Public services ensidiga rapportering från kriget mellan Israel och Gaza har gjort dem till krigshetsande aktörer istället för observatörer Det skriver journalisten och författaren Helene Bergman i en artikel på Kärringbloggen.
Författare: Redaktionen
När jag jobbade på Sida för länge sedan hade myndigheten en klarsynt ekonomichef som med låtsat gravallvar brukade förklara att verket hade två uppgifter, dels att utveckla världen, dels att hålla personalen nöjd samt att dessa två åligganden var ungefär lika viktiga.
Såväl energianvändning (Fig 1) som elanvändning (Fig 2 i Sverige har praktiskt tagit varit oförändrade sedan 1985 trots en tydlig ökning av landets folkmängd med 28%. BNP har under samma tid stigit avsevärt med en faktor på 5.13, räknat i US dollar. Motsvarande ökning för USA är 6.31.
En gång för många år sedan blev jag, rimligtvis av misstag, erbjuden av tidningen Expressen att skriva krönikor. Jag skrev en. Den gick ut på att Sverige låg bland tio i topp av världens mest centralstyrda samhällen, Tutankhamuns Egypten ej undantaget. Min tes var inte gripen ur luften. Bakom låg ett hyggligt vederhäftigt resonemang. Men efter detta fick jag aldrig mer några propåer från Expressen.
Journalistkåren är Sveriges drygaste och mest verklighetsfrånvända yrkeskår. Det är faktiskt inte mina ord utan en nära väns. Hon är själv journalist och har jobbat i yrket i många år – och ingen föraktar kåren lika mycket som hon gör. Därför har hon specialiserat sig på ett område där hon slipper sitta på en redaktion som kablar ut en massa trams och skapar sensationer av ingenting.
Som den ”mystiska bokningen” på Grand Hotel, till exempel, som för tillfället är huvudnyhet i alla medier.
I Folkhemmet ansågs hemlöshet som något föraktligt, som ett tecken på ett icke-fungerande samhälle och de hemlösa sågs som dubbla offer – först för den egna olyckan och sedan också som offer för samhällets oförmåga att hjälpa dem.
Den här texten publicerade jag för lite mer än tio år sedan. Den gäller, menar jag, ordagrant även idag bortsett från att FN:s Barnkonvention, så som förutskickas, numera faktiskt blivit implementerad i svensk lag.
Det välfärdsindustriella komplexet är ingen konspiration. Det finns inga osynliga, ondskefulla makthavare som sitter och drar i trådar eller skriver manus åt de synliga aktörerna. Komplexet består av en massa organisationer och människor som förenas av gemensamma föreställningar om att de gör goda gärningar för de svaga och utsatta i samhället och därför står på det godas sida.
I Washington, USA mördade den 30-årige Elias Rodriguez två anställda vid Israels ambassad, Yaron Lischinsky och Sarah Milgram, samtidigt som han skanderade ”Free Palestine”. Han är en typisk fanatiker av den sort som i Sverige brukar benämnas ”aktivist” med ett positivt tonfall.
Med tanke på hur vänstern och islamisterna accelererar i sitt hat och sin fanatism mot judarna bör vi nu ställa oss frågan när Sverige får sin egen Elias Rodriguez.
När jag sitter i bilen brukar jag knäppa på statsradion. Idag hamnade jag i ett program om svenska glaciärer. En intervjuad, statsanställd glaciolog sa just det som man skulle förvänta sig att en statsanställd glaciolog skulle säga, nämligen att det ser illa ut för svenska glaciärer. De har krympt sedan man började mäta dem för några årtionden sedan. Man vet inte hur detta ska sluta.
Många som ska lära sig språk, läser barnböcker på målspråket. Det brukar vara lätta att förstå och innehålla vardagliga och användbara ord.
Men den metoden funkar inte för den som studerar arabiska.
Den senaste tiden har SVT gått över alla gränser i sin rapportering om Israel. Och det gäller på alla fronter – från Eurovision till politiken i USA. Judarna styr allt – och de planerar att ta över världen.
SVT sprider den klassiska antisemitiska myten om en judisk världskonspiration.
Sedan några år tillbaka har en ny självuppfattning med växande tyngd lägrat sig över västerlandet. Denna nya självuppfattning är inte svårförståelig och kräver ej heller långa föreläsningar för att kommuniceras. Den är inte längre än en normal elevator pitch på tio sekunder. Uppfattningen lyder ungefär: ”Vi har glömt bort de nyttiga, gammaldags värderingar som en gång la grunden för våra framgångar”.
Ibland, när man minst förväntar sig det, dyker det upp saker som är intressanta. Det hände mig när jag en sen kväll och inte hunnit stänga av TV-n. Då fick jag utan prut en förklaring till den franska koncernen LVHMs uppkomst, internationella framgång och ställning som Frankrikes största och viktigaste exportföretag.
Globaliseringen är en stark, beroendeframkallande drog som i västvärlden framkallat ett så ljuvligt rus att vi förnekar dess sannolika skadeverkningar. Globalisering innebär egentligen inget nytt. Det är bara den vanliga gamla marknadsekonomin som fått nya fält att utveckla sina väldiga krafter. Det nya i sammanhanget är att sådant som vi drömt om och verkat för i ett halvsekel eller mer, nämligen att före detta u-länder som Indien, Brasilien, Kina och Filippinerna med flera lärt sig att göra våra industrijobb såsom att sy skjortor och montera bilar till en bråkdel av vad västerländska arbetare vill ha betalt, kort sagt att det vi kallar utveckling faktiskt visat sig kunna fungera.
Det är inte så mycket man begriper. Det beror oftast på att man inte brytt sig om att lära sig men häpnadsväckande ofta, åtminstone i mitt fall, att man kanske någon gång har lärt sig men sedan inte fattat att tiden gått och ändrat allting.
Om man vill vara riktigt säker på att kunna implementera genomgripande kulturella förändringar i ett land så ska man börja med barnen. De krafter som vill islamisera samhället vänder sig därför till förskolan. Och de behöver inte ens använda våld. I feminismens förlovade land får de all hjälp de behöver av kulturetablissemanget.
Så här röstade Europas schlagerentusiaster i Eurovisonfinalen. Jurygrupperna röstade på ett helt annat sätt.
Det retar gallfeber på kulturetablissemanget och SVT rapporterar om det ohyggliga med den tendentiösa rubriken Kravet: Utred fusk i ESC. Som om det redan står klart att det ÄR fusk – vilket det naturligtvis inte gör.
Nästan alla människor jag träffar tycker att president Donald Trump är äcklig. Då säger jag inställsamt att även jag naturligtvis med kraft tar avstånd från presidenten. Det är hos oss god ton ungefär som att inte bli full och kräkas på mattan på fina middagar hemma hos andra. Emellertid har jag inte begripit varför väluppfostrade människor inklusive framstående opinionsbildare känner sådan avsky för presidenten. När jag frågar sådana oftast sympatiska och trevliga människor varför de inte tål presidenten så får jag för det mesta inget svar annat än möjligen att han ljuger. De flesta är övertygade om detta utan att själva ha upplevt det i något som Trump sagt eller skrivit.
När Eurovision avgjordes i lördags fick Israel, för andra året i rad, svenska folkets röster. Det var ”chockartat” tyckte Filip Stiller Borowicz, den före detta konståkaren som i egenskap av Eurovisionfantast rapporterade för TV4.
Hur är det möjligt att svenska folket inte har tagit till sig av TV4:s och andra mediers enögda skuldbeläggande av Israel?
Är det verkligen så illa att folk fortfarande kan tänka själva?
Jag tycker om att göra listor. De underlättar livet. Med bra, genomtänkta listor går mina besök i livsmedelsbutiken som en dans. Listor kan användas för nästan alla ändamål. Om man exempelvis har en segelbåt, där saker går sönder hela tiden, är man helt förlorad till höstuppläggningen om man inte en noggrann rulla över allt om slutat fungera.
Av en tillfällighet hamnade jag sent på lördagskvällen i SVT:s underhållningsprogram Eurovisionen fullt av blixtrande ljus, skrän och akrobatiska konster i en förfärlig blandning. Skulle jag haft dolda anlag för epilepsi hade säker detta utlöst en allvarligt anfall. Som tur finns det avstängningsknappar för såväl ljud som ljus.
Makthavares lösning på alla problem är att de själva måste ha mer makt. I samhällen där de rika bestämmer kommer inflytelserika ekonomer regelmässigt fram till att exempelvis arbetslöshet bäst bekämpas med skattesänkningar. Det angivna skälet är att de rika ska få lust att investera mera, men jag tror att förmögenhetsförstärkning för de rika som bestämmer i sig är skäl nog. Motsvarande svenska järnlag definieras av att det är politiker, inte kapitalister, som bestämmer. I vårt land löser vi därför våra bekymmer genom att ge politikerna och deras institutioner mer makt.
Nu är polisens utredning om morden på Risbergska skolan klar. Det står klart att Rickard Anderssons motiv hade noll med rasism att göra och att mediernas snabba fokus på offrens etnicitet var exakt den sortens ansvarslösa sensationsjournalistik som jag och många andra redan från början hävdade.
Leif – ”Vad fan får jag för pengarna?” – Östling lade nyss fram slutrapporten från Kommissionen för skattenytta som han själv startade för nästan fyra år sedan och sedan dess har drivit och finansierat. Han exemplifierar sitt jordnära angreppssätt med observationen att Region Stockholm under coronapandemin köpte munskydd för 42 kronor styck medan lastbilstillverkaren Scania, där han själv varit VD, köpte samma munskydd för 27 kronor. Vem som helst begriper att här finns skattepengar att spara och ökad skattenytta att utvinna. Östling menar att det slösas bort minst 300 miljarder kronor om året, ungefär fem procent av BNP, vilket jag tror är en allvarlig underskattning, men Östlings trovärdighet vinner naturligtvis på att han inte presenterar några glädjekalkyler. Han tänker som en företagsledare som vet att han får äta upp sina ord vid nästa bolagsstämma, inte som en politiker som endast i undantagsfall behöver stå till svars för sina dumheter.
I tisdag kom president Trump på visit hos Saudiarabiens kronprins och härskare Muhammed bin Salman. Jag har inte läst så mycket om besöket i svenska tidningar annat än lite snörpiga kommentarer om att kronprinsen mottog presidenten i en golfbil som på något vis förvandlades till ett kafferep, tydligen en vanlig ärebetygelse i Riyad, samt att ett vapenavtal om 142 miljarder dollar, vilket är nästan en fjärdedel av Sveriges BNP (andra källor anger avtalets värde till 1,5 svensk BNP), undertecknades. Dessutom skulle Trump få en Boeing 747 av Qatar eftersom presidenten tröttnat på sin gamla Air Force One. Politiskt sett verkade det magert även om siffrorna var imponerande. Men stora pengar, bling-bling och golf är ju det som framför allt anses intressera Trump, så beskrivningen var väl i sin ordning.
Om Liberalerna skulle vara en individ skulle den individen sitta på en låst psykavdelning och få intensiv behandling för vanföreställningen att den är Napoleon. De senaste två decennierna har de gått från att samla drygt 13 procent av väljarkåren till att ligga farligt nära, och i de senaste opinionsmätningarna till och med under, 4-procentsgränsen – ändå sätter de näsan i vädret som vore de kungligheter av Guds nåde.
Jag läser just nu Noveller av Runar Schildt (1888–1925). Novellerna handlar om människor som lever i småstäder eller i ett lantligt Finland i början av adertonhundratalet.
De lever ofta i en trång bygemenskap. Det är långt till affärer och till polisen. De kan lugnt bränna hemma och klå hustrun utan något ingripande från statsmakten, bara det sker i hemmen, utan insyn.
Du kanske trodde att de rusande mat – och kaffepriserna beror på världsmarknadspriset? På skördar som slagit fel? Till och med på kartellerna inom livsmedelshandeln? Nu har Aftonbladet slagit fast sanningen: Det är Jimmie Åkessons fel att kaffet är så dyrt och att matpriserna rusar!
När vi samtalar om orsakerna till de ”utmaningar” som ungefär samtidigt och på samma sätt drabbat världens dekadenta västländer – mångkulturalism, växande sociala klyftor, tilltagande analfabetism, bidragsberoende (man får inte tro att det här är något som bara drabbar Sverige!) – så säger min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro att detta elände är en modern form av underutveckling som särskilt hemsöker högutvecklade västländer på deken samt att allt beror på kapitalismen.
Just nu pågår nya stora stadsomvandlingar över hela Sverige. Alla kommuner, från de minsta till den största, tar fram nya så kallade visioner om hur framtiden ska se ut och den ena visionen är mer verklighetsfrånvänd än den andra. Den lilla grupp människor som får betalt för att tänka fram visionerna tycks leva i en annan värld än resten av invånarna.
Så har det alltid varit. Annars skulle man inte ha byggt parkeringshus och kontorskomplex i Klarakvarteren eller smällt upp en samling blekblå hyreskolosser i Haga Norra. Och beslutsfattarna fortsätter på den inslagna vägen, utan att lära av sina företrädares misslyckanden.
DET GODA SAMHÄLLET 