Nyligen limmade sig två klimataktivister från Extinction Rebellion fast sig på en Picasso-målning. I fredags kastade två fjortistjejer soppa på Van Goghs Solrosor på National Gallery i London, en av flera solrosversioner som konstnären målade på 1880-talet och som, om den skulle komma ut på marknaden, skulle värderas till hundratals miljoner dollar.

Än viktigare än penningvärdet är förstås det kulturella värdet, och den glädje som solrosorna gett miljoner människor genom historien. Värden som gått de här fjortisarna fullkomligt förbi. Allt de är ute efter är att göda sina egna egon. Nihilister som struntar fullkomligt i både klimat och miljö och som endast strävar efter att göda sina egna egon.

De båda stolpskotten som kastade tomatsoppa på Van Goghs solrosor tillhör en aktivistgrupp som kallar sig Just Stop Oil och som bildades i vintras. De vill medelst olika typer av vandalism, främst på konstmuseer och konstgallerier, påverka Storbritannien att fullt ut fasa ut fossila bränslen. Och se bara så viktiga de är, så uppfyllda de är av sin egen storhet och förträfflighet. De noggrant stajlade frisyrerna, som ska få det att se ut som om de klivit rakt upp ur sängen utan att kamma sig, de truliga små munnarna, de aggressiva ögonen. Där den självbilden råder finns inte plats för sådana petitesser som bildning, ödmjukhet och insikt.

Jag garanterar att de tillbringade minst två timmar framför spegeln för att få till den där klimatrebelliska looken innan de gav sig iväg till National Gallery. Kanske fick de skjuts av lilla pappsen i hans bensindrivna BMW, kanske beställde de en uber som bekvämt tog dem från dörr till dörr. Små prinsessor kan ju inte åka tunnelbana eller buss, det förstår ju vem som helst, och apostlahästarna tar alldeles för lång tid när man ska uträtta storverk.

Den här sortens ungdomar skulle förstås inte utgöra något större problem om det fanns vuxna som kunde sätta ner foten, men det gör det ju inte, i alla fall inte inom klimataktivismen. Vi ser alldeles för många medelålders egotrippare som tar till samma infantila protester, de som limmade fast sig på Picassomålningen till exempel och en hel drös av dem som stoppade ambulanser på Essingeleden för en tid sedan. Fjortisar är de allesammans, oavsett ålder.

Man ser dock inte särskilt många hårt arbetande nettoskattebetalare i de här aktivistgrupperna. De har inte tid att vare sig förstöra konstverk eller hindra ambulanser från att ta sig fram. Klimataktivistgrupper består främst av nihilister som av olika skäl inte behöver arbeta och göra rätt för sig. Tonåringar som curlats till förbannelse av sina välavlönade woke-föräldrar i innerstäder och villaområden, välbärgade pensionärer som inte behöver leta mat i papperskorgar och köa till soppkök för att få något i magen. Folk som inte har något annat än sig själva att ta ansvar för. Som har all tid i världen och som från sin bekymmerslösa tillvaro kan se ner på dem som med sitt arbete bär upp samhället.

De är dessutom uppenbart korkade om de tror att de kan få med sig någon vettig människa på klimattåget när de bär sig värre åt än de värsta fotbollshuliganer. Visst, vissa mediehus dreglar förstås av lycka över att få något nytt att skriva om, men i övrigt åtnjuter klimathuliganerna mest förakt och avsky. Och det är precis vad de förtjänar.