Robert (Bob) A.G. Monks (1933-2025) blev känd under de senaste decennierna som ”The Grandfather of Corporate Governance”, helt enkelt av den anledningen att han var den, mer än någon annan, i början av 1980-talet och framåt, som aktivt drev en agenda att ställa krav på börsbolagen att arbeta i aktieägarnas intresse.

Birgitte Bonnesen beviljades den 18 juni resning i Högsta domstolen efter att ha dömts för svindleri. Detta är självfallet bra för Bonnesen, men även för Sverige. Bonnesenaffären och anklagelserna om penningtvätt på Swedbank är nämligen den mest pinsamma och infekterade skandal Sverige nu lider av, och det ligger i allas vårt intresse att den får uppmärksamhet.

Vi vet alla att de värderingar och synsätt som de flesta politiska partier företräder är modernt och fantastisk bra för Sverige. Men privat har ingen tagit till sig dessa, utan lever i ett oupplyst inskränkt mörker. Det är dags att modernisera dig och privat ta del av alla fördelar som gäller för Sverige som helhet.

Tvåhundrasextioettusen miljarder (261 000 000 000 000) är den summa i US-dollar som det samlade skuldberget i världen nådde i slutet av pandemiåret 2020. Under enbart det året ökade skulderna med 30 tusen miljarder dollar. Två år senare sjönk nivån en smula, som framgår nedan, men berget är fortfarande så högt att det borde orsaka svindel hos vilken ansvarsfull politiker som helst, vars land är berört av stora skuldproblem. Eller är ”siffrorna för stora för att begripas”av politikerna, som Timbros Smedjan undrade häromåret? Och det är inte blott stater och företag som nästan oavbrutet skuldsätter sig utan även privatpersoner, som knappt hade några bankkrediter för 80 år sedan. Låneförsiktighet var då en kardinaldygd, men den håller på att försvinna både inom och utom västerlandets landamären.

Strax efter finanskrisen 2008 räddades banksektorn och förmodligen hela ekonomin, i främst den utvecklade världen, den gången från härdsmälta av centralbankernas lånefaciliteter och generella likviditetsstärkande åtgärder. Med andra ord tack vare de digitala sedelpressarna, som fick balansräkningarna hos dessa centralbanker att svälla. Detta var, utan att centralbankirerna anade det, ”bara” en generalrepetition inför mötet tolv år senare med de ekonomiska konsekvenserna av politikernas hantering av Coronapandemin (eller om det var en kraftig influensa allena?).

I SVD-Näringsliv, den 5 februari 2013, kunde man läsa i intervjun med Internationella valutafonden-forskaren Michael Kumhof, att politikers kunskaper om hur pengar skapas är obefintliga och t.o.m. ”icke-existerande”. Om påståendet stämmer och är fortfarande aktuellt är det riktigt illa! Då har vi i så fall politiker i världen som besitter bland annat en ofantlig makt över offentliga utgifter, vissa i mångmiljardklassen, utan kunskap om hur det vi kallar pengar görs i bankerna idag. Kan dessa politikers finansiella okunskap, kombinerat med andra inkompetenser och det nästan uteslutande tänkandet på egen personliga nytta, vara en av källorna till de senaste årens inflation och nästan ständiga stegring av skulder i världen? Mer om dessa två ämnen följer i våra kommande inlägg.

Ibland, när man minst förväntar sig det, dyker det upp saker som är intressanta. Det hände mig när jag en sen kväll och inte hunnit stänga av TV-n. Då fick jag utan prut en förklaring till den franska koncernen LVHMs uppkomst, internationella framgång och ställning som Frankrikes största och viktigaste exportföretag.  

År 2019 skrev jag om varför vi måste slåss för att värna äganderätten. Trots pompösa valtal och ny regering är vi farande kvar i samma hopplösa position och ingen verkar bry sig.

Det kan rakt inte betraktas som en harmlös socialism att under lång tid urholka Europakonventionenens äganderättsskydd. De regler vi vuxit upp med och som fortfarande lärs ut på högskolor och universitet måste få gälla. Det gör dom inte idag.

Jag har i många år varit stammis på en kinarestaurang. Kineser jobbar mycket.

Den kinesiska kvinna som arbetar där börjar nu närma sig pension och restaurangen som varit hennes arbetsplats i decennier är snart ett minne blott.

För något år sedan, när planerna på CO2-infångning presenterades skrev jag texten nedan. Den blev åter högst aktuell när jag med posten idag fick en påkostad broschyr från Stockholm Exergi där de skryter över sitt stora – jag talar om många miljarder – projekt att fånga in CO2 från atmosfären och efter likvidifiering (till stora energikrävande kostnader) lagra den under havsbottnen.

EU vill göra gott, rädda planeten och ge oss ett bättre liv. Fina ord, men i detta fall blir det förmodligen tvärt om.

Textil produktion och hantering förorenar, slukar vatten och ger upphov till farligt avfall. Varje medborgare i EU kastar 19 Kg textil varje år, en ökning från 17 Kg år 2019. EUs nya textildirektiv syftar till att minska vår resursanvändning genom at kräva att all textil återanvänds. Detta skulle, i teorin, leda till 65% mindre CO2 utsläpp och 70% mindre resursanvändning. Från 1e januari 2025 måste därför alla EU länder samla in textil i en separat avfallshantering.

Jag är en så kallad ”kulturellt kristen” protestant, som sedan nästan 30 år lever i ett romerskt-katolskt land. Jag är inte religiöst lagd, men jag funderar då och då över religionens plats och roll i våra liv. Nu senast när påven Franciskus, eller mer gemenligen Jorge Mario Borgeglio, gick ur tiden.

På tv rapporteras regelbundet om demonstrationer med tiotusentals medborgare. I Sverige? Nej, men i Frankrike, Rumänien, Turkiet med flera länder.

Sverige är det land i Europa som har flest skjutningar och bombdåd. Massinvandringen förstör vårt land, folkutbytet saknar motstycke i historien.

USA har förlorat runt fyra miljoner industrijobb sedan år 2000. En del har visserligen återvänt, men långt ifrån alla. I stället har de ersatts av servicejobb – McDonald’s, Walmart och liknande – jobb som generellt betalar betydligt sämre än industrijobben.

Under en helg i mars möttes Liberalerna, som de gamla Folkpartisterna numera kallar sig, i Karlstad. Inte för att visa hur splittrade de är, nej faktiskt inte, utan för att enas kring något som de kallar “Vision Selma”.

Vi vill aldrig betala, men vi vill alltid ha saker. När man uttrycker det så tydligt märker de flesta att det finns en motsättning mellan dessa önskemål. Detta betyder att vi inser ekonomins mest grundläggande logik – om vill ha något, så måste vi betala för det. Inget är gratis. Detta är en självklarhet, men som med de flesta självklarheter så glömmer vi den ständigt.

Det har sedan 18 februari pågått en kampanj på nätet som uppmanar konsumenterna att under denna vecka bojkotta livsmedelsbutikerna. Det är de hitintills nästan konstant stegrande matpriserna som har varit motivet för initiativtagaren, Tanja Andersson, till igångsättningen av denna aktion. En kampanj som har gett genklang hos bland andra Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida, där han anklagar regeringen för att sitta på händerna och råder den att införa mer eller mindre socialistiska lösningar för att förbättra konkurrensen inom branschen.

Ett parti kallat Personvalspartiet har funnits på nätet snart en månad. Vad som saknas är de förträffliga medborgarna med arbetserfarenhet, kompetens och en omutlig etisk kompass inbyggd i hjärtat som ska kandidera till riksdagen den 13 september 2026. De som ska rädda Sverige.

Mineralavtalet

Skälet till att Volodymyr Zelenskyj ville besöka Vita huset den 28/2 var för att USA och Ukraina hade enats om att skapa en investeringsfond baserad på Ukrainas sällsynta jordartsmetaller såsom litium plus några andra ämnen som finns i Ukraina, som Ukraina inte kan få ut, men som USA kan få ut eftersom de har mycket bättre resurser.

Hur förbereder man sig för ett möte med sin närmaste bundsförvant och mångåriga allierade? Kanske inte mer än i form av några handskrivna anteckningar, då man är övertygad om att man ska samtala med en välvilligt inställd presidentkollega i en mindre formell inramning. Visst kan man väl gå med på att tala värdens språk, eftersom temat är bekant och man, för artighetens skull, inte vill krångla till det.

Den svenska högern har ett återkommande problem. När det blir stormigt är alldeles för många politiker mer benägna att göra sina egna medlemmar arga än att förarga Socialdemokraterna och mainstream-medierna. 

Vapenfrågan är ett tydligt exempel på denna brist på politisk ryggrad, och den gör bara att vi alla berörs negativt av dessa politiska spel.

Jag är son till en fullständig analfabet. Min mor Yamina – ty det är henne jag syftar på – har beklagligt nog aldrig kunnat läsa en enda mening eller skriva ett enda ord under hela sitt sjuttionioåriga liv. Men hon ägde ett rikt bondförnuft. Naturligtvis förbannade hon innerst inne det öde som gjorde henne illitterat, avundades dem som själva kunde söka boklig kunskap, och hon hyste en religiös respekt för de vetenskapligt lärda. Trots sin totala brist på skolning var hon en ovärderlig mamma för mig, tack vare sin osvikliga moderlighet, tolerans och sitt förnuft. Men analfabet var hon, ofrånkomligen.

Diatriberna mot Trump har nu fått ”München-temat” på agendan – att Trump skulle ha vikit sig för Herr Putin, likt Neville Chamberlain med sitt ”Peace in our time” efter avtalet med Herr Hitler 1938.

Antalet våldtäkter ”som inbegriper våld” har minskat sedan 2016. Det fick vi höra på en presskonferens den 12 februari. Men varför är det så?

Därför att unga svenska kvinnor har ändrat sitt beteende. Unga svenska kvinnor har anpassat sig efter mångkulturen.

Då och då hamnar jag i diskussion med representanter för en yngre generation svenskar, tyskar och fransmän. De är mellan 20 och 35 år, välutbildade, oftast akademiker. Politiskt är de ganska omedvetna om den traditionella uppdelningen mellan höger och vänster – eller så bryr de sig helt enkelt inte. De klassiska marxistiska grundteserna, såsom att staten ska äga produktionsmedlen, tycks överhuvudtaget inte existera i deras värld. Och det är kanske lika bra.

Sverige förstör systematiskt landets ekonomi genom satsningar på ett antal stolleprojekt – alla med den gemensamma nämnaren att de ska motverka en påstådd katastrofal uppvärmning av planeten och utgöra en del av den ”gröna omställningen.”

En sak som förenar den offentliga sektorn med näringslivet är tron på innovationer. Och det handlar inte nödvändigtvis om innovationer som är bevisat nyttiga för samhället – ännu oftare handlar det om rena experiment som finansieras och hyllas på förhand och som, om de inte fungerar i praktiken, försjunker i glömska då de tidigare entusiasterna låtsas som ingenting.

Många var vi som med förundran lyssnade till SVT:s Radio-utsändning av skådespelaren Johan Rabaeus framförande av Tennysons dikt på nyårsnatten inför en hänförd publik från det anrika Skansens scen och med miljontals svenska lyssnare.