Året som gått går till historien som det hittills våldsammaste året i modern tid i vårt land. Men inte ens 63 dödsskjutningar, otaliga sprängningar och skjutningar har fått de större mediehusen – och framför allt inte public service – att uppdatera sin verklighetsbild till det rådande läget. Istället fortsätter de desperat att försöka hitta förklaringar som skuldbelägger alla utom just de kriminella själva. Under hela förra året fortsatte därför public service, bland annat med hjälp av sitt stjärnskott Diamant Salihu, bygga på myten om att kriminaliteten beror på det svenska samhället och, följaktligen, det svenska folket.

Sveriges Televisions reporter Diamant Salihu har länge ägnat sig åt att rapportera om kriminaliteten. Det har lika länge varit uppenbart var hans lojalitet ligger. När han sommaren 2022 fick frågan om varför det sker så många skjutningar under sommarhalvåret svarade han så här:

”Eh… Ja menar en enkel förklaring är att… eh… många som kanske går i skolan har en mer strukturerad tillvaro inte har det under sommarlovet. Eh… och… många går på semester under sommarperioden, socialarbetare, poliser, man… eh… hänger på samma ställen. Alla dom här killarna har inte råd att åka på semester eller till sitt lantställe.”

Att SVT ger röst åt sånt här trams är ett direkt hån mot oss som betalar tvångsavgift för public service. Finns det verkligen ingen vuxen människa på SVT som kan sätta ner foten mot sånt här dravel och informera Diamant Saluhi om att det alltid funnits svenska ungdomar som tvingats stanna hemmavid under sommarlovet utan att det någonsin skjutits på gator och torg för den sakens skull?

Självklart fick Diamant Salihu också sommarprata i P1 i somras. Var ska sleven vara om inte i grytan, som min mamma brukade säga. Att journalister med den här världsbilden får göra sina röster hörda på alla stora public service-plattformar är mer regel än undantag numera. Vi ska alla skuldbeläggas, vi som tillhör den förhatliga etniska majoriteten, och vi ska förstå att allt som sker i grund och botten är vårt fel.

Diamant Salihu är inte ensam om att vilja befästa den här myten. Det har ju länge varit en säker karriärväg för journalister att vurma för brottslingar. Flera decennier innan Salihu kom till Sverige från Kosovo satt journalister med samma tvivelaktiga moral och skrev långa drapor om hur synd det var om Clark Olofsson, Janne Olsson och alla andra våldsamma kriminella. Offren har få brytt sig om.

Det gör de inte idag heller. Se bara hur public service har rapporterat om det fruktansvärda brottet som begicks i Skellefteå i somras. Men det finns ett undantag och det är när offren tillhör samma kriminella grupperingar som gärningsmännen. Då minsann pratas det vitt och brett om hur utsatta de är, och hur hemskt det är att liv går till spillo, som i det här snyftreportaget signerat Aftonbladets Peter Kadhammar.

Efter skjutningarna och sprängdåden i slutet av 2022 gjorde Diamant Salihu ett riktigt nummer av att noggrant och detaljerat berätta om de olika kriminella grupperingarna i Stockholm och förklara vad som händer och sker. Men ärligt talat, vem bryr sig om varför kriminella skjuter ihjäl varandra? Det enda som egentligen intresserar verklighetens folk utanför de stora mediehusens och myndigheternas skyddade fikarum är att få bort våldet och våldsverkarna från det offentliga rummet, punkt.

Stockholms socialdemokratiska social- och trygghetsborgarråd Alexander Ojanne har precis samma empatiska syn på kriminella som Diamant Salihu. Det visar han i en intervju i SVT efter nyårshelgens våldsvåg, där han förklarar att det är samhället som har misslyckats. Du och jag, alltså.

”Den här utvecklingen vi har haft, det går ju inte att säga nåt annat än att samhället har misslyckats. Eh… Vi kan ju se att vi haft en… en… nyrekrytering till att gängen att även om polisen har vart effektiva med att… eh… eh… gripa många och eh… många fått sina straff… så har det fyllts på med nya och det är… eh… mycket beklagligt.”

Själv jobbar han mycket med att höja förtroendet för socialtjänsten, fortsätter han, så att de kriminellas föräldrar ska våga ta kontakt med myndigheterna och deras barn är ”på glid”. Det låter ungefär som om ungarna är ute och tjuvröker eller pallar äpplen på kvällarna.

”Samhället kan lösa det här” avslutar han – men då gäller det, i vanlig ordning, att vi gör det ”tillsammans”.

Den nya majoriteten i Stockholm har avsatt 145 miljoner för att öka tryggheten i samhället. Men redan nu lägger Ojanne fram en brasklapp:

”Om det är tillräckligt med pengar får framtiden utvisa” förklarar han profetiskt.

Redan där förstår man att dessa 145 av skattebetalarnas miljoner bara blir en droppe i havet. Det kommer att pumpas in många, många fler miljoner innan det här vansinnet tar slut – om det nu någonsin tar slut. År efter år efter år ska skattebetalarna stå för kostnader orsakade av att föräldrar i de så kallade ”utsatta” områdena struntar i att fostra sina ungar till laglydiga medborgare. Hur länge orkar vi?

Bild: Skärmdump SVT