
Det är trendigt att prata om invasiva arter just nu; främmande växter och djur som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Men hur invasiva är de utpekade arterna egentligen och när blir de invasiva?

”Det var en dag fylld av skratt, fest och hesa röster när studenterna på Lindeskolan i Örebro län lämnade gymnasiet bakom sig. Häng med på feststämningen.”
Så beskriver SVT ett av sina inslag så här i studenttider. Och de är noga med vilka de intervjuar. Unga kvinnor med hijaben prydligt på plats under studentmössan – och en ung man insvept i palestinaflagga. SVT har ett tvångsmässigt behov av att normalisera företeelser som inte hör hemma i Sverige, allt för att fostra tittarna.

Du kanske helst vill läsa om vilka egennyttiga idioter det är som styr vårt land. Jag håller med om att sådant är intressant och spännande läsning som dessutom för det mesta innehåller en skarp analys av tillståndet i nationen. Idiotteoremet är enligt min mening mer övertygande för förståelsen av vårt land än de officiella förklaringarna till Sveriges alltmer uppenbara motgångar, till exempel debaclen inom utbildningsväsendet och brottsbekämpningen där de ansvariga myndigheterna verkar ha kapitulerat inför sina uppgifter samtidigt som de lite lojt tigger mer pengar för att kunna misslyckas på ett mer påkostat sätt.

Sigge Strömberg (1885-1920) är en numera bortglömd författare, journalist och tidningsman. På Wikipedia kan man läsa att Strömberg tillbringade en tid i Amerika och där tjänstgjorde på den svenskspråkiga tidningen Minneapolis Veckoblad 1904–1905.

Det ekonomiska överskottet är den del av ett samhälles produktion under exempelvis ett år som överstiger vad som behövs för att hålla produktionsapparaten igång på samma nivå som tidigare, till exempel att lönerna räcker precis till att arbetskraften ska ha råd att reproducera sig och att företagens vinster räcker precis till avskrivningarna, det vill säga till att hålla maskinparken intakt.

Nyligen hade jag ett samtal med en väninna som, liksom jag själv, är bekymrad över att feminiseringen har gått så långt i det svenska samhället. Alldeles för många kvinnor innehar yrken och maktpositioner som är bättre lämpade för män och det är en starkt bidragande orsak till att samhället ser ut som det gör idag.

Jens Ganman brukar beskriva Sverige som ett sjukt land. Eftersom jag älskar Sverige avskyr jag att behöva hålla med honom men tyvärr måste jag göra det. Och Sverige är inte bara sjukt utan dessutom extremt. Efter att svenskarna röstat fram de rödgröna till EU-valets vinnare finns det inte mycket annat att säga.

Idag, den 9 juni, är det sista dagen att rösta i EU-valet. Ledarskribenterna tävlar om vem som kan komma med flest uppmaningar om att vi ska gå och rösta och med få undantag vill de att vi ska rösta rödgrönt. De påstår visserligen att de inte vill lägga sig i vad vi röstar på, så länge vi röstar, men det stämmer inte. Det märks tydligt på deras argument att det sista de vill är att folk ska tänka själva.

Min dotter i första äktenskapet, auktoriserad sjuksköterska, bor i den amerikanska delstaten South Carolina med en make, en entreprenöriellt lagd byggnadsarbetare från Florida, före detta marinsoldat, som alltid bär en pistol i bältet, samt en son ute i skogen en bit från Charleston. De köpte stugan och den vattensjuka marken för att de tröttnat på sina respektive yrken och beslutat att satsa på att bli bönder, närmare bestämt grisbönder. Dit har jag rest på besök ett antal gånger.

Försäljningen av elbilar går trögt. Allt fler företag som arbetar med förbränningsmotorer börjar nu utveckla nya varianter, skriver Svenska Dagbladet.

Det byggs mycket i Sverige just nu, inte minst stora industriparker och ”business centers”. De flesta (alla?) kommuner vill, som jag skrivit om tidigare, öka sitt invånarantal och då krävs förstås att man kan erbjuda arbetstillfällen. Därför avsätter man stora markområden för att locka näringslivet och ansöker om bygglov både för detta och för nya, förtätade stadsdelar. Bygglov som går ut på remiss och som kan överklagas av medborgarna. Men hur stora är chanserna att medborgarna får gehör?

Jag har skrivit ett antal texter om centraliseringen och dess mekanismer (till exempel här). Gradvis och till min förvåning har jag dragit slutsatsen att den maktförflyttning uppåt som jag kunnat iaktta praktiskt taget överallt i samhället inte alls är resultatet av enskilda misstag och dumheter utan av i det mänskliga samhället inneboende mekanismer, kort sagt av en sociologisk järnlag som icke kan upphävas och från vilken det endast vid sällsynta tillfällen kan beviljas kortfristig dispens.
Här är ett konkret exempel på järnlagen i funktion.

Charles Darwin, som ville förklara principerna för levande arters utveckling, presenterade ÅR 1859 sina viktigaste rön i skriften On the Origin of Species (Om arternas uppkomst). Jag har funderat en hel del på det där utan att driva frågan så långt att jag specialstuderat den genom att läsa vetenskapliga böcker eftersom jag vet att min fantasi långt innan boken vore färdigläst skulle ha fastnat för något annat ämne som plötsligt börjat pocka på vetenskaplig upplysning fram till det ögonblick… ja, du fattar.

Tolv MFF-supportrar står åtalade för våldsamt upplopp och i deras chattgrupper visar det sig att det förekommer ”en grovt antisemitisk jargong”, rapporterar SVT.
En grovt antisemitisk jargong förekommer också i de chattgrupper där pro-palestinska demonstranter rör sig – och inte bara där, utan även offentligt när det marscheras med palestinasjalar och flaggor. Men det är ingenting som SVT rapporterar om.

Ibland när jag åker spårvagn lyssnar jag på Radio Bubbla – en podd där Boris Benulic och Martin Eriksson håller låda, och på en halvtimme brukar kläcka ur sig fler kloka saker än en genomsnittlig politiker gör under en mandatperiod.

Eftersom jag skrytsamt ibland påstår att jag skriver för den långa sikten – min ambition (bortsett från att jag vill ha en staty på Stureplan) är att man ska kunna läsa dessa texter och förstå dagens Sverige lite bättre även om hundra eller tvåhundra år. Och blir det inte så har texterna i alla fall inte gjort mycket skada.

I Södertälje marknadsför politikerna nu ”beredskapsrullen”. Vad den innehåller? Sånt som vi kan producera här hemma i Sverige om krisen och kriget kommer. Efter att politikerna utarmat det svenska lantbruket i decennier, och gjort oss beroende av en osäker omvärld för att få mat på bordet, är det nu ”allas ansvar” att se till att åter börja äta sånt som inga medborgare hade slutat äta om politikerna valt att gynna svenskt lantbruk istället för att satsa på billig import.

Så här trodde jag för tre år sedan fast jag nu med tilltagande ålder och mognad förstår att den sociologiska järnlag det handlar om är ännu mer okuvlig än jag tidigare anade:
Om man tar allt som skett i Sverige under något sekel och lägger i en stor kastrull och kokar tills utvecklingstendenserna framträtt och reducerats till sin mest grundläggande essens så noterar man tydligt att det handlar om obändig centralisering.

Originalitet är bra. Detta gäller för livet i allmänhet och konsten i synnerhet. En konstnär helt utan originalitet vore inte en konstnär överhuvudtaget. Massproduktion är inte konst, även om originalet kan vara det. Alltså är det fullt förståeligt att konstnärer söker originaliteten, och att de offrar mycket för det. Men originalitet är inte det enda konstnärliga värdet, och risken blir att vi offrar sådant som skönhet, mening, och sunt förnuft på dess altare.