Så märkligt det är i Sverige. När statsministern påpekar vad ett medborgarskap innebär – att det inte bara omfattar en trave rättigheter utan även skyldigheter – vrider oppositionen ut och in på sig själva för att hitta tillräckligt starka uttryck för sin kritik. Inte ens George Orwell kunde ha siat om något så bisarrt.

Efter att under decennier ha fört en invandringspolitik som missgynnat majoriteten av befolkningen vill de rödgröna nu gå ännu längre på den inslagna vägen. I Stockholms stad vill de tvångsintegrera svenskar genom att bygga ihop invandrartäta områden med närliggande, svenskdominerade villaområden.

Jag har ett bättre förslag: Tvångsförflytta dessa hycklare till de mångkulturella problemområden de själva skapat med sin medborgarfientliga politik.

Det blir jag i och för sig varje dag, vid ett antal tillfällen, till exempel när morgonkaffet är färdigt eller när någon av hundarna hoppar upp i mitt knä och lägger sig till ro. Men igår blev jag glad för att jag fick ett så trevligt telefonsamtal från en DGS-läsare.

Efter att Israel lyckats likvidera en av Hamas ledare låter SVT den utvalde Mellanöstern-experten Anders Persson förklara att det nog egentligen var ganska dumt gjort. ”Vad kommer härnäst, när ledare börjar dödas!” säger han eftertänksamt, som om en terrorledare skulle vara likvärdig med en demokratiskt vald politisk företrädare och som om det vore Israels ansvar att se till att de får leva i fred och frihet.

Ännu en nyårshelg har passerat och ännu en mängd raketer har avfyrats mot bilar, hus, människor och djur. Det har varit ”stökigt” som våra main stream-medier väljer att uttrycka det. Och det är bara att konstatera: Fyrverkerier är inte längre något folk smäller av för att skapa stämning vid tolvslaget utan vapen som används av folk som finner njutning och glädje i att plåga och terrorisera sin omgivning.

Att döma av flödet på sociala medier, och morgonsofforna i tv, så verkar det nästan så. Det som en gång började med att folk, som druckit för mycket nyårsbubbel, var för bakis för att orka laga middag utan valde att gå ner till pizzerian på hörnet har blivit något av ett måste. Och i motsats till gamla, älskade traditioner är nyårsdagspizzan en sedvänja som medierna älskar. Särskilt mycket älskar de kebabpizzan eftersom den är ett så härligt exempel på den fantastiska mångkulturen. Pizza från Italien i kombination med kebab från Mellanöstern – tänk så trist allt skulle ha varit utan invandringen!

Hamasdemonstrationer i svenska städer och Hamasanhängare i S-toppen. Antiisraelisk propaganda i skattefinansierade public service. 2023 blev året som då antisemitismen blommade ut i full blom och förenade människor från vänster till höger.

Vänsterpartiets Ali Esbati lämnar Sverige. Märkligt nog inte till vare sig Kina eller Kuba utan till vårt västra grannland. Men även om Norge inte är en övervintrad kommuniststat så är det i alla fall bättre än Sverige, menar han. Frågan är vad det är han tycker är bättre. Den mer restriktiva invandringspolitiken, kanske? Har Ali Esbati svårt att stå ut med det samhälle han och hans partivänner aktivt varit med om att skapa?

I Husby anordnas det nu kurser i att stoppa blödningar vid en skjutning, eftersom ”ambulansen inte kommer i tid”, rapporterar SVT. En granskning visar dock att responstiden är snabbare i Husby än i många andra delar av landet. SVT vilseleder alltså tittarna genom att framhålla att just invånarna i Husby är särskilt utsatta.

Under julen är det muslimerna som bär upp vården så att svenskar kan fira högtiden i lugn och ro. Det skriver före detta s-politikern Nalin Baksi, f d Pekgul, i ett inlägg på X. Vi icke-muslimer tackar och bockar för att hon och hennes muslimska systrar och bröder räddat julen åt oss, för det vet ju alla att det absolut inte finns, och aldrig har funnits, några svenskar som arbetar på julen.

Idag skriver vi 24 december och tänder dessutom det fjärde adventsljuset. Jag tycker det är särskilt trevligt när julafton sammanfaller med fjärde advent, det blir lite ”extra allt”. Igår kunde vi berätta om att Malmö stad undviker att önska god jul men det gör inte jag. Traditionerna och kulturarvet är något av det viktigaste vi har – utan dem blir vi rotlösa och lättstyrda. Det gäller att vara vaksam på maktmänniskor som försöker beröva oss vår kultur.

Inför julhelgen väljer Malmö stad att önska ”fina helgdagar” istället för en god jul. Julen, som firas av en överväldigande majoritet av landets befolkning, anses nämligen exkluderande. Eid, däremot, är till för alla, enligt kommunledningen i Malmö.

Nu är Magdalena Andersson igång med sina lögner igen och denna gång påstår hon att Socialdemokraterna har stått för ”en ordnad migration”. Att deras migrationspolitik likväl var kaotisk och ansvarslös skyller hon på ”samhällsklimatet var ju så”. Ungefär som om hon själv och hennes partikoloss inte alls var med och skapade just det samhällsklimat som förändrade Sverige på ett så katastrofalt sätt.

Under ett besök i min mataffär nyligen fick jag se en ny läskburk på rea-hyllan – en Coca Cola med en tänkt framtidssmak av år 3000, gjord av AI. Att döma av mängden burkar som inte gått åt, det låga priset till trots, var den inget vidare, men det spelar förstås ingen roll – huvudsaken är att man kan använda AI.

Egentligen borde man kanske inte ens skriva om den. Socialdemokraternas självgodhet, menar jag. Den är ju redan så välkänd att den för många är självklar. Men likväl finns det fortfarande många röstberättigade som fortfarande på allvar tror att S är ett statsbärande parti med förmåga att styra skutan Sverige rätt – trots att de i allra högsta grad (med benägen hjälp från folkfientlige Fredrik Reinfeldt) har bidragit till landets förfall. Hur är det möjligt?

Kränkthet är högsta mode i Sverige och det har det varit i åratal. Men det är bara vissa som får bli kränkta, framför allt muslimer och islamister. Vi andra kan knappt yttra oss utan att bli stämplade som nazister och rasister och om vi råkar ha synpunkter på ideologin islam får vi dessutom etiketten ”islamofob”. Men vi blir kränkta, vi också – hela tiden. Och nu ska jag berätta vad jag blir kränkt av.

Kvinnor kan. På riktigt. Och jag talar inte om kvinnor som lägger ner sin energi på att hata vita män och kräkas över ett inbillat vitt patriarkat samtidigt som de gullar med ett högst påtagligt icke-vitt sådant. De kan ju egentligen inte mycket mer än att splittra och polarisera. Jag talar om de kvinnor som en gång fanns och som det blir färre och färre av, i alla fall i offentligheten. Våra mormödrar och farmödrar, deras mödrar – de fantastiska kvinnor som bidragit till de innovationer och framsteg som skapat välstånd.

Oavsett hur många som försöker få det till att Lucia är än det ena, än det andra – vad som helst utom en svensk tradition – så finns det ingen tvekan om vad Lucia innebär för mig. Det är för mig en oerhört viktig del av det svenska kulturarvet. Än sen att Luciafirandet förändrats över tid och bara har namnet gemensamt med det katolska helgonet – det svenska Luciafirandet är något unikt och värdefullt som betytt massor för generationer svenskar.

Den 6 december publicerade malliga morgontidningen en debattartikel av Kawtar Chibli, där denna beklagar sig över hur hemskt det är att vara muslim i Sverige, ett av världens minst rasistiska länder. Som muslim undrar jag hur länge vi står ut i Sverige skriver hon (låst artikel):

”Tankar om hur mycket rasism, kränkande behandling och diskriminering vi muslimer måste tolerera jagar mig” skriver hon.

Själv jagas jag snarare av tankar om hur mycket muslimsk lättkränkthet och självömkan vi andra måste tolerera.

År efter år diskuterar folk problemen i den svenska skolan. Vi som varit med ett tag vet att det dessutom ständigt är samma slags diskussioner. Skoleländet är inget nytt – det har pågått i decennier. Jag kan förstås inte svara på hur skolan vara när mina föräldrar var barn, men en sak vet jag och det är att de – trots att de bara gick sex år i folkskola – inte bara lärde sig läsa, skriva och räkna utan dessutom växte upp till dugliga och allmänbildade människor men från och med att flumskolan tog grepp om barnen har det varit si och så med den saken.

Jag läste just en undersökning som visade att det bara är fyra av tio personer som är beredda att strida militärt för Sverige om det blev krig. Fyra av tio! Och vad är de andra sex beredda att göra om vi blir attackerade? Lägga benen på ryggen, som Nyamko Sabuni hade för avsikt att göra – eller strida för motståndarsidan?

Om det finns ett ord som blivit närmast omistligt när politiker, myndigheter och entreprenörer ska presentera sin egen förträfflighet är det ”hållbarhet”. Vad man än sysslar med så kan man alltid slänga in några floskler om ”hållbarhet” och utse någon till ”hållbarhetsutvecklare” för att ro upphandlingen i hamn eller få rejäla bidrag för sin verksamhet. Men faktum är att modeordet ”hållbarhet” inte säger ett enda dugg, förutom att den som yttrar det i parti och minut har insett att det är ytterst lukrativt.

Kulturhuset i Malmö läggs ner – redan innan det har öppnat. Det berättar Sydsvenskan och enligt studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, beror det på regeringens neddragningar på studieförbunden. Jag förmodar att det är meningen att man som läsare ska känna ”fy bubblan också, vilken elak regering!” men jag känner absolut ingen sorg. Sverige svämmar formligen över av kulturhus, men till nytta för vem?

Birgitta Sparf skrev igår en alldeles utmärkt krönika om den politiskt korrekta åsiktskorridoren, och nämnde även Socialdemokraternas löjeväckande granskning av sig själva. Deras patetiska försök till avbön ger henne ny energi, säger hon, och jag förstår hur hon menar. Det är på sitt sätt underhållande att se dem slingra sig som maskar på kroken och svänga sig med bortförklaringar och lögner samtidigt som de fortsätter slå sig själv för bröstet. Och jag önskar att jag kunde känna likadant. Men tyvärr känner jag mig mest dränerad på energi.

Jimmie Åkesson är i blåsväder igen, efter att ha sagt något som jag gissar att en överväldigande majoritet av gemene man helt håller med om, nämligen att Sverige på sikt kommer att behöva konfiskera och riva moskéer där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.

Frågan som nu undviks är: Vem, utom islamister och andra antidemokrater, kan tycka att Åkesson har fel?

En sak som slår mig varje gång de visar klimataktivister på tv är att påfallande många av dem är äldre kvinnor, det som förr kallades tanter. Det är kvinnor på 65 plus som roar sig med att limma fast sig på motorvägar och sabotera för vanligt folk som försöker ta sig till sina jobb. Aktivismen är deras hobby, ungefär som forna tiders tanter ägnade sig åt sin syjunta. De har bara bytt stickningen mot slagord och finklänningen mot jeans och fleecetröja.

Visste ni att det inte alls var Hamas som utförde terrorattentatet i Israel den 7 oktober? Det var faktiskt judarna som massakrerade sina egna från helikoptrar! Det gjorde de för att få en anledning att starta ett krig i Gaza, för att kunna mörda palestinierna och inte bara stjäla deras organ utan även deras hud.

Nej, det är inte Joseph Goebbels som har återuppstått. Det är den kroppspositiva influeraren Stina Wollter som tänkt till.

Den som minns TV3:s begynnelse, då Robert ”jag-är-så-tuff-så-jag-blir-rädd-när-jag-ser-mig-själv-i-spegeln” Aschberg tog sig in i stugorna via kabel-tv och parabol, minns också programmet Diskutabelt, där han samlade diverse element som rök ihop och kastade skit på varandra. Det var tv när tv är som sämst, men även dålig tv kan ha ett visst underhållningsvärde och ett av de mer minnesvärda avsnitten var när skådisen Kjell Bergqvist och Aftonbladets nöjesjournalist Tom Hjelte drabbade samman.