Jag har aldrig förstått mig på det där med så kallad klimatkompensation. I mina öron låter det ungefär som att man betalar grannen för att hon ska vara trogen mot sin man så att man själv kan ligga runt utan dåligt samvete. Rika människor betalar för att göra sånt som de uppmanar vanliga dödliga att inte göra, liksom. Nu kan man dessutom ”diktaturkompensera” genom att betala en slant till Anne Ramberg och resten av gänget i Civil Rights Defenders.

Den här typen av företeelser – klimatkompensation, diktaturkompensation och vad mer påhittiga entreprenörer kan tänkas hitta på – är den nya överklassens grej. Folk med tillgångar har visserligen alltid kunnat köpa sig fria från ansvar, men det är inte förrän i modern tid de gör det helt skamlöst, utan att bli ifrågasatta – utan tvärtom hyllade – för sitt hyckleri. Bara frågan som ställs på Civil Rights Defenders twitter är ju riktad till folk som har gott om pengar. ”Ska du till en diktatur i vinter?”

Det är inte precis pensionären Rune i hyresettan i Bandhagen som svarar ja på den frågan, inte heller ensamma mamman Eva i Tierp eller undersköterskan Britt-Marie som jobbar inom äldreomsorgen heller. Och om de nu skulle göra det – åka till en diktatur på semester – ska de naturligtvis skämmas, om de inte har några tusenlappar extra att kompensera med. Förresten ska de skämmas även om de inte åker till en diktatur, eftersom de inte bör resa alls utom med tåg.

Civil Rights Defenders har, enligt presentationen på hemsidan, en ”oberoende, ideell styrelse med nationellt och internationellt erkända experter på människorätts- och organisationsfrågor.” Bland dessa återfinns alltså Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare i advokatsamfundet. Tja, var ska sleven vara om inte i grytan?

På vilket sätt Ramberg är vare sig nationellt eller internationellt erkänd expert på någonting förutom möjligen polarisering och brunstämpling framgår inte riktigt. Vi förväntas bara svälja att hon är något slags auktoritet när det gäller godhet och humanism. Varför? Hon har rätt partibok och åtnjuter socialdemokratiska toppars gillande på sociala medier. Då spelar det ingen roll om man är en stenrik hycklare som bor i en jättevåning och samtidigt kräver att fattigt folk ska göra avkall på det lilla de har. Man är bara god, hur man än beter sig.

Styrelsen säger sig ansvara för att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med organisationens vision, uppdrag och grundläggande värderingar, samt för att den interna kontrollen och att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt. Och som de jobbar och sliter för godhetens skull! De vänder på varenda sten för att skapa en bättre värld:

”Civil Rights Defenders granskar statsmakten och andra makthavare samt utkräver ansvar när lagstiftningen eller dess tillämpning står i strid med de medborgerliga och politiska rättigheterna. Det gör vi själva, eller i samarbete med lokala människorättsförsvarare. Vi granskar lagar, lagförslag och myndighetsutövning samt driver rättsprocesser mot stater och andra makthavare som kränker människors rättigheter. Vi driver fall i nationella och internationella domstolar, kommittéer och tribunaler.” kan man läsa och det fortsätter i samma ordalag:

”Civil Rights Defenders driver förändring och påverkar stater, makthavare och den allmänna opinionen. Vi arbetar med opinions- och påverkansarbete, själva eller tillsammans med lokala människorättsförsvarare och andra organisationer för att öka kapaciteten till nationell och internationell påverkan. Organisationen driver debatt och kampanjer samt belyser viktiga frågor genom media, seminarier och rapporter. I totalitära stater når vi ut med oberoende information genom alternativa medier och fora för diskussion och debatt.”

Det låter fint, djupt och humanistiskt men vad står det – egentligen? Absolut ingenting. Hemsidan ger ingen information alls om vilka ”lokala människorättsförsvarare” den här organisationen samarbetar med, eller vilka alternativa medier de använder för att nå ut med ”oberoende information”. Med andra ord så vet vi inte ett dugg om vart pengarna går.

Däremot får vi mycket detaljerad information om hur vi kan bidra. Swish, kort, minnesgåvor av typen ”kom ihåg oss i ditt testamente” och företagssamarbeten där företagare får möjligheten att känna sig goda om de skänker 5 000, 20 000, 50 000 kronor och gärna ännu mer. Belöningen är så klart jättefin och eftersträvansvärd:

”Som tack för ert stöd får ni ett fint fysiskt diplom och digitalt material som ni kan använda för att engagera både era kunder och era anställda samt dela i sociala kanaler.”

Vi får också veta vad det kostar att kompensera för varje diktatur. Sju dagar i Egypten kostar 982 kronor, 10 dagar i Zanzibar 1375 och fem dagar i Dubai 263 kronor. Om man ska åka till en diktatur som inte står på listan kan man enkelt räkna ut kompensationen via ett effektivt verktyg på hemsidan.

På hemsidan finns också länkar till olika artiklar i vilka Civil Rights Defenders uttalar sig kraftfullt och auktoritärt i viktiga frågor. Här är några av rubrikerna:

Tadzjikistan måste sluta förtrycka människorättsförsvarare och frige samtliga fängslade

Kirgizistan måste dra tillbaka de restriktiva lagförslagen riktade mot civilsamhället

Kambodja bör slopa rättighetskränkande internetförordning

Ungefär som om en enda av jordens alla diktaturstater bryr sig om vad den här organisationen tycker och tänker. Det är ungefär lika effektfullt som när Helle Klein en gång i tiden skrev ett öppet brev till Vatikanen på Seglora smedja och uppmanade dem att välja en kvinna som påve. Men huvudsaken är förstås att folk betalar och ser glada ut så att Civil Rights Defenders kan fortsätta upprätthålla en fasad av humanism. Den som har pengar köper sig fri. Halleluja.

Bild: Skärmdump från CRD:s Twitterkonto