Du kan med fördel hoppa över den här texten för inte ens jag själv är säker på att jag tänkt rätt. Å andra sidan kan det kanske vara intressant för dig ett avslöja eventuella fel.

David Ricardo (1772 – 1823; bilden) var en nederländsk jude som flyttade till England och blev börsmäklare och nationalekonomisk tänkare. Liksom jag (och de flesta andra seriösa ekonomer, Marx till exempel) var han besatt av att försöka förstå hur ett ekonomiskt överskott i ett samhälle kan uppstå och fördelas bland de, som han såg det, viktigaste samhällsklasserna, nämligen kapitalisterna, jordägarna och arbetarklassen. Ricardo, som själv var kapitalist och månade om låga löner för arbetarklassen, ansåg att jordägarna, framför allt den stora lantägaradeln, var parasiter och han skapade en teori för att bevisa det. Arbetarnas löner bestämdes till stor del av priset på bröd och Ricardos kapitalister såg hellre att brödet var billigt och jordägarna fattiga än att brödet var dyrt och jordägarna rika.

Titta på den fula skissen som jag ritat själv för att illustrera hans tankegång. Tänk dig att landets jordbruksmark fördelas på den vågräta axeln B efter fallande bördighet. Den bästa jorden ligger alltså vid origo. Den bananformade kurvan visar sambandet mellan bördighet och produktionskostnad på den lodräta axeln K.

I startläget utnyttjas bara de bästa jordarna. Jordägarklassens producerade volym uppgår till S1 vilket ger en produktionskostnad – som är lika med marknadspriset P1 – för exempelvis vete. Sedan växer arbetarklassen på grund av att kapitalisterna ökar produktionen. Då behövs mer bröd för arbetarna. Jordägarna behöver mer mark och ianspråktar även mindre bördig jord, det vill säga flyttar högerut på B-axeln, till volymen S2 som ger vetepriset P2.

Nu kommer Ricardos poäng. Vetepriset bestäms av produktionskostnaden på den sämsta faktiskt brukade jorden. P2 är kanske dubbelt mot P1. Vetepriset på marknaden är detsamma för allt vete. Nu har det fördubblats. Jordägarna, som knappt lyft ett finger, tjänar plötsligt dubbelt på det vete som kommer från de bördiga jordarna. Ricardo säger att om det fortsätter så här och allt mindre rika jordar tas i bruk så kommer jordägarna oförtjänt att få alltmer av det nationella överskottet trots att de egentligen bara är snyltare.

Energimarknadsinspektionen visar en snarlik bild som redovisar olika kraftslag efter produktionskostnad:

Här kan man ganska väl följa Ricardos resonemang. Först använder Sverige den billigaste energin närmast origo – vilket här påstås vara vindkraften – och sedan går vi vidare till att utnyttja vattenkraft, industrikraftvärme och så småningom kärnkraft när fler megawattimmar behövs. Ricardo skulle bli upprörd om han tänkte på vad som händer om den dyra tyska gasen driver elpriserna i taket enligt Energimarknadsinspektionens kurva. Ägarna till vindkraften och vattenkraften skulle ju tjäna ohyggligt med pengar fastän de bara haft tur! skulle han troligen utbrista eftersom han skulle jämföra med sin egen tids snyltgäster bland jordägarna.

Om det hade varit något krut i Energimarknadsinspektionen skulle den ha upptäckt dessa oförtjänta vinster när den inspekterade vindkraften och därvid krävt att pengarna i stället skulle omhändertas av någon som hade större rätt till dem, vem det nu skulle vara. Eller tänker jag fel?

Nu är det bara det att vindkraften i verkligheten inte alls producerar så billigt. Vindkraften får, om jag fattat rätt, ett antal dolda subventioner av vilka de tre främsta är följande:

1. Vindkraften har förkörsrätt i distributionsledet vilket betyder att exempelvis kärnkraften inte får tillgång till elkablarna om vindkraften snurrar och har megawatt att inleverera.
2. Vindkraften behöver inte betala extra för sin dyrare eldistribution. För kärnkraft behövs till exempel bara sex anslutningspunkter eftersom det bara finns sex kraftverk medan vindkraften kräver tusentals.
3. För att vindkraften över huvud taget ska kunna användas måste det finnas reservkraft som hela tiden står parat och redo att rycka ut om det slutar blåsa. Den extratjänsten kostar inget för vindkraften utan den får vattenkraften bjuda på.