När en sanning är för smärtsam nöjer man sig med lögn. År efter år, årtionde efter årtionde har social problem som dåliga skolresultat och hög brottslighet förklarats med att de svagpresterande eleverna och brottslingarna kommer från s.k. utsatta områden.
Greshams lag säger att dåliga pengar driver ut goda. Nuförtiden har den kanske inte så mycket att säga oss, eftersom de flesta i Sverige varken använder sig av mynt eller sedlar, men för inte länge sedan handlade människor självklart efter den.
En raket har hamnat vid ett sjukhus i Gaza och hundratals palestinier har dött. Deras landsmän i Gaza, på Västbanken och annorstädes exploderar i våldsamma protester. Dessa fortsätter också när det blir allt tydligare att det är den egna sidan som avfyrat en misslyckad, förlupen raket.
Israelsk minister: ”Sverige? Ni har stora utmaningar hos er. Sov med ögonen öppna”, säger han.
En kort tid efteråt skjuts svenskar ihjäl i Bryssel, mitt på dagen. Det hjälper inte ens att vara vaken – med båda ögonen öppna.
Invandringen har, efter att ett antal decennier förtigits, också i de mest traditionella medier kommit att bli ett närmast stående inslag. Ändå förtigs inte sällan att ett brott, som annars noggrant redovisas, begåtts av en invandrare. Läsaren eller tittaren kan mestadels ändå av sammanhanget lista ut förövarens nationalitet.
Det var länge sedan patriarkatet användes som allmän förklaring till tillvarons uselhet. Det beror förstås på att vi numer lever i ett matriarkat. Dock används inte heller detta begrepp särskilt ofta.
DN bestämde sig på för att klargöra sin inställning till det våld – skjutningarna och sprängningarna – som alltmer invaderat vardagen. Man gör det genom att angripa Richard Jomshof, därför att han skulle ha sagt att ” (en del av) hans lösning är att skicka ut människor som har rätt att vara här.”
I valet fick S 30,3 procent, ett år senare ligger partiet på drygt 37 procent. Hur är det möjligt? Det är ett uttryck för rädsla och förhoppning.
För bara några årtionden sedan skulle ett barn eller en yngling (som det kunde heta då) bli tillsagd på skarpen, också av en skör tant, om det eller han hade lagt upp sina fötter på sätet mittemot i en buss eller ett tåg.
De andra har blivit förkvinnligade. Det finns inte heller några svenska män – det är de som är förkvinnligade. (Dessa meningar innehåller en medveten överdrift, för att budskapen nedan skall gå fram).
Hur kan Sverige klara sig så pass bra ekonomiskt, när så mycket fungerar så dåligt?
Detta diagram visar hur Sveriges framstående placering i välståndsligan, bland OECD-länderna – fyra – från sjuttiotalet snabbt försämras till att på nittiotalet hamna strax över tionde plats. Där befinner sig ekonomin också idag.
Birgitta Sparf skriver att våra journalister borde beskriva helheten i det öppna krig som råder mellan landets gängkriminella, istället för att ställa enfaldiga frågor till polisen.
Allt fler unga pojkar och män skjuts ihjäl
De är invandrare eller barn till invandrare
De kommer från Mellanöstern eller Nordafrika
De har i genomsnitt lägre begåvning än svenskar
Hur kan S ha nästan 40 procents stöd? I Fokus funderar man: ”En sekund senare upprörs jag över att ett parti som aldrig någonsin skulle gå med i Nato och som tillsammans med Miljöpartiet saboterade vårt elsystem enligt de senaste opinionsmätningarna har uppemot 40 procents väljarstöd…40 procent vill rösta på ett parti vars grundpolicy är att alltid tycka precis motsatsen till vad de tyckte för en månad sedan, så länge den nya uppfattningen är mer opportun.”
Dieter Strand, länge politisk kolumnist i Aftonbladet, levde sina första sju år i Tyskland. I den länkade artikeln berättas hur hans mor lyckades visa Hitler och nazismen ryggen: ”Dieter Strand föddes i Tyskland, i Leipzig 1936, med en tysk mor och en svensk far. Han tillbringade sina sju första år i landet. En gång for Hitler förbi det hus de bodde i. ”Jag hade en sockerkaka i ugnen” svarade hans mamma när hon tillfrågades hur det var. Det var ju ett elegant sätt att avvisa Hitler utan att bli angripen av hans anhängare.”
Konstnären Sadaf Ahmadi har berättat hur hon som flicka i Iran miste sin frihet därför att han tvingades bära heltäckande kläder som hindrade henne från att röra sig fritt, att sparka fotboll eller cykla.
Den som har felaktiga föreställningar om en motpart, en enskild människa eller ett företag, en organisation, ett parti eller ett land – kan av dessa föreställningar förledas till hat. Vanligare är ändå, tror jag, att man förleds till en alltför positiv inställning, kanske till och med till kärlek, vilket mången nyförälskad fått erfara när väl tillnyktringen sätter in.
Jag har två barnkullar med några år emellan. På den tiden hade jag fortfarande en del kvar av romantiken från barna- och ungdomsåren. Jag trodde folk om gott och jag trodde att var och en – i stort sett – gjorde sitt bästa.
Prigozjin, en av Wagnergruppens ledare, har dött i en flygplanskrasch orsakad av något slags explosion. I början av sommaren ledde han en marsch mot Moskva som hotade den styrande klicken.
Under rubriken En bit av Sverige som ständigt faller i glömska skriver Anna Jörngården sin egen historia. Som litteraturvetare är hon väl skickad att återge det hon uppfattat av verkligheten.
Ämnet för hennes understreckare i onsdagens SvD är slaveriets utveckling och Sveriges del i och ansvar för slaveriet. Hon börjar med ”Men att bagatellisera Sveriges del i slavhandeln är att strunta i en del av vår historia med betydelsebärande förgreningar in i vår tid”.
Man brukar klaga på att politiker inte talar sanning. Carl B. Hamilton gjorde det. Han försa sig. Han sa att gränsen för fortsatt samarbete med SD går vid kritik mot judar.
För mer än trettio år sedan skrev Salman Rushdie romanen Satansverserna och fick en fatwa mot sig. För ungefär ett år sedan hann den i kapp honom och han knivhöggs svårt, men överlevde. I denna artikel från finska Yle sammanfattas (på svenska) muslimers försök att påtvinga världen sin syn på en rättmätig världsordning: ”Irans högste andlige ledare ayatollah Khomeini utfärdade en fatwa över honom och alla som hade med boken att göra. Sedan dess har bland annat en översättare mördats, en annan skadats och en förläggare skjutits.”
”Efter Segerstedts bortgång, och då svenska media ej längre behövde frukta Tyskland, frigjordes en ström av artiklar. På många håll i världen dök samtidigt hans namn upp; exempelvis BBC kommenterade Segerstedts bortgång i sin europautsändning på påskdagen 1945: ‘Han var trogen under de mörkaste timmarna av vår tids långa passionshistoria, då många andra sviktade. Han tillhörde dem som bli martyrer eller hjältar. Det var täta pilskurar kring Torgny Segerstedt under hans kamps dagar, det vajar seger- och fredspalmer över hans sista läger´.”
Kommer ni ihåg de första efterkrigsårtiondena? Trots atombombshotet lovade både den tiden själv och dess framtid oss en allt bättre tillvaro. I efterhand har de kallats för ”rekordåren”. Dess närmast föregående år med världskrig och depression färgade också synen på tidigare århundraden. Populärt var att förtala dem, i synnerhet stormaktstiden, förstås.
Två dagar i rad har DN låtit först Jan Scherman och sedan Casten Jensen uttala sig om koranbränningar, Enligt de båda författarna är dessa manifestationer inte ett uttryck för yttrande- och tryckfrihet utan ett sätt att förbereda ett fascistiskt maktövertagande.
Jag har tidigare skrivit om Jan Guillou. Jag skrev utifrån den förvåning jag länge känt, orsakad av att en så uppenbart okunnig skribent med så gamla, förstelnade föreställningar om samhället, uttryckta på ett torftigt, träaktigt språk kunde vara så uppburen – eller i alla fall tolererad.
(Integr·at·ion substantiv ~en ~er 1 sammanförande till en helhet; spec. om hjälp till nya svenskar att komma in i det svenska samhället /SAOL/).
Detta är ett mycket populärt begrepp. Det används fortfarande högtidligt också av förståndiga personer som annars frimodigt kan kritisera invandringen och med denna förenade företeelser, så gör t.ex.Paulina Neuding i fredagens SvD: ”Och regeringen behöver utforma en politik för att människor som har sökt sig hit men som inte kan eller vill integreras lämnar landet.”
I juni 1944 försvarade infanteriregementet IR 61 en kuststräcka vid Finska viken mot det sovjetiska angreppet. Det var en del av försvaret av Karelska näset.
Salman Rushdie blev efter publiceringen av sin roman Satansverserna 1988 utsatt för dödshot och tvingades gå under jorden, att skydda sig genom att göra sig osynlig. Han lyckades inte. För ett år sedan blev han attackerad och skadad i ett knivöverfall.
DET GODA SAMHÄLLET 