Säga vad man vill om Socialdemokraternas partiledare men en sak är säker; Magdalena Andersson tycks ha superkrafter. Hon klarar sig alltid helskinnad ur sådant som skulle ha tvingat de flesta politiker med annan partifärg att avgå. Den oheliga alliansen med Kakabaveh, lögnerna om Jamal El-Haj, smutskastningen av Henrik Jönsson, de gängkriminella i Botkyrka, papperslös städhjälp – ingenting har kunnat rubba henne eller förändra uttrycket i hennes bistra stenansikte.

Efter att det börjat debatteras om huruvida invandrade haitier äter husdjur i Springfield eller ej passar Sydsvenskans kulturskribent Rakel Chukri på att använda diskussionen för att peka ut svenskar som rasister. Trump är inte ensam om att sprida hat mot invandrare – svenskarna var långt tidigare, är Chukris kategoriska budskap.

Ingenting kunde ha varit mer förutsägbart än att TV4:s Kalla fakta skulle vinna tv-priset Kristallen för sin granskning av Sverigedemokraternas så kallade trollkonton. Det var avgjort redan i samma sekund som den uppmärksamhetstörstande huvudpersonen vattenkammade sig och började wallraffa. Det finns ingenting som är så oproblematiskt, och som vinner så mycket gillande, som en granskning av Sverigedemokraterna. Snacka om att göra det lätt för sig.

Advokat Bo Wenander står inför sitt hittills svåraste juridiska uppdrag. Hans klient är åtalad för mord. Wenander befinner sig på sitt kontor på Hantverkargatan. Om en timme ska tingsrättsförhandlingen börja.

Det är inte ofta man får ta del av en så mångfacetterad och gripande monolog som den Rasmus Dahlstedt bjuder på i sin senaste pjäs Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel. I en dryg timme sitter man trollbunden medan en mänsklig tragedi målas upp och griper sig fast i hela ens väsen.

Just nu står husmanskost i fokus – givetvis på ett negativt sätt. Att det nu finns skolor som övergått allt mer till att servera svensk husmanskost, där det stundom ingår fläsk, faller inte i god jord hos den evigt medborgarfientliga journalistkåren. Aftonbladets Anders Lindberg drabbades av akut moralpanik och skrev på sociala medier att det är att ”jävlas med barn” – trots att det handlar om gymnasieelever där en stor andel är myndiga.

Bland vanligt folk är dock tongångarna generellt väldigt annorlunda. Svensk husmanskost står högt i kurs när folk utanför mediekårens exkluderande lilla skrå får säga sin mening.

Det var förstås bara en tidsfråga innan traditionen med kräftskivor än en gång skulle uppmärksammas negativt. Så är det ju alltid med svenska traditioner – både medierna och kulturen har ett tvångsmässigt behov av att slå ner på alla svenska kulturföreteelser. Och kräftskivan tycks vara en särskilt vass och obekväm nagel i ögat på pk-eliten.

Efter Folkhälsomyndighetens uppmaning till begränsning för barns skärmtid kan man än en gång konstatera att staten blir allt mer ivrig att lägga sig i sådant de inte har med att göra. Och efter pandemitiden har klåfingrigheten bara ökat.

Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av Omvärldsanalys på Swebbtv. Ett av ämnena var särskilt intressant, nämligen det om Aspirin. Sedan långt tillbaka vet man att acitylsalicylsyra har en blodförtunnande effekt och när min egen far fick sin första hjärtinfarkt 1984 uppmanades han att ta en tablett om dagen av aspirin, albyl eller magnecyl. Idag tycks läkarna helt avfärda dessa mediciner för att istället konsekvent skriva ut en oerhört mycket dyrare.

Sociala medier är fantastiskt. Okej, visst finns det nackdelar också, men på det stora hela har det öppnat en helt ny värld – och framför allt skapat band bakåt, till svunna tider. Jag tänker på alla Facebook-grupper av typen ”Du vet att du är från Karlskoga om…”. Jag är med i ett par sådana, och där blir jag ständigt påmind om sådant som bleknat med åren men som gör gott att minnas. Inte minst de dialektala och lokala uttrycken.

Prinsessor är starka och modiga och alla borde lära sig bli en. Det är svenska kyrkans budskap till svenska förskolebarn. Men eftersom flickor lekt prinsessor i generationer är det uppenbart att svenska kyrkan i första hand vänder sig till pojkar. Frågan är bara varför. Vad har detta alls med kristendomen att göra?

Ingen har kunnat undgå hur förtjusta biblioteken är i att bjuda in dragqueens – män utstyrda till porriga fantasiversioner av kvinnor – att läsa sagor för små barn. Men hur välkomnar biblioteken dragkings, alltså kvinnor i maskulin utstyrsel? Inte fullt lika välvilligt visar det sig, efter att dragnätverket Kings For Future uppvaktat svenska bibliotek med samma önskemål.

I Uddevalla har kommunen bestämt sig för att servera mer husmanskost i skolmatsalen. Det betyder att det kommer att bli mer fläskkött – något som får muslimska elever att börja sticka offerkoftan, med benäget bistånd från skattefinansierade public service.

Mer fläsk i skolan – muslimer får äta vegetariskt: ”Bortglömda” är Sveriges Radio P4:s tendentiösa rubrik på inslaget om det förfärliga beslutet att servera mer svensk husmanskost i Sverige.

Det kan knappast ha undgått någon att ledningen för avfallsföretaget Think Pink står anklagad för grova miljöbrott. Rättegången mot ett antal personer, inklusive den Iranfödda före detta strippan och porrklubbsägaren Bella Nilsson – tidigare Isabella Khatibi Ghabagh Tappeh och numera omdöpt till Fariba Vancor – inleddes igår. Men det hade inte behövt gå så här långt. Det fanns mängder med varningstecken redan från början. Allt för många makthavare inom politiken och näringslivet valde dock att blunda – av ideologiska skäl.

Jag har, som en del läsare kanske minns sen tidigare, en förkärlek för skillingtryck. I mitt barndomshem musicerades det en hel del och mamma brukade spela de gamla godingarna på pianot medan pappa sjöng för full hals. Kors på Idas grav, Elvira Madigan och Herman och Amanda var bara några av alla de visor som jag tidigt lärde mig utantill. Och på den vägen är det. Det går knappt en dag utan att jag nynnar på åtminstone någon av de gamla älskade visorna. Undra på då att jag är så förtjust i Margareta Kjellberg.

”Pojkaktiga lekar” kan skapa beteendestörningar och autism. Det hävdar forskare vid Karlstad och Uppsala universitet som just nu genomfört en studie på 718 värmländska barn. Men studien tycks avslöja något som forskarna inte räknat med, och som de verkar dra sig för att utveckla vidare.

Minns ni hur public service för ett par år sedan lyfte hiphopen som ett slags folkets musikgenre och prisade en rad kriminella rappare för deras alster? Och de höll på i det längsta, ända tills sanningen om artisterna blev omöjlig att dölja. Men hiphop-vurmen är inte den första i sitt slag – kultureliten och journalistkåren har alltid fascinerats av musik med rötterna i kriminaliteten. På 60-talet var det de så kallade kåkvisorna som fick det att vattnas i munnen på kulturpersonligheterna och journalisterna.

Den svenska journalistkåren är ett märkligt skrå. Den tycks främst drivas av hat och förakt mot allt som är svenskt och därmed också en vilja att fjärma sig från detsamma, vilket tar sig uttryck i de mest märkliga skrifter, såsom den här krönikan signerad Lasse Anrell.

En legend har gått ur tiden. Sven-Göran ”Svennis” Eriksson har gått bort, 76 år gammal. Sveriges störste tränare lämnar ett stort tomrum efter sig, inte minst i Degerfors där han började sin lysande tränarkarriär.


Det finns en rad studier som visar att invandrade äldre, som nyttjar äldreomsorgen, uttrycker önskemål om att bli vårdade av landsmän eller av människor som talar deras språk obehindrat och förstår deras kultur. Detta ses allmänt som något hemtjänsten bör vara lyhörd för. När äldre svenskar har liknande önskemål beskrivs det som ”rasism”.

Avslutar nu min lilla serie om sommarutflykter med ett utflyktstips som passar lika bra året om. I Sveg, i Härjedalen, hittar du nämligen ett av Sveriges häftigaste kaféer. Innanför den relativt anspråkslösa tegelbyggnaden väntar inte bara ett frestande utbud av bakverk och annat gott utan dessutom en resa in i filmens spännande värld.

Vi matas ständigt med artiklar om ”den svenska kriminaliteten”. Det är ett begrepp skapat av den svenska journalistkåren, som frossar i perverterat självhat och hån mot svenska folket och benhårt vägrar skriva sanningen om vilka grupper det är som står för kriminaliteten. Plötsligt är det ofantligt viktigt att framhålla svenskheten och tiga om andra etniciteter.

Ett av de värsta exemplen hittills är den här artikeln i Expressen. Jag tror aldrig jag har sett epitetet ”svensk” användas så flitigt förut.

I morse, när jag satt i köket och drack morgonkaffe, hörde jag det omisskännliga ljudet av att någon piskade mattor. Jag såg ut genom fönstret och mycket riktigt, en granne hade hängt upp en stor matta på piskställningen och bearbetade den grundligt. Och jag blev löjligt glad inombords.

Nu är vi inne i kräftans tid igen. För några år sedan skrev jag denna text, med anledning av just detta. Den är, dessvärre, fortfarande lika aktuell:

Idag är det min pappas födelsedag. Han föddes 1926 och växte upp i ett Sverige som ännu inte hunnit bli ett folkhem, i en lantbrukarfamilj med mor och far och 14 syskon. Från tidig ålder lärde han sig arbeta hårt och ta ansvar och det fortsatte han med genom hela livet.

Min pappa var ingen stor man. Men han var en bra karl. En ansvarsfull, anständig och god vit man.

Kriminologen David Sausdal, vid Lunds universitet, har sin egen förklaring till varför Sverige har fler gängkriminella än Danmark och Norge. ”Sverige mår inte lika bra som Danmark och Norge”, säger han. Och det har han i och för sig en poäng i. Han undviker dock omsorgsfullt att nämna orsaken.

”Vi bara straffar” klagar den tidigare utredningschefen vid polisen i Sörmland, Christoffer Bohman, när han intervjuas i SVT. Han vill nu skapa en debatt om hur samhället hanterar de gängkriminella. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra på att ta hand om dem, är budskapet.

I Bergslagen har man brutit malm sedan medeltiden och fortfarande finns många spår kvar efter järnhanteringen. I Klacka-Lerberg Gruvpark i Nora kommun, hittar du Konungastollen – en 270 meter lång ort – gruvgång. – som började byggas på 1760-talet och som tog 100 år att färdigställa.

Halva augusti har gått och nu sörplas kräftor i skenet av kulörta lyktor. Den som trollbundits av den säregna fermenterade fisk som går under namnet surströmming äter sin klämma med njutning och välbehag. Kvällarna blir lite mörkare för var dag, men är fortfarande sammetslent ljumma, och jag tillbringar dem gärna på min lilla mysiga balkong. Augusti – vilken månad kan vara vackrare?

Sverige nås nu av nyheten att SVT:s så kallade klimatkorrespondent Erika Bjerström säger upp sig och blir frilans. Vanligt folk bryr sig föga – en sökning på sociala medier ger inga träffar alls på klimataktivisten – men tidningen Journalisten gör en stor grej av hennes avhopp. Samtidigt passar de på att marknadsföra hennes kommande projekt. En bok på temat klimat och demokrati ska det bli, minsann, och dessutom ett dokumentärprojekt för – just det: SVT.

Vad händer med människor när de inte längre har någon sanning att förhålla sig till? Vi, som tillhör de äldre generationerna och som fortfarande vet att det finns vissa vetenskapliga sanningar, blir frustrerade och provocerade – men vad händer med de yngre? Det är en fråga som blivit synnerligen aktuell efter det som hände under OS i Paris, då två personer med manlig kromosomuppsättning, dvs X och Y, generellt beskrivits som kvinnor. Och inte bara det – mainstream-medierna pumpar nu dessutom ut osanningen att både män och kvinnor kan ha X- och Y-kromosomer.