Som många säkert vet har det rått, och råder fortfarande, stor medicinbrist i Sverige. Mest uppmärksamhet har kanske diabetesmedicinerna med viktminskningseffekt fått men bristen gäller också en rad andra mediciner. Just nu är det exempelvis brist på pennkanyler, som används till bland annat diabetessprutor. Och det här, det är något vi måste vänja oss vid. Det säger åtminstone en bekant, som är farmaceut.

Efter att main stream-medierna urvattnat begrepp som ”högerextremist” och ”blåbrun” så att de inte längre uppnår önskad effekt har de nu i allt större utsträckning övergått till att tala om ytterhögern. Däremot pratas det aldrig om yttervänstern, trots att den är betydligt mer utbredd och därmed också mycket farligare för demokratin.

För ett par dagar sedan råkade jag i bråk med en spärrvakt på tunnelbanan angående en plankning. Som så ofta försökte en man tränga sig med på min biljett och när jag inte flyttade mig snabbt nog gav han mig en knuff i ryggen. Spärrvakten satt i sin kur och stirrade utan att röra en fena och någonstans inom mig brast det. Jag vände mig om och knuffade tillbaka, så hårt att mannen trillade omkull.

Då vaknade spärrvakten och började skrikande hota med ringa polisen eftersom jag hade misshandlat en annan resenär.

I lördags åkte jag in till city och tittade på Prideparaden. Inte för att jag har något intresse av att frottera mig med de godhetsposörer som känner sig manade att vara på plats och hylla det de kallar ”kärleken” – utan för att se om några förvirrade ”queers for Palestine” skulle dyka upp.

Och nog dök de upp, alltid. Som aningslösa kor, som står upp för McDonalds, hasade de runt i tåget med Prideflaggan i ena handen och Palestinaflaggan i andra.

Som så många andra befinner jag mig i ett tillstånd av raseri idag, över att den algeriske boxaren Imane Khelif tillåts boxas som kvinna i OS. Konsekvensen av det har, än så länge, blivit att en kvinnlig motståndare tvingades avbryta matchen på eget bevåg av rädsla för sitt liv. För att uttrycka det som en brittisk talk show-värd: ”This is a bloke beating up a woman”.

Frågan som alla, framför allt alla kvinnor och kvinnoorganisationer, nu bör ställa sig är: Kommer hbtqi-rörelsen att bli slutet för kvinnors möjlighet att tävla på jämställda villkor?

Med undantag för en och annan paus, medan de svenska medierna vässar argumenten, fortsätter tidningarnas krav på att IS-terrorister som lämnat Sverige för mordkalifatet ska ”hämtas hem”. Senast låter Expressen den ökände terroristen Michael Skråmos svärfar Patricio Galvéz komma till tals. Nu propagerar han, med Expressens ivriga hjälp, för att ta ännu fler terrorister till Sverige, och ytterligare öka otryggheten på våra gator.

Om detta har debattören Jelena Bonner skrivit en lysande text i document.se:

Efter det brutala knivdådet i Southport i England, där tre barn hittills dött av sina skador och ytterligare sex barn och två vuxna vårdas på sjukhus, står en sak klar. Det är inte bara Sverige som är illa ute. Det viktigaste för de brittiska myndigheterna är nämligen att allmänheten inte ”spekulerar” om vem och varför, det framgår i vartenda nyhetsinslag. Det säger något om myndigheternas attityd till den breda, skötsamma allmänheten. Den ska hållas kort och får inte reflektera över sakernas tillstånd.

På ålderns höst har Magnus Uggla gjort som diverse andra gamla artister och startat en podd. Uggla & Uggla heter podden som han startat med sin dotter. I det senaste avsnittet tog de båda ugglorna upp det faktum att coole Magnus blivit stoppad för fortkörning. Nu hävdar 70-åringen att polisen ”hotade” honom att erkänna sitt brott.

Man kan inte låta bli att undra vad för slags moralisk kompass Uggla har om han på fullt allvar hade tänkt att neka till något som redan var bevisat av polisens fartkamera. Men det är inte det dummaste han vräker ur sig, pajasen.

Det är frågan man bör ställa sig när det rapporteras om ökande antal bränder till följd av klimatförändringarna. För även om det, som en SMHI-studie visar, sker ”en uttorkning av marken” så att de torra perioderna med högre brandrisk blir längre är det väl ändå inte så att bränderna uppstår av sig själva?

Det är sommarlov och i det nya Sverige (som inte alls har förändrats om du frågar besserwissers som Bengt Westerberg) förknippas sommarlovet inte längre med bad, lek och utomhusaktiviteter. I det nya Sverige är det istället rekryteringstider.

I lördags ägnade maken och jag oss åt något så trevligt som att åka raggarbil. En god vän till oss kom förbi och tog med oss på en tur i sin Ford Fairlane och för mig, som växte upp i en stad där jänkarbilarna var nästan lika vanliga som Volvobilar, är det alltid ett härligt nöje att få glida fram i en dylik. Och som så ofta, när man träffar gamla vänner man inte sett på ett tag, avhandlade vi förstås sakernas tillstånd och jämförde det Sverige som en gång var med Sverige 2024.

”I sängen, soffan eller kanske till och med i badkaret. Nu jobbar vi överallt – och har jobbintervjuer därefter. Men hur proffsigt är det egentligen?”

Så inleds en artikel i Dagens PS, där en så kallad rekryteringsexpert tipsar om vad man inte ska göra under en anställningsintervju. Det kan vara något av det mest bisarra jag har läst på länge, fullkomligt skrattretande om det inte vore för att det tydligen finns människor som måste få förklarat för sig att de inte ska göra en anställningsintervju i morgonrock.

Moder Jord har feber. Planeten brinner upp. Slutet är nära. Det är ingen ände på domedagslarmen från det etablissemang som allt mer framstår som en fanatiskt religiös sekt.

Nu kommer nästa ödesmättade forskningsrön: Dagarna blir allt längre på grund av klimatförändringarna. Än så länge bara någon millisekund längre per dygn, förklarar Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, för Sveriges Radio, men det är ändå oerhört allvarligt.

Läser just att Nationalteaterns rockorkester ska ge sig ut på turné igen. För sista gången, som det brukar heta när de övervintrande rikskommunisterna dammar av instrumenten och de gamla hatiska texterna och ger sig ut för att fortsätta banka in i kidsen att röd fascism är fint. Dagens kids är de tanter och farbröder vars moraliska kompass gick förlorad redan när de var tonåringar, då Nationalteatern och deras likar tog över kulturen.

Kändisar som lägger sig i den politiska debatten är en vanligt förekommande styggelse. Överprivilegierade goddagspiltar som tar sig friheten att komma med pekpinnar till en allmänhet som har helt andra levnadsvillkor än de själva. I den medborgarfientliga vänsterpressen lyfts de gärna som föredömen för den, enligt journalistkåren, hopplösa populasen. Det är alltså högst förutsägbart att ETC nu låter den vänstersinnade borgarbrackan Lasse Kronér spy galla över den folkvalda regeringen och önska evig helveteseld åt statsministern.

Magda Gad, som länge varit Expressens ansikte i Mellanösterns och Afrikas diktaturer, går från klarhet till klarhet. Numera tycks hon ägna större delen av sin tid med att sprida konspirationsteorier på sociala medier. Där gör hon allt från att sprida Hamaspropaganda och anklaga israelerna för att spärra in palestinier i koncentrationsläger till att anklaga svensk polis för tortyr.

Efter att den samlade journalistkåren, med få undantag, hållit tillbaka granskningen av Northvolts batterifabrik i flera år är det nu fritt fram att prata om de kostnader fabriken inneburit, och kommer att innebära, för Sveriges skattebetalare och om huruvida fabriken överhuvudtaget kommer att nå full produktion. Sannolikt är det de tre dödsfallen, som bland annat vår gästskribent Emma Olsson skrivit om, som satt stenen i rullning.

Det är bra. Men det räcker inte. Hela den så kallade ”gröna omställningen” behöver granskas seriöst.

Jag har ända sedan tidiga tonåren lidit av astmatisk allergi och är allergisk mot de flesta pälsdjur, pollen och damm. Eftersom allergiattackerna ofta utmynnar i ett regelrätt astmaanfall bär jag alltid min inhalator i fickan. Men för några år sedan, då jag insåg att det kunde vara bra att faktiskt göra en ny undersökning efter alla dessa år, beställde jag tid hos min vårdcentral. Det höll på att ta en ände med förskräckelse.

Att allt väder numera beskrivs som extremt på ett eller annat sätt har vi vant oss vid. Plötsligt är det ”extremvärme” om temperaturen i södra Europa går upp till 40 grader mitt i högsommaren (trots att det är fullkomligt normalt att så sker) och blir det snö och minusgrader i Sverige på vintern är det extremt åt andra hållet.

Vi har dessutom fått helt nya typer av väder. Ett vanligt väderslag är något som kallas ”skyfallsliknande regn”.