31 mars i år meddelade Högsta domstolen att man friar Bertil Malmberg från det åtal för hets mot folkgrupp som i både tingsrätt och hovrätt hade lett till fällande domar. Domen fastställer att saklig kritik mot en folkgrupp inte är att likställa med hets mot folkgrupp, och speciellt inte om kritiken framförs i ett politiskt sammanhang där åsiktsfriheten ska väga tyngre än eventuella begränsningar av densamma.

Det var i samband med ett anförande på Regions Sörmlands fullmäktige 2021 som Bertil Malmberg påstod att en av orsakerna till att de sydsudaneser som kommit till Sverige har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är att de har ett genomsnittligt lågt IQ. I samband med detta avbröts Malmberg i sitt anförande. Han fick aldrig möjlighet att sätta sitt yttrande i dess fullständiga sammanhang som handlade om att det fanns fler orsaker till att den aktuella gruppen människor har svårt att etablera sig i Sverige. Det var endast påståendet i sig att sydsudaneser har ett lågt IQ som ansågs utgöra ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp. Bertil Malmberg bestred brott och gjorde gällande att han inte på något sätt velat ägna sig åt ringaktning eller hets.

För att någon ska kunna dömas till hets mot folkgrupp måste det enligt lagtexten bevisas att vederbörande uttryckt eller spritt missaktning för en viss grupp av personer med hänvisning till deras etnicitet, hudfärg eller sexuella läggning. Missaktningen ska komma till uttryck i smädelse eller förtal.

Men, skriver nu Högsta domstolen i det aktuella domslutet, ”inte varje yttrande som innehåller negativa omdömen om en viss grupp är straffbelagt. Vid prövningen av om en gärning är straffbar som hets mot folkgrupp måste uttalandet bedömas i sitt sammanhang. Motiven för gärningen, dvs. syftet med ett uttalande, måste också beaktas.” HD skriver likaledes: ”Uttalanden som kan ses som saklig kritik faller utanför det straffbara området för hets mot folkgrupp.” Och man tillägger att straffansvar kan bli aktuellt endast ”om det står fullt klart att gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion om gruppen i fråga har överskridits.”

Det är lätt att tänka att Högsta domstolens formuleringar uttrycker självklarheter. Men som de fällande domarna på tingsrätts- och hovrättsnivå visar har detta tyvärr inte varit några självklarheter i Sverige.

Den politiska vänstern, som så länge har satt sin prägel på det offentliga samtalet, har varit anmärkningsvärt upptagen av ord. Ord spelar roll, säger vänstern. Ord påverkar vårt tänkande, ord styr våra normer. Man har velat reformera bruket av personliga pronomen och komplettera ”hon” och ”han” med ”hen”. Man reagerar på ett uttryck som ”folkutbyte” eftersom det inbegriper en tolkning av den samtida samhällsutvecklingen som man själv inte vill göra. I läroböcker i historia har begreppet ”stormaktstiden” ibland ersatts med uttrycket ”Östersjöväldet” eftersom ”stormaktstiden” ger en för positiv bild av en krigisk och expansiv period. Ord spelar roll. Ord styr vårt tänkande.

Och därför har det också räckt att oförsiktiga svenskar överhuvudtaget har benämnt de skillnader som påstås finnas i genomsnittlig IQ mellan individer med olika geografiskt ursprung. Det har alltså inte spelat någon roll att det som sagts kanske kunde beläggas. Lögn och sanning har inget med saken att göra. Har någon yttrat att människor med ett visst ursprung har ett lågt genomsnittligt IQ har det varit hets mot folkgrupp även om det som sagts varit sant och även om den som framfört påståendet inte haft för avsikt att vara nedlåtande eller att hetsa.

Men nu tycker alltså Högsta domstolen att vi ska tänka om. HD skriver att sakförhållanden, sammanhang och syfte spelar roll när man ska bedöma ett yttrandes värde. Det kan inte sägas vara hets mot folkgrupp att bara uttala något negativt om en folkgrupp. Syftet med yttrandet måste också vägas in liksom yttrandets sammanhang. HD skriver: ”Med missaktning avses förtal och smädelser liksom andra kränkande omdömen, såsom uttalanden och andra meddelanden som är nedsättande eller förnedrande för en hel folkgrupp. Meddelandet ska bedömas med utgångspunkt i det budskap det förmedlar snarare än genom en textkritisk granskning av de exakta ordalagen.”

Den sista formuleringen innebär att HD går i direkt polemik med hela den moderna universitetsvänstern. Denna har nämligen haft tendensen att göra hela verkligheten till en ”text” som ska granskas och värderas. Och här får orden förstås sin givna plats: Ord spelar roll. Ord bär på betydelser. Nej! säger Högsta domstolen. Ni ska inte haka upp er på ord! Ni ska se till syfte och sammanhang. Och ni ska också se till verkligheten! Yttranden som framförs som saklig kritik kan inte ses som missaktning eller hets!

Det viktigaste i domslutet är ändå att HD fastställer att begränsningar av yttrandefriheten inte får utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. ”Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i bl. a. politiska angelägenheter.” Med andra ord kära landsmän: Vi får framföra kritik mot invandringen. Vi får framföra kritik mot islam. Vi får tala om skillnader kulturer och religioner. Vi får tala om skillnader mellan män och kvinnor. Men vi ska göra det utan att ge avkall på kravet på saklighet. Och vi ska självklart göra det utan att hata eller hota. Jag tror vi klarar av det.

Men, och det är viktigt i sammanhanget, inget av denna kritik går att framföra om vi inte får använda de ord som uttrycker kritiken. Vi kan inte kritisera och diskutera utan att använda vårt språk. Att Högsta domstolen nu fastställer att vi har rätt att tala svenska för att beskriva – och diskutera – verkligheten är fantastiskt.

Leve Högsta domstolen!

Foto: Holger Elgaard