Igår skrev jag en artikel där jag, som inte vet något om el, försökte konstruera en rimlig tolkning av svensk energipolitik. Varför skulle inte jag få gissa när Sveriges journalistkår inte kan leverera några trovärdiga förklaringar?

Nu ska jag, med anledning av en presskonferens som regeringen avhöll lördagen den tredje september (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-hundratals-miljarder-i-garantier-till-energibolagen), ge mig ut på ännu tunnare is. Min tes är fortfarande densamma, nämligen att den svenska politiken är en blåkopia av vad som görs i EU och Tyskland trots att omständigheterna är radikalt annorlunda. Det som är radikalt annorlunda är beroendet av naturgas vilket i praktiken betyder rysk naturgas vilket i sin tur betyder att EU nästan är en sparkboll för Putin.

Titta på de blå prickarna i diagrammet. De visar gasens andel av den totala energimixen för varje land. Sverige ligger nära noll. Alla andra länder utom Cypern hamnar betydligt högre med Tyskland runt 25 procent. Som jag skrev igår behöver Sverige knappt någon gas eftersom vi producerar el med vattenkraft, uran och vind.

På presskonferensen lovade statsminister Andersson att ställa upp med hundratals miljarder kronor i garantier för att ”energibolag” inte ska ha tomt i kassan när de får sina räkningar från elbörsen. Redan där får min hjärna grus i maskineriet eftersom energibolag kan vara lite vad som helst. De svenska energiföretagen har en branschorganisation som består av både elproducenter, det vill säga elsäljare, och elköpare som också är distributörer. (Det gör mig misstänksam eftersom det är som att slå ihop fackliga organisationer med arbetsgivarföreningar. Man anar något korporativistiskt. Mussolini hade nog känt igen sig.)

Nu är frågan om det är elsäljarna eller elköparna som är utsatta för det hot som Andersson vill avhjälpa. En tysk elproducent som inte längre har någon rysk råvara sitter förstås illa till. Samma sak med en tysk eldistributör som måste köpa av en producent med höjda kostnader och som kanske sitter fast i långa leveransavtal till vanliga villaägare som varit kloka nog att binda avgifterna. Även där kan ett konkurshot föreligga.

Men inget av dessa hot behöver drabba de svenska energibolagen. Produktionskostnaderna är oförändrade. Elproducenterna kan sälja till samma pris som förut och tjäna lika mycket och därmed sitter även eldistributörerna säkert. Jag kan inte se det konkurshot som Andersson varnar för med sådant olycksbådande darr på stämman.

Jo, det kan finnas något att oroa sig för. De höga EU-priserna får inte smitta den svenska prisbilden vilket en fri marknad skulle göra. Vattenfall och andra svenska elproducenter skulle förstås mycket hellre sälja el till EU-länder med deras stigande elpriser och sedan kräva motsvarande pris av svenska elkunder och eldistributörer.

För att mota Olle i grind kan den svenska staten därför gå in med ett prisstopp på elektricitet som skulle gälla för hemmamarknaden. Svenska kunder får köpa till med staten förhandlade priser medan EU-länder får köpa till marknadspriser. På det viset får Vattenfall och andra svenska elproducenter i alla fall en del av den enorma och oförtjänta vinstökning som en helt fri marknad skulle ge dem.

Men varför går den svenska regeringen in med garantier på hundratals miljarder kronor till energibolag när inga svenska energibolag behöver dem? Lyssna på det här utdraget ur Anderssons anförande. Det visar sig att pengarna inte, som det verkar, är avsedda för svenska energibolag:

Garantierna ska under de inledande två veckorna omfatta alla nordiska och baltiska aktörer. Det ger våra grannländer ett andrum för att få egna stödåtgärder på plats. Men mitt besked till svenska folket är tydligt: Vi kommer inte att lämna svenska hushåll och företag åt sitt öde. Vi gjorde det inte under coronakrisen och vi kommer inte att göra det nu. Vi kommer att agera.

Men varför ska Sverige garantera hundratals miljarder till andra länders energibolag där det kanske finns verkliga risker att pengarna kan behövas? Kan inte dessa länders regeringar själva plocka fram de resurser som behövs?

Skulle jag inte ha en nyutvecklad konspirationsteori för att förklara även detta? EU gillar säkert inte det där med ett nationellt svenskt prisstopp på elektricitet. EU gillar likabehandling under ett gemensamt europeiskt regelverk. Kanske har Andersson förhandlat med von der Leyen: Ursula, om du låter oss inrätta prisstoppet på inhemsk svensk el så lovar vi att ställa med garantier som andra EU-länder kan behöva. Leyen svarar: Magdalena, we have a deal. High five!

Hitta gärna på en bättre förklaring.

En kompis till mig säger att utspelet på presskonferensen inte går att begripa men att förståelse inte var syftet. Avsikten var bara att i valrörelsens elfte timme försäkra svenska folket om socialdemokraternas ansvarskänsla och kärlek till väljarna.