Frågan om abort väcktes under senaste valrörelsen. SD hade i sitt program förslag att gränsen när abort skall vara tillåtet sänks från 18 till 12 veckor. Detta väckte givetvis omedelbart övriga partiledares indignation – Annie Lööf ansåg t.ex. att ”kvinnan skall ha rätt till sin kropp”. Skall detta tolkas så att C anser att abort skall tillåtas intill födseln? Innebär ”att kvinnan skall ha rätt till sin kropp” att hon har exklusiv rätt till fostret? Att mannen/fadern inte har några rättigheter vad gäller fostret, ett av många lågmärken i den politiska debatten. En allvarlig fråga som därmed inte blev seriöst behandlad vilket den förtjänar.

De många bland verklighetens folk och de få modiga bland de lärda som sedan länge varnat för vart Sverige och Västeuropa barkar, har de tongivande PK-etablissemangen klassificerat som primitiva och onda, i det första fallet, och i det senare som oberörbara.

Under den första tre fjärdedelen av 1900-talet närmade sig många av de politiska ledarna i muslimska länder sekularismen, i synnerligt Turkiets Atatürk. De religiösa extremisterna, såsom Muslimska Brödraskapet, grundat 1928 i Egypten, bekämpades och var marginella och allt fler medborgare vände sig till modernismen.

Efter Berlinmurens fall 1989 trodde många att hotet från kommunismen var över och att demokratin hade vunnit en definitiv seger. Det var ju det befolkningarna – åtminstone i västerlandet – ville ha, eller hur?

Rubriken ovan är den svenska titeln på en bok av Anne Applebaum, utgiven 2024 med originaltiteln Autocracy Inc. Autokrati betyder självstyre och är ofta synonymt med diktatur, enligt Wikipedia. Att sätta AB (aktiebolag) eller Inc (incorporated) samman med autokrati känns en smula missvisande. Hur tänkte Applebaum? Boken handlar om de märkliga förhållanden vi nu ser runt om i världen där allianser uppstår ad hoc mellan diktaturer av olika sort och storlek. Det handlar oftast om informella förbindelser och nätverk, även om exempelvis BRICS-plattformen (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika) är ett (hittills mindre lyckat) försök att till det yttre formalisera ett samarbete.

År 1492 är ett paradigmatiskt år i Västeuropas historia och i förlängningen hela världens dito. Den 2 januari det året tvingades de sista muslimerna på Iberiska halvön att lämna den efter 781 års ockupation och den 3 augusti avseglade Columbus tre skepp Santa-Maria, Pinta och Niña från Spanien västerut mot Indien och, efter en månads uppehåll för reparationer på Kanarieöarna, når de istället en ”ny” kontinent (att som bekant han förgicks av Vikingarna runt år 1000 är en annan historia) den 12 oktober. En dubbelkontinent som år 1507 kommer att döpas av den tyske kartritaren Martin Waldseemüller till America, efter den florentinske sjöfararen Amerigo Vespucci.

Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) har i år fyllt 50 år. Med anledning av detta har föreningen sammanställt en jubileumsskrift på dryga 300 sidor.

Om man skulle försöka sig på att summera både skriften och alla dessa år av opinionsbildning – under föresatsen ”kanske droppen urholkar stenen”– skulle en nyckelfras sannolikt bli: ”grundläggande konstitutionella reformer”. Författarna till de olika bidragen ser stora defekter inom både vårt konstitutionella system (särskilt regeringsformen) och det där under liggande rättssystemet.

Efter att krisande Northvolt betalat in sin skatt återstår nästa problem – ett par hundra miljoner i löner. Medgrundaren Harald Mix säger sig vara villig att stötta med mer pengar och det kan man nog se som mer eller mindre självklart med tanke på hans höga svansföring. Men nu säger sig även AMF och de statliga AP-fonderna vara villiga att gå in med mer pengar. Svenska folkets pengar – pengar som riskerar att gå upp i rök.

Stellan Arvidson (1902 – 1997) var ledande Socialdemokrat med DDR-sovjetiska förebilder, skolpolitiker, riksdagsman och ”fredsaktivist” (sic).

Bilden är hämtad från Wikipedia som skriver: ”Många minns honom som grundskolans fader, socialdemokratisk riksdagsman, stridbar antinazist … Andra ser i honom en okritisk DDR-vän, skolans dödgrävare och en verklighetsfrämmande romantiker.”

KNOW YOUR ENEMY. Läs in extenso här vad ärkebiskopen Martin Modéus i Uppsala säger i sitt linjetal inför kyrkomötet i oktober 2024. Länk till talet nedan. Enemy? Oh yes! Ärkebiskopen är en fiende i kampen för att rädda Sverige från att bli en ”failed state”. Jag kan dock inte avstå från att något kommentera stolligheterna.

Nu är Svenska kyrkans skogsutredning klar och på Supermiljöbloggen skriver Leif Öster ett inlägg som sjuder av stolthet. Svenska kyrkan ska bli ”klassens ljus” på skog, menar han. Men han glömmer att nämna att den familjeägda skogen mår betydligt bättre än den som ägs av de stora skogsbolag av vilka svenska kyrkan är ett.

En rubrik som denna kan idag – om den författas i Storbritannien, Frankrike och troligen flera andra euroepiska länder (möjligen också Sverige?) föranleda åtal för islamofobi.

Varför är det så?

Det går allt snabbare utför för Northvolt. Senaste veckan har flera analytiker förutspått en mörk framtid – i Dagens Arbete jämförs projektet med det kostsamma superfiaskot Stålverk 80 och forskaren Christian Sandström förutspår konkurs. Kristdemokrater i Skellefteå kritiserar styret och kallar dem ”fartblinda”. Men det som sker nu gick att förutspå för flera år sedan så varför reagerar alla så sent?

Jag anser att brottsbekämpningen måste bygga på förståelsen att det föreligger en omfattande kriminell kultur i Sverige. Med Kriminell Kultur (KK) menar jag att skötsamhet och hederlighet inte är grundläggande värderingar. De som ingår i den kulturen är naturligtvis själva brottslingarna, men även deras omgivning, huvudsakligen föräldrar som inte inpräntar vikten av skötsamhet, eller vid behov framtvingar den, i sin barnuppfostran. Kanske för att de själva har ett brottsligt sinnelag, men definitivt sant är att de inte anser att skötsamhet är ett oeftergivligt krav. Vore det en grundläggande värdering så bevakar man sina barn med falkögon och klipper till som en rävsax vid överträdelser.

Det korta och enkla svaret är: Inte mycket, sannolikt mer till skada än nytta! NPM, en global åkomma närmast att likna vid en pandemi, har bidragit till att samman med en parallell ideologisk feminiseringsprocess, förstöra den svenska offentliga verksamheten kommunalt, regionalt och statligt. Låt oss titta på saken i en tillbakablickande och kritisk analys.

Ni har säkert hört att Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan skall få en ny version som är anpassad till dagens multikulturella samhälle. TV-serien är ju egentligen en återblick till det skärgårdsliv som fanns i Stockholm på 1960-talet, nästan som August Strindbergs Hemsöborna, fast på ett annat vis och i en annan tid.

Det skriver Jan Guillou i Aftonbladet den 25.8.2024 en text som i huvudsak är korrekt.

De ursprungliga statliga Affärsverken var sju till antalet, varav Statens Järnvägar var ett, och byggdes upp i det slutande 1800-talet. Det har jag utförligt beskrivit och analyserat i min doktorsavhandling i ekonomisk historia från 1980, ”Den statliga företagssektorns expansion. Orsaker till förstatliganden i ett historiskt och internationellt perspektiv”.

”Den fjättrade Clio” skriven av Hugo Valentin och tryckt 1957 är en bok jag köpte i det slutande 1960-talet för 18 kronor och 50 öre. I bokens inledande kapitel diskuteras historieskrivningens dilemma som alltid sker i ljuset av den närvarande tidsåldern och de samhälleliga dominansideologierna. Mer så idag, än när boken skrevs 1957, med kompetensmässigt svaga regionala lärosäten som styrs av vit rasideologi, identitetspolitik, feminism, HBTQI-ideologi, neo-marxism och ett betydande forskningsförfall i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskaper.

En bekant till mig skrev sina memoarer för några år sedan. Självutgivning, inget stilistiskt mästerstycke. Det saknas inte syftningsfel och liknande stilgrodor. Men det är en autentisk berättelse om ett liv som levts och jag har själv stor respekt för liknande litterära prestationer.

Statens högsta organ är riksdag och regering. Staten lagstiftar och staten utövar makt. Men detta räcker inte som förklaring till statens makt. För att förstå statens funktion kan man föreställa sig att medborgare slutit sig samman för att låta en överhet sköta vissa gemensamma angelägenheter som medborgarna inte kan ombesörja var och en för sig. Medborgarna betalar därför skatt.

I rapporteringen kring upploppen i UK som startade pga ett knivmord utfört av en invandrare av andra generationen, är det åter frapperande hur journalisterna går i takt med varandra när det gäller att rapportera om upploppen. Man undviker att nämna att det finns ett stort missnöje mot invandrarrelaterat våld och massinvandring som sådan. Man har istället valt att fokusera på upploppen och de som utför upploppen. Man pratar också ensidigt om hat och rasism från högerextrema men inte ett ord om invandrarnas hat och rasism mot engelsmän. Tidningen Kvartal har även dom reflekterat över detta narrativ.

Jag faller för frestelsen att travestera en rad ur en av mina favoritlåtar: ”Living next door to Alice”. Den som ”fuckar” med Agnes är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, RFSL, en ideell organisation som har verkat sedan 1950.

En av dess verksamheter är politisk påverkan och opinionsbildning.

Affären Paolo Macchiarini på Karolinska Institutet (KI) och Karolinska Universitetssjukhuset (KS) har ett tiotal år på nacken men gör sig ännu påmind. De misstankar om oredlighet i sex artiklar som de fyra visselblåsarna lagt fram bekräftades av en extern utredare. Detta hindrade inte rektor Anders Hamsten från att hösten 2015 frikänna Macchiarini. Efter det att SVT i början av 2016 sänt dokumentären ”Experimenten” gick det inte längre att försöka sopa skandalen under mattan. Hamsten förklarade då i DN att han ”gjort en närmast total felbedömning av Macchiarini och att KI borde ha skilts från honom långt tidigare”. Som ytterst ansvarig avslutade han artikeln med att ställa sin plats till förfogande.

MSB vill nu att du ska gå ut i skogen och lära dig att hitta föda. I och för sig bra att folk lär sig sådant. Men… Begrunda följande citat från MSB:s ansvarige:

“Wer ein WARUM zu leben hat, erträgt fast jedes Wie; Den som har ett VARFÖR att leva för utstår nästan varje HUR.”

Det är ett citat från Nietzsche som den judiske psykoanalytikern och läkaren Viktor Frankl använder i boken om sina upplevelser i nazisternas utrotningsläger.

Att det är något fel med dagens ungdom är ingen nyhet. Så har det alltid varit. Denna tro är vanligtvis baserad på äldre generationers minnen från den gamla goda tiden. Jonathan Haidts stora insats i The Anxious Generation: How the Great Rewiring of Childhood is Causing an Epidemic of Mental Illness är att han istället baserar idén på högar av statistik.

… närmare bestämt om vänstern och islam. Jag skrattade lite förundrat (det måste medges) för ett tiotal år sedan åt vänsterfolk, välmående västerländska feminister och självbelåtna HBTQ-personer som försvarade islamister. Jag skrattade inte alls (det var mer att jag grymtade ilsket) åt Stefan Löfven som våren 2017 reste med en delegation av ministrar till Iran och bugade för högste ledaren Ali Khamenei och de andra mullorna.

Så kan man säga om de som går i bräschen för den så kallade gröna omställningen. Och det gör de själva också, oftast med påtaglig stolthet. Att bygga vägen medan man vandrar på den ses som innovativt och djärvt och alla vill vara först med de senaste innovationerna. Men när man bygger en väg bör man kanske stanna upp då så att man inte bygger vägen rakt ut för ett stup.