhet och som är för lata för att göra något vettigt med sina liv.

I samband med Internationella kvinnodagen den 8 mars dök Gudrun Schyman upp i TV4. Det var naturligtvis inte oväntat för, som min mamma brukade säga, ”var ska sleva va ôm inte i gryta?” Det som fascinerar är att hon nu ondgör sig över det hon kallar en ”backlash” för jämställdheten, trots att hon själv varit en bidragande orsak till denna utveckling genom att klä ut sig i kvinnoförnedrande klädsel och stöttat det muslimska patriarkatet.

Det stormar kring Lena Sörbö, rektor för Vivallaskolan i Örebro. Anledningen är att hon, enligt Nerikes Allehanda och P4 Örebro, svarat jakande på frågan om elever som kommit från Arenaskolan verkar ha blivit radikaliserade. Dussintals (muslimska) föräldrar har reagerat på rektorns uttalande och kräver hennes avgång – och vad gör main stream-medierna? De gör en stor affär av hennes ordval istället för att granska vilka personer det är som nu drevar mot henne.

”Jag har varit här varenda demonstration sedan Israels anfallskrig på Gazas befolkning den 7 oktober.” Så uttrycker sig Gunilla, 69, när hon intervjuas i Aftonbladet. Till och med de mest fanatiska Israelhatarna brukar åtminstone pliktskyldigast erkänna Hamas terrordåd, om än med tillägget av ett försåtligt ”men…” men inte Gunilla, inte. Trots det får hon inte en enda motfråga av Aftonbladets reporter Ellen Sundström.

Sverige är fikalandet nummer 1. Vi dricker rentav så mycket kaffe att vi utgör en risk för klimatet, för av någon anledning är det mer farligt för klimatet när 10 miljoner svenskar dricker tre koppar per dag än när drygt 200 miljoner brasilianare dricker två koppar per dag. Svensk klimatmatematik, helt enkelt, för svensk kultur är ju alltid fel på ett eller annat sätt.

Efter Hamas terrordåd mot judar i Israel den 7 oktober exploderade den så kallade ”influeraren” Stina Wollters sociala medier av antijudiska konspirationsteorier. Hon spred konspirationsteorier som hade platsat i Goebbels propagandapalats och menade att det var judarna själva som attackerat sina egna för att få en orsak att döda palestinska barn och stjäla deras organ och kanske även deras hud.

Sedan terrorattacken i Israel den 7 oktober har Anna Karin Hammar, syster till den tidigare ärkebiskopen K G Hammar, öst ensidig kritik över Israel. Men det stannar inte där. Nu har den svenskkyrkliga prästen gått över gränsen och sprider antisemitism på sina sociala medier.

Idag hade jag ett långt samtal med en väninna. Vi pratade om sånt som händer och sker och hon sa: ”Nu är det inte roligt längre. Det går knappt att leva i Sverige längre”.

Det har hon tyvärr alldeles rätt i.

SVT:s Anders Holmberg har ett, enligt min mening, oförtjänt gott rykte. Hans program ”30 minuter” anses vara något slags måttstock på skarpa utfrågningar av politiker. Men jag är måttligt imponerad. Och nu, efter hans fjortismässiga tilltag på X (f d Twitter), är jag inte ens det. Jag känner bara förakt.

Idag hade jag en intressant diskussion med en god vän med anledning av Magdalena Anderssons attack på Henrik Jönsson. Min vän menar att Magdalena Andersson inte alls pratat bredvid mun, eller sagt något ogenomtänkt, utan att hon helt enkelt sagt sitt hjärtas mening och därmed avslöjat allt vad Socialdemokraterna står för.

Knappt har main stream-medierna skrivit klart om värmekatastrofer, illustrerade av brandgula och eldröda kartor, förrän nästa klimatchock levereras med buller och bång. Nu ska det istället bli 20 grader kallare i Sverige eftersom golfströmmen snart kommer att kollapsa.

Det här handlar inte om att medvetandegöra svenska folket om en pågående klimatkris utan om att skrämmas. Men varför är det så viktigt att vi ska vara rädda?

I onsdags sände Uppdrag granskning ett inslag där reportern Diamant Salihu är ”en fluga på väggen” medan en grupp kriminella beredvilligt visar hur det går till när de lurar av gamla svenskar deras besparingar. UG:s ansvarige utgivare Axel Björklund menar att det var nödvändigt att filma det pågående brottet för att människor ska få veta hur det går till så de kan skydda sig. Men var går egentligen gränsen för vilka brott en journalist kan åse och åhöra utan att bli demoraliserad?

Minns du Stålverk 80? Så här i vad som kallas ”den gröna omställningen”, med allt vad det innebär av obegripligt kostsamma projekt i hållbarhetens namn, är det svårt att inte tänka tillbaka och dra paralleller till detta det socialdemokratiska superfiaskot.

Jag läste Anders Leions senaste krönika med stort nöje och igenkänning, och eftersom ämnet är så intressant spinner jag vidare på ”sura gubbar”. Jag har nämligen känt ett antal sådana i mitt liv och det är bekantskaper jag inte skulle vilja vara utan.

För några dagar sedan skrev jag en text om de korkade kändisar som vill utestänga Israel från Eurovision, på grund av att landet försvarar sig mot Hamas. Nu visar det sig att det är ytterst få kändisar på listan utan främst artister som jag garanterar att du aldrig hört talas om. Vad sägs till exempel om Backengrillen, Håll Käften Och Dansa och FLATA?

Nu brer Centerledaren Demirok ut sig på debattsidan i Aftonbladet igen. ”Jag är orolig över vart vårt land är på väg” är rubriken på drapan. Alla utom han och hans parti är ju nazister, fascister och rasister.

Sveriges Radio ska skära ner. 180 tjänster ska bort och 100 personer varslas, enligt Göteborgsposten. Flera program ska också läggas ner, som exempelvis Radio Swedens program på kurdiska, tigrinja och ryska. Och det är förstås bekymmersamt, om du frågar Lorin Ibrahim, producent på Radio Sweden kurdiska:

”För vår publik tror jag att det kommer att komma som en chock”

Jag lyssnade nyligen på en P3-dokumentär om förbudet mot barnaga, som trädde i kraft i 1979. Det som kanske är mest intressant är att det i programmet framstår som om alla svenskar slog sina barn ända fram till dess. Vi får bland annat höra att ett av argumenten mot förbudet var att barnaga var en ”fin gammal svensk sed”.

Det är mycket möjligt att någon, vid något tillfälle, använde just det argumentet. Men redan på 1930-talet pågick en debatt om barns rättigheter, och med den kom en ökande förståelse för barns mående.

Som vi skrev om här på Det Goda Samhället igår är det nu en drös med kändisar som skrivit på ett upprop mot Israels medverkan i Eurovision. Enligt Expressen ska namnlistan publiceras i sin helhet i morgon, måndag, men redan nu kan vi utläsa av tidningens bildspel att Malena Ernman, Alba August och Titityo finns bland undertecknarna.

Det finns bara ett sätt att se på det här ställningstagandet, nämligen att de här människorna inte anser att judar har samma rätt att försvara sig som andra folk.