Det går allt snabbare utför för Northvolt. Senaste veckan har flera analytiker förutspått en mörk framtid – i Dagens Arbete jämförs projektet med det kostsamma superfiaskot Stålverk 80 och forskaren Christian Sandström förutspår konkurs. Kristdemokrater i Skellefteå kritiserar styret och kallar dem ”fartblinda”. Men det som sker nu gick att förutspå för flera år sedan så varför reagerar alla så sent?

Jag anser att brottsbekämpningen måste bygga på förståelsen att det föreligger en omfattande kriminell kultur i Sverige. Med Kriminell Kultur (KK) menar jag att skötsamhet och hederlighet inte är grundläggande värderingar. De som ingår i den kulturen är naturligtvis själva brottslingarna, men även deras omgivning, huvudsakligen föräldrar som inte inpräntar vikten av skötsamhet, eller vid behov framtvingar den, i sin barnuppfostran. Kanske för att de själva har ett brottsligt sinnelag, men definitivt sant är att de inte anser att skötsamhet är ett oeftergivligt krav. Vore det en grundläggande värdering så bevakar man sina barn med falkögon och klipper till som en rävsax vid överträdelser.

Det korta och enkla svaret är: Inte mycket, sannolikt mer till skada än nytta! NPM, en global åkomma närmast att likna vid en pandemi, har bidragit till att samman med en parallell ideologisk feminiseringsprocess, förstöra den svenska offentliga verksamheten kommunalt, regionalt och statligt. Låt oss titta på saken i en tillbakablickande och kritisk analys.

Ni har säkert hört att Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan skall få en ny version som är anpassad till dagens multikulturella samhälle. TV-serien är ju egentligen en återblick till det skärgårdsliv som fanns i Stockholm på 1960-talet, nästan som August Strindbergs Hemsöborna, fast på ett annat vis och i en annan tid.

Det skriver Jan Guillou i Aftonbladet den 25.8.2024 en text som i huvudsak är korrekt.

De ursprungliga statliga Affärsverken var sju till antalet, varav Statens Järnvägar var ett, och byggdes upp i det slutande 1800-talet. Det har jag utförligt beskrivit och analyserat i min doktorsavhandling i ekonomisk historia från 1980, ”Den statliga företagssektorns expansion. Orsaker till förstatliganden i ett historiskt och internationellt perspektiv”.

”Den fjättrade Clio” skriven av Hugo Valentin och tryckt 1957 är en bok jag köpte i det slutande 1960-talet för 18 kronor och 50 öre. I bokens inledande kapitel diskuteras historieskrivningens dilemma som alltid sker i ljuset av den närvarande tidsåldern och de samhälleliga dominansideologierna. Mer så idag, än när boken skrevs 1957, med kompetensmässigt svaga regionala lärosäten som styrs av vit rasideologi, identitetspolitik, feminism, HBTQI-ideologi, neo-marxism och ett betydande forskningsförfall i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskaper.

En bekant till mig skrev sina memoarer för några år sedan. Självutgivning, inget stilistiskt mästerstycke. Det saknas inte syftningsfel och liknande stilgrodor. Men det är en autentisk berättelse om ett liv som levts och jag har själv stor respekt för liknande litterära prestationer.

Statens högsta organ är riksdag och regering. Staten lagstiftar och staten utövar makt. Men detta räcker inte som förklaring till statens makt. För att förstå statens funktion kan man föreställa sig att medborgare slutit sig samman för att låta en överhet sköta vissa gemensamma angelägenheter som medborgarna inte kan ombesörja var och en för sig. Medborgarna betalar därför skatt.

I rapporteringen kring upploppen i UK som startade pga ett knivmord utfört av en invandrare av andra generationen, är det åter frapperande hur journalisterna går i takt med varandra när det gäller att rapportera om upploppen. Man undviker att nämna att det finns ett stort missnöje mot invandrarrelaterat våld och massinvandring som sådan. Man har istället valt att fokusera på upploppen och de som utför upploppen. Man pratar också ensidigt om hat och rasism från högerextrema men inte ett ord om invandrarnas hat och rasism mot engelsmän. Tidningen Kvartal har även dom reflekterat över detta narrativ.

Jag faller för frestelsen att travestera en rad ur en av mina favoritlåtar: ”Living next door to Alice”. Den som ”fuckar” med Agnes är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, RFSL, en ideell organisation som har verkat sedan 1950.

En av dess verksamheter är politisk påverkan och opinionsbildning.

Affären Paolo Macchiarini på Karolinska Institutet (KI) och Karolinska Universitetssjukhuset (KS) har ett tiotal år på nacken men gör sig ännu påmind. De misstankar om oredlighet i sex artiklar som de fyra visselblåsarna lagt fram bekräftades av en extern utredare. Detta hindrade inte rektor Anders Hamsten från att hösten 2015 frikänna Macchiarini. Efter det att SVT i början av 2016 sänt dokumentären ”Experimenten” gick det inte längre att försöka sopa skandalen under mattan. Hamsten förklarade då i DN att han ”gjort en närmast total felbedömning av Macchiarini och att KI borde ha skilts från honom långt tidigare”. Som ytterst ansvarig avslutade han artikeln med att ställa sin plats till förfogande.

MSB vill nu att du ska gå ut i skogen och lära dig att hitta föda. I och för sig bra att folk lär sig sådant. Men… Begrunda följande citat från MSB:s ansvarige:

“Wer ein WARUM zu leben hat, erträgt fast jedes Wie; Den som har ett VARFÖR att leva för utstår nästan varje HUR.”

Det är ett citat från Nietzsche som den judiske psykoanalytikern och läkaren Viktor Frankl använder i boken om sina upplevelser i nazisternas utrotningsläger.

Att det är något fel med dagens ungdom är ingen nyhet. Så har det alltid varit. Denna tro är vanligtvis baserad på äldre generationers minnen från den gamla goda tiden. Jonathan Haidts stora insats i The Anxious Generation: How the Great Rewiring of Childhood is Causing an Epidemic of Mental Illness är att han istället baserar idén på högar av statistik.

… närmare bestämt om vänstern och islam. Jag skrattade lite förundrat (det måste medges) för ett tiotal år sedan åt vänsterfolk, välmående västerländska feminister och självbelåtna HBTQ-personer som försvarade islamister. Jag skrattade inte alls (det var mer att jag grymtade ilsket) åt Stefan Löfven som våren 2017 reste med en delegation av ministrar till Iran och bugade för högste ledaren Ali Khamenei och de andra mullorna.

Så kan man säga om de som går i bräschen för den så kallade gröna omställningen. Och det gör de själva också, oftast med påtaglig stolthet. Att bygga vägen medan man vandrar på den ses som innovativt och djärvt och alla vill vara först med de senaste innovationerna. Men när man bygger en väg bör man kanske stanna upp då så att man inte bygger vägen rakt ut för ett stup.

Anette Novak, medieutredare 2015-2016 för den av Stefan Löfven S-ledda regeringen, framför den 15 juli på DN Kultur ett oreserverat försvar av public service (SR, SVT och UR). Dessa bolag hyllas som en hörnsten i demokratin och en garant för allsidig och pålitlig information till medborgarna. Inte minsta frågetecken för denna förträfflighet reses.

Dalarna är ”Sveriges kulturella frysbox” utropade Fredrik Lindström. Men dalfolket är inte inskränkt, trots att många kulturella aktiviteter präglas av det lokala. Sommarevenemangen i länets städer och byar omfattar exempelvis olika bygdespel, nyskrivna operor och flera spelmansstämmor.

En mig närstående person deltog hösten 1995 i en svensk delegation som reste till Sydafrika. Hon träffade en rad personer i det politiska toppskiktet, bland annat nuvarande presidenten Cyril Ramaphosa dock ej Nelson Mandela. Den nivån i vart fall. Några månader tidigare hade hustrun och jag varit på en privat bjudning i Stockholm, på Södermalm gubevars. Där hade ett etniskt svenskt par stolt berättat att deras ganska nyfödda dotter skulle få tilltalsnamnet Winnie. Detta efter Nelson Mandelas hustru Winnie Madikizela, som under en period hade något av helgonstatus. Hennes stjärna dalade totalt med tiden, men det är en annan historia.

Hittills har det satsats 120 miljarder på Northvolts batterifabrik. Samtidigt blir det mer och mer tydligt att något inte står rätt till. I mitt jobb som lokaltidningsjournalist har jag flera gånger intervjuat representanter både för Northvolt, kommunen och regionen och min uppfattning är att politikerna i Skellefteå med omnejd är så exalterade över den så kallade gröna omställningen att de ser mellan fingrarna med det mesta som kan tänkas vara problematiskt.

Vi är världens godaste folk
det ger nu i bägaren smolk
när vi måste drar ner
och spara mer och mer.
De gamla lever i vårdens misär
mycket sämre än vad fängelserna är.

Grekiska myter är alltid intressanta på ett eller annat vis. Sierskan Kassandra hade enligt mytologin fått gåvan av gudarna att kunna se in i framtiden och därmed kunna utfärda varningar, exempelvis till folket i Troja om att dåliga saker var på gång. Dock hade gåvan kompletterats med en förbannelse, att ingen skulle tro på hennes förutsägelser.

Jag är 83 år gammal. Jag började styrketräna metodiskt och regelbundet för 10 år sedan.

Träningen går ut på att träna praktiskt taget varje muskel i kroppen. Jag följer ett program som har satts upp av en professionell tränare.

Det byggs mycket i Sverige just nu, inte minst stora industriparker och ”business centers”. De flesta (alla?) kommuner vill, som jag skrivit om tidigare, öka sitt invånarantal och då krävs förstås att man kan erbjuda arbetstillfällen. Därför avsätter man stora markområden för att locka näringslivet och ansöker om bygglov både för detta och för nya, förtätade stadsdelar. Bygglov som går ut på remiss och som kan överklagas av medborgarna. Men hur stora är chanserna att medborgarna får gehör?

Originalitet är bra. Detta gäller för livet i allmänhet och konsten i synnerhet. En konstnär helt utan originalitet vore inte en konstnär överhuvudtaget. Massproduktion är inte konst, även om originalet kan vara det. Alltså är det fullt förståeligt att konstnärer söker originaliteten, och att de offrar mycket för det. Men originalitet är inte det enda konstnärliga värdet, och risken blir att vi offrar sådant som skönhet, mening, och sunt förnuft på dess altare.

En viktig för att inte säga den viktigaste demokratiska friheten är yttrandefriheten. Inte bara i sig utan för att den också påverkar och är grund för ordet och det fria tänkandet.

Vid 36 års ålder delade juristen och författaren Fritiof Nilsson Piraten med sig till svenska folket av sina barndomsminnen i prosaform. I denna två gånger filmatiserade succéroman, Bombi Bitt och jag från 1932, som var hans första, kunde man följa författarens i huvudsak fabuleringar som vilade på en bräcklig grund av verklighet.

Hur kommer det sig att ungdomar (och många personer som inte är lika unga) står på våra gator och torg och ropar om att Israel måste förstöras? Vecka efter vecka. Och alla inom gayrörelsen som öppet vurmar för islam, Queers for Palestine… Historielösheten, enfalden och antihumanismen firar triumfer inför öppen ridå. Hur hamnade vi här? Jag tror mig kunna presentera några ledtrådar.

Mest blir jag väl road av att Expressens tidigare kulturchef Karin Olsson inte behärskar svenska språket när hon lanserar sina konspirationsteorier i en krönika. Hon hävdar att Magnus Hjorth, som basar över Myndigheten för psykologiskt försvar ”fallit Åkesson i talet” när han anmäler TV4:s Kalla Fakta till Granskningsnämnden.