Lena Adelsohn Liljeroth

Redan 1970, som tonåring, blev jag medlem i Moderata Ungdomsförbundet i en tid när alternativen var tydliga. Rött stod mot blått och det gick en hårt bevakad mur genom Europa. Friskolor existerade egentligen inte, endast staten fick sända i etermedia, skattetrycket närmade sig 80 procent, det ställdes krav på ”gemensamt ägande” av flertalet näringar. De fackliga organisationerna hade tolkningsföreträde.