Mördarsniglar är trendordet nummer ett så här i trädgårdstider. Varenda tidning är full av tips och råd om hur man bäst tar livet av dessa marodörer. Men det finns också sniglar som gör nytta. En sådan är trädgårdssnäckan.

En bit utanför Karlskoga stadskärna ligger Lunedets friluftsområde med camping, restaurang och närhet till sol, bad, fiske och vandringsleder. Alldeles intill ligger Knappforsen, som tidigare var ett hyttområde. Det omtalas första gången 1626 och blåsning av tackjärn pågick ända fram till slutet av 1800-talet.

Mitt i skogen i Tingsryd ligger Kyrkö mosse bilkyrkogård. Här hittar du skrotbilar ända från 1930-talet, många med en och annan påminnelse om att vi en gång hade vänstertrafik. Reser man som grupp finns möjlighet att boka en guidad tur på kyrkogården och få ta del av den fascinerande historien om hur bilkyrkogården kom till.

På en ö i sjön Väringen i Närke ligger ruinerna efter Kägleholms slott. Här fanns redan under medeltiden ett frälsegods som hette Tuna och den förste kände ägaren var en man som numera är mest känd som den heliga Birgittas svärfar. Gudmar Månsson hette han och sonen, som senare tog över, var förstås Birgittas make Ulf.

Friluftsmuseet Norra Berget är en del av Destination Sundsvall och ett av de mest populära besöksmålen i trakten. Och undra på det – det här är verkligen ett stycke kulturhistoria av högsta klass.

En allt igenom svensk underhållningsgenre som förvaltar ett arv från lokala och kringresande roare i gången tid. Så beskrev journalisten Uno Myggan Ericson den genre som brukar kallas bondkomik och som finns närvarande i revyer och buskis än idag och som är en del av den svenska folksjälen.

Brevens Bruk ligger omkring fem mil sydost om Örebro. Det är en välbevarad bruksmiljö som är klassat som kulturmiljö av riksintresse. Utöver det gamla järnbrukets byggnader omfattar området dessutom en herrgård, en kyrka och ett museum.

Som son till författaren och Nobelpristagaren Pär Lagerkvist växte Bengt Lagerkvist upp i en konstnärlig och kulturell miljö. Faderns storhet kom att prägla hans liv – och själv har Bengt Lagerkvist kommit att prägla en stor del av svensk tv-historia.



I norra delen av Karlskoga kommun, vid sjön Malmlången, ligger Karlsdal. Här anlades på 1640-talet en masugn som senare utvecklades till ett bruk med bessemerverk.

Hon var sträng och bestämd men hade ett hjärta av guld. I decennier förgyllde hon vita duken med sin närvaro, där hon fejade, städade och lagade mat i nystruket förkläde. Men varför blev just hembiträdet en så älskad figur i svensk film?

Tror du på spöken? I så fall kan du, om du befinner dig i Halland, ta tillfället i akt och besöka Varbergs fästning. Med dess långa historia, inte bara som försvarsborg utan också som fängelse, har många människoöden formats innanför dess murar och många är också de som vittnar om att det spökar på platsen.

Ingenting är mer svenskt än midsommar och inte ens decennier av massmediala och politiska försök att lägga sordin på firandet kan få svensken att sluta njuta av denna storslagna tradition. Midsommarfirandet sitter helt enkelt i våra gener.

Nu är det Fotbolls- EM igen och som alltid ser jag om inte alla så åtminstone de flesta matcher. Jag älskar denna ädla sport, det har jag alltid gjort och det gör jag än idag, trots alla sjuka proffskontrakt och FIFA:s slemmiga vurm för att förlägga VM-turneringar till diktaturer. Men numera är det lättare för mig att glädjas åt EM än VM. Det är trots allt betydligt sundare att förlägga ett mästerskap till Tyskland än till länder som Qatar.

Idag, den sista söndagen i maj, är det Mors dag och det är väl värt att uppmärksamma, om ni frågar mig. För vad skulle livet vara utan mammor? Den här dagen tänker jag alltid lite extra på min mor, men också på mormor och farmor. Tyvärr fick jag aldrig förmånen att lära känna någon av dem – de gick bort långt innan jag föddes, mormor 1954 och farmor 1956. Men allt det jag har hört berättas om dem har gjort dem lika levande i mitt liv som om de hade vandrat bredvid mig.

En gång i tiden hade kyrkan och prästerskapet stor makt i Sverige. Församlingsborna litade på sin präst, sannolikt inte bara för att de var rädda för att annars hamna i helvetet, utan också för att de uppfattade prästen som pålitlig och sann. Men alla präster hade inte gott i sinnet – och i en församling i Värmland verkade en som till och med hade mord i sinnet.

London är en av världens mest turisttäta storstäder, och undra på det – i London finns allt. Själv har jag älskat London sen jag kom dit första gången när jag var barn – och faktiskt ännu längre än så. Jag drömde om London långt innan mina föräldrar tog med mig dit och när jag väl kom dit överträffades mina förväntningar. Men det är inte bara turiststråken och de traditionella sevärdheterna som fascinerar mig. Jag har också alltid varit fascinerad av Londons mörkare sidor, och gör gärna utflykter till ökända mordplatser. Här är historierna om några av dem:

Svaret är ja. Om man sen tror på deras verksamhet och förmåga – eller alls anser att de behövs – är en annan sak. För några år sedan träffade jag faktiskt en av katolska kyrkans mest erfarna och ansedda exorcister, F Jeremy Davies från Westminsters katolska stift i London. Det var ett intressant och oförglömligt möte.

Vänskap ser inte alltid ut som man tror. När jag började högstadiet skrämdes jag halvt till döds av skolans tuffaste tjej, som drog rökrutans djupaste halsbloss och kände exakt alla som man skulle känna. Om någon hade sagt då, att hon en dag skulle bli en av mina allra närmaste vänner skulle jag bara ha skakat på huvudet. Men så blev det. Och vänskapen höll i sig, genom stormar och stiltjen och trots att våra liv blev fullkomligt olika.

Under påsken tittade jag på en nyinkommen dramaserie på streamingtjänsten BritBox, Mr Bates vs. The Post Office. Den handlar om en av de absolut värsta justitiemorden i Storbritanniens moderna historia och var så andlöst bra att maken och jag satt som klistrade och såg alla fyra avsnitt i ett svep.

Idag är det påskafton och precis som varje år känner jag ett slags pirrig förväntan. Det är nog detta med ljuset. De allt längre dagarna, den milda luften, fågelkvittret som ökar i styrka och blir alltmer glatt och uppsluppet för varje dag. Men det är också minnena från förr och av de människor som funnits där och betytt så oerhört mycket.

Den som följt mig ett tag vet att jag är en stor fantast av Saint Patrick’s Day. Den 17 mars blir jag irländare, om än bara för en dag, och ordnar fest med gröna förtecken. Det brukar bli lammgryta eller någon annan irländsk klassiker, soda bread och irländsk pub cheese – en helt underbar spread som görs på cheddar och smaksätts med bland annat irländsk ale och senap och som är jättegod som dip till allt möjligt. Numera serverar jag dessutom en sidorätt som får åtminstone mina smaklökar att dansa jig, nämligen crubeens.

Innan någon spetsar öronen och tänker ”Vafalls?! Vad i hela friden har hon gjort dig?” vill jag påpeka att det är hennes keramik jag ogillar, inte hennes person. Lisa Larson som person har jag ingen som helst relation till och jag har stor respekt för att hon arbetat hårt, hela sitt vuxna liv, med något som gjort många människor över hela världen lyckliga. Men jag kan bara inte med hennes keramik. För mig är hennes alster den keramiska motsvarigheten till den arkitektrörelse som växte fram under 60-talet och som bidragit så starkt till att förfula Sverige.

Idag, på Internationella kvinnodagen, blickar jag bakåt och berättar om de sex kvinnor som gått till historien som Henrik VIII:s hustrur.

Idag går Vasaloppet av stapeln igen – och det är inte vilket lopp som helst utan det 100:e. Och Vasaloppet är en idrottstävling som nog de allra flesta svenskar har en relation till på ett eller annat sätt.

Nu är vi inne i februari och med den månaden kommer sportlov. Tänk, det är över 45 år sen jag gick i skolan och nästan 20 år sen sonen gjorde det, men i februari är det ändå sportlov jag tänker på. Kalla vinterdagar hemma hos morfar, med sparkåkning och skogspromenader och därefter en kopp varm choklad och en prickig korv-smörgås i det lantliga köket medan vedspisen knastrade hemtrevligt.

Anders Leions text En banan fick mig att tänka på en annan banan, nämligen den allra första bananen som min moster Britta åt. Det blev för övrigt också den sista bananen hon någonsin åt, av skäl som jag ska återkomma till.

Jämtland har massor att erbjuda året om, inte minst vackra vyer. Storsylen, med sina 1762 meter över havet, är Jämtlands högsta punkt. Med sina massiva toppar, glaciärer och enastående vidder har Storsylen lockat äventyrare ända sedan 1800-talet och STF Sylarna Fjällstation tillhandahåller även guide för den som vill ha det.

Den här tiden på sommaren är, för mig, en tid av kaffekalas och gemenskap. När jag var barn och tillbringade somrarna hos morfar och moster på landet var slutet av juli och början av augusti fyllt av just sådant. Med fyra familjefödelsedagar tätt inpå varandra fylldes det lantliga köket av doften av nybakat dagarna i ända. Och sen blev det kaffekalas så det stod härliga till.

Gripsholms slott vid Mälaren i Mariefred byggdes på 1530-talet och är det äldsta av de
kungliga slotten. Det byggdes både som försvarsborg och bostad åt Gustav Vasa. Till sevärdheterna hör Gustav III:s teater, som teaterkungen lät inreda i ett av slottets runda renässanstorn.

SVT Play har, som jag tidigare skrivit om då och då, en mängd guldkorn från den svenska tv-historien. Ett av dem är serien Godnatt, jord, baserad på Ivar Lo Johanssons självbiografiska roman, i regi av Keve Hjelm.