Jag har ett helt stall med käpphästar som jag ibland tar ut på volten för att framhäva någon aspekt av tillvarons konstruktion. En favorit är att människans kommunikationsverktyg – sådana som ord, begrepp och grammatik (utan vilken orden och begreppen i stort sett är dövstumma) – uppstår i magen och njurarna och skickas på dressyr hos hjärnan först om de visar på särskild läggning för avancerad uppfostran.
Den här krönikan firar i dagarna tio år. Jag tyckte att den denna allhelgonahelg kunde få komma ut och lufta sig igen eftersom budskapet känns lika relevant som vid det första publikationstillfället.
När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor bland ländernas medborgare man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer. Det går att förstå eftersom dessa länder ju faktiskt befinner sig på en lägre utvecklingsnivå. Sjukvården är ofta undermålig, trafiken infernalisk, korruptionen utbredd, tillgången på elektricitet opålitlig och så vidare. De medborgare i sådana länder som fått tillfälle att se världen och besöka nationer som Tyskland och Sverige, där saker och ting faktiskt fungerar, måste såklart dra sina slutsatser. Det ligger förstås nära till hands för dem att observera och ge uttryck för defekterna i de samhällen där de bor.
DET GODA SAMHÄLLET 