”Polisens oro för sexåriga barn som stökar på torget”. Det är rubriken på en Premium-artikel i Expressen 22 oktober 2022. Det handlar om Eslöv i Skåne. ”Det här är ett reportage om småstaden där sömnigheten byttes till otrygghet.”

Eslöv är en kommun i Skåne med drygt 35 000 invånare. Centralorten Eslöv hade 2018 cirka 19 500. (Wikipedia)

Nu har Eslöv, i likhet med alla små centralorter runt om i landet, drabbats av kriminella och asociala element som härjar runt, begår brott och gör tillvaron otrygg och osäker för kommuninvånarna. Från Expressen:

”Gamla Eslöv är känt för sin livsmedelsindustri: Gurka och köttbullar. Nu går produktionen på sparlåga – och småstadens centrum har blivit en plats dit ingen vill gå.

Barn så unga som sex år hänger i stan och förstör. Kriminella gäng står bakom våldsamma uppgörelser om knark.

Störiga tonåringar skrämmer bort kafékunder – och riskerar att rekryteras av gängen, fruktar polisen.”

Polisen känner alltså oro över utvecklingen. Eslövsbor, restaurang- och affärsidkare, besökare kring torget, unga som gamla, känner också oro. Här lite mer om vad som händer vid Stora Torg:

”I maj fick en uppvisning med dansgruppen Attitude 69 på torget avbrytas när ett hånskrattande ungdomsgäng sköt raketer mot de dansande barnen.

Flera allvarliga våldsdåd – knivskärningar och grova misshandlar – har inträffat i småstaden.

I augusti bestämde sig polisen för att lägga in en högre växel. En så kallad särskild insats inleddes. Under insatsen har polisen och kommunen identifierat tre grupper som ligger bakom oroligheterna.

– Det handlar om äldre gängkriminella från utanför Eslöv som begår våldsdåd och säljer narkotika.

– Om ungdomar från kommunen som begår våldsdåd och riskerar att rekryteras av gängen.

– Men också barn, en del av dem så unga som sex år, som busar och stökar på torget och hos företagarna i området.”

Alla i Eslöv känner alltså oro över utvecklingen. Men vem gör något åt problemet? Svaret är: egentligen ingen. Myndigheterna är för tandlösa och saknar i princip lagliga och kraftfulla befogenheter att ingripa.

Polisen gör naturligtvis vad den kan, med de verktyg som står till buds, och griper de som de eventuellt får tag på när brott begåtts. Så mycket mer kan polisen inte göra. Vidare från artikeln:

”Veronica Ek har tidigare jobbat i Rosengård i Malmö och nu är det hon som formellt leder polisens speciella insats i Eslöv. Polisen har nu fokuserat på ett antal unga vuxna som på olika sätt är involverade i kriminalitet.

– I den insats vi nu startat har vi tagit ut 15-20 individer som vi tittar extra på.”

Polisen tittar alltså ”extra” på ett antal av de kriminella unga vuxna, och förmodligen också på de totalt oregerliga och faktiskt farliga barnen. Resten av tiden satsar polisen på synlig närvaro på torget. Vilket kallas ”trygghetsskapande insatser” och är en del av det ”förebyggande arbetet”. Ek förklarar:

”– Torget i Eslöv har varit samlingspunkt för de här individerna, och att de här personerna samlas där skapar otrygghet. Därför har vi jobbat mycket med synligheten, för att få ut andra människor på torget så att alla ska våga och vilja vara där.”

För kriminella under 15 år återstår endast en orosanmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten kan erbjuda insatser som barnens föräldrar kan tacka nej till, om de inte är lika oroliga för sina telningar som resten av Eslövs befolkning är. Som sista utväg återstår tvångsinsatser enligt LVU. Men de är, som bekant, för det mesta också fullkomligt verkningslösa.

Ett samhälle som inte förmår hantera och stoppa kriminalitet bland unga vuxna är riktigt illa ute. Klarar samhället dessutom inte ens av att stävja asocialt, och faktiskt kriminellt, beteende hos barn från sex år och uppåt har man definitivt förlorat greppet.

Läs gärna detta en extra gång: ”Hotel Stensson vid torget har plågats av oroligheterna. Barn, så unga som sex år, springer runt inne i hotellet och stjäl. Gäster som går ut och in på hotellet trakasseras.”

Jag anklagar varken polis eller socialtjänst för att det ser ut som det gör. De gör vad de kan utifrån den lagstiftning de har att förhålla sig till. Nu måste vi snabbt få till lagändringar som gör att verkningslös oro kan förbytas mot effektiv handling. Annars går vi definitivt mot en säker undergång!