Jag har märkt att folk ofta tar mycket illa vid sig om man anklagar dem – om man törs anklaga dem – för vidskepelse. ”Vidskepelse”, står det i Wikipedia, ”är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft”. En värre förolämpning kan man knappast rikta mot någon än att de tror på tomtar och troll. Jo, det skulle i så fall vara tomtar och förklaringar från Davos. Det är till och med värre än det där som en del uppretade afrikaner hotar att göra med din morsa.

En ganska självklar observation som jag har gjort är att vidskepelse och vetenskap trots detta ofta samexisterar på ett ganska konfliktfritt sätt. Den medeltida människan trodde att digerdödspandemin berodde på Guds vrede över mänsklighetens synder samtidigt som folk tog på sig masker (se bilden) för att förhindra smitta. De pestdrabbade tatarerna belägrade Krim med en flotta. Ena stunden bad de om Guds hjälp mot sina plågor, nästa slungade de sina egna lik med kastmaskiner innanför staden Kaffas befästningar i syfte att sprida smittan.

Även om jag tror mer på vår tids medicinska vetenskap än på 1300-talets så har jag fortfarande en del dubier. Det kan hända att en del människor var helt oberörda i sin förtröstan på den moderna medicinens underverk när covidsmittan bröt ut våren 2020. Men så minns inte jag reaktionerna. Jag minns en under den kommande tiden tilltagande skräck. Jag slutade andas om varit någon så nära att vederbörandes utandningsluft nuddat mig. Överallt fanns desinfektionsmedel. Några meters avstånd beordrades. Andra människor definierades som farliga.

Det som mest av allt skilde oss från 1300-talet var, förvånansvärt nog, att den tidens folk vid en sammantagen bedömning, troligen var mindre vidskepliga än vi i bemärkelsen att de hade allvarliga dubier kring sina förmågor att stoppa smittan. Även om de kunde sätta på sig fågelnäbbar som skyddsmasker mot pesten visste de att de var pantade. Det var bara Guds försyn som, om de hade tur, kunde rädda dem. Som attityd är det inte mycket mer vidskepligt än att veta att man någon gång ska dö.

I jämförelse känns vår tids förhållningssätt mer skrockfulla eftersom vi menar att våra troligen verkningslösa åtgärder – mask av utvald sort om man bor i vissa länder, annars av valfritt fabrikat, några meters avstånd till nästa människa, vaccinationer enligt olikartade och ständigt föränderliga ordinationer alltefter uppkomsten av nya mutationer etc. Vi trodde på alla dessa förhållningsregler fastän de var förvirrade. Även jag var förvirrad, hur skulle jag våga något annat? Samtidigt närdes världen av ett hopp om oprövade men förhoppningsvis undergörande mediciner som i form av vacciner (plus senare tillkomna, också oprövade, vacciner av senare generationer) skulle spridas i befolkningarna.

Vid det laget förstod jag något nytt och revolutionerande, nämligen att vår tids människor har en bergfast tro på överhetens och elitens kompetens. Dessa var i detta fall de ledande politikerna och särskilt utnämnda epidemiologerna. Min plötsliga insikt var att dessa, framför allt politikerna, som trots allt var de som hade att fatta besluten, inte begrep mer än jag.

Jag minns ögonblicket. Det var på våren och Sverige och Storbritannien hade beslutat att till skillnad från en del andra länder inte stänga sina ekonomier. Men plötsligt, våren 2020, fick Storbritanniens okunniga regering (Johnson) en impuls från en egen okunnig epidemiolog (Ferguson) – och spelplanen var utan anledning helt omkastad. Storbritannien ändrade sig. Sedan var det som om alla länder, inklusive USA:s delstater, slog tärning om det mest vetenskapliga var att stänga eller att inte stänga ekonomierna.

Sverige stängde inte vilket var tur för oss men antagligen berodde på att det inte fanns några ansvariga med tillräckligt mycket pondus för att få sin vilja igenom (socialminister Lena Hallengren?). Stängda länder drabbades av produktionsstopp varpå regeringarna tryckte pengar för att sparka fart i produktionsapparaten. Detta ledde till inflation vilket i sin tur krävde åtstramningar och skapade tendenser till stagnation. På det viset hade man aningslöst skapat en kombination av stagnation och inflation – stagflation – vars konsekvenser världen ännu inte kan förutse.