Någon månad inför riksdagsvalet brukar media trappa upp sina angrepp mot Sverigedemokraterna. Då kommer de sedvanliga avslöjanden av varierande kvalitet om vissa partimedlemmar och politikers kopplingar till nazism och högerextremism. Uttalanden från sverigedemokrater som kan tyda på rasism jagas ivrigt på sociala medier, nu senast av ett researchföretag som säger sig hittat över 200 sådana kopplingar, vilket kolporteras ut som fakta av media. Övriga partier brukar regelmässigt skonas från sådana närgångna granskningar, och det tycks ge resultat i opinionen.  

För inte så länge sedan låg Miljöpartiet och Liberalerna klart under fyraprocentsspärren, men nu har båda kravlat sig över den med marginal. Jag kan naturligtvis inte bevisa någonting, men medias silkesvantar den senaste tiden borde spelat en avgörande roll. Mina farhågor fick förnyat bränsle, då jag nyligen fick ett mejl från en person i bekantskapskretsen. Hon kommenterade det tragiska mordet på den svenska psykiatrisamordnaren i Visby i somras, där den 32-årige mördarens kopplingar till Nordiska Motståndsrörelsen kraftigt betonats av pressen. Åklagaren valde att åtala för terroristbrott, trots att mannen led av en allvarlig psykisk störning. Den åtalade har också erkänt att han tänkte mörda Annie Lööf, som nu framställs som en hjältinna i media. Så här skrev min bekant, som har varit verksam som psykiater hela sitt liv:

Jag skriver till dig för att ge uttryck för mitt raseri mot statsmedia, som nu har satsat ALLT på att rädda S efter Novus’ konstaterande att SD har uppnått (nästan) samma procentenhet som M.  

Det var en skenrättegång mot Jimmie på SVT:s Agenda – de två journalisterna som tagit på sig uppdraget att försöka krossa SD med sina påståenden och så kallade utfrågning av honom, var ohederliga, utnyttjade situationen, och de frågor som ställdes var genomsyrade av okunniga beskyllningar och hade ingen likhet med dem som ställdes i de övriga partiledarutfrågningarna, då man smekte de olika partiledarna medhårs och uppmuntrade och skyddade dem! 

Och nu använder man tekniken att knyta knivmordet i Visby till ”högerextremism”, trots att det är uppenbart att den förvirrade och psykiskt störde förövaren inte är annat ett psykfall! Jag kan nog våga mig på att säga att dessa udda, förvirrade, psykiskt störda män gärna söker sig till grupper som inte accepteras av samhället, för att där känner de att de hör hemma. Hans obetydliga, kortvariga, medlemskap blåses nu upp och används i statsmedias kampanjer så att folk ska förknippa hans handling med ”högerextremism”! Och inte en enda psykolog eller socionom får komma till tals förstås, för det här är precis vad ”mainstream media” är utskickade att använda i sin hatpropaganda! Putinteknik! 

Jag är nästan förbi av det raseri jag känner mot denna uppenbara politiska propaganda på den tv-kanal som ska nå hela svenska väljarkåren, framför allt de som inte har tillgång till annan information, men som tvångsbeskattas på dessa propagandakanaler. 

Jag öppnade sedan SvD och, efter att ha skummat uppslaget med alla kommentarer och slutsatser från upprörda politiker och ledarskribenter som nu utnyttjar tillfället att twittra sitt hat mot SD,  blev jag tvungen att vika ihop tidningen och övergå till att rensa bort litet ogräs utanför huset. Kan man hoppas på en bumerangeffekt? Att fler får upp ögonen för hur denna sjukliga gärning utnyttjas i kampen om väljarna?  

Jag återger det mesta ur hennes långa, ilskna och förtvivlade mejl därför att jag känner henne som en omdömesgill och behärskad person. Och för att jag hör liknande tongångar från människor i min omgivning som, liksom hon, tidigare varit verserade i sin kritik mot etablissemanget och dess härolder inom media. Emellertid tycks på senare tid någonting ha brustit. Deras förhoppningar att politiker och media ska kalibrera sig mot verkligheten har kommit på skam, och de har blivit mer raka och nakna i sina uttalanden. Dessa personer tillhör vad jag skulle kalla för en välutbildad medelklass, där många tycks ha fått nog. Hur representativa mina iakttagelser är, är dock vanskligt att säga. Många människor som har det bra i sin materiella privata tillvaro fortsätter ju att sticka huvudet i sanden. Sverigedemokraternas uppåt tickande procentenheter i de senaste väljarundersökningarna är kanske ändå ett svar på min bekants slutfråga i mejlet. 

Kan man hoppas på en bumerangeffekt? 

Foto: Herbert Basedow  Rättigheter: MrSober88 

Länk till licens: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.en