Trots att allt är möjligt i dagens av rasism genomsyrade Sverige blev jag ändå överraskad av en artikel i Dagens Nyheter 220811. Artikeln är rena Kinderägget och innehåller den något ovanliga kombinationen offer i utanförskap, socioekonomisk ojämlikhet och – klimatförändringar.

Den kombinationen var ny, åtminstone för mig. Men naturligtvis, människor i utsatta områden drabbas ju alltid sju gånger värre av allt som är dåligt här i världen, så varför skulle de inte också drabbas sjufalt värre än vi övriga även av de påstådda klimatförändringarna. Det är ju enbart logiskt.

Genom artikeln får vi veta att husfasaderna i Husby på något mystiskt sätt tycks absorbera solvärmen, det blir väldigt varmt i lägenheterna när det är varmt ute och folk får själva införskaffa fläktar, hålla fönster och dörrar öppna för korsdrag samt i värsta fall sova på balkongen. Äldre hamstrar till och med mat för att slippa gå ut i värmen.

Detta är skakande vittnesmål för oss rika svenskar som ju inte alls behöver vidta några av alla dessa åtgärder.

Dessutom drabbas de boende i utanförskapsområdena ofta av översvämningar i källare eftersom det saknas gräsytor runt hyreshusen, vilket vi rika svenska höginkomsttagare slipper. Vi bor i kustnära villor eller har fritidshus att fly till när klimatförändringarna med all kraft slår till. Med gräsytor runt husen som absorberar vattnet från alla extremskyfall och orkaner. Fast just därför drabbas vi å andra sidan hårdare av havsnivåhöjningarna, enligt artikeln, så någon slags rättvisa tycks ändå råda.

Här kan jag inflika att även Enskede är att betrakta som ett utanförskapsområde ur klimatsynpunkt. Enskede vilar på lerjord och framför allt villaägarna på Enskedefältet har ett rent helvete med översvämmade källare när det kommer kraftiga skyfall.

Från DN:

”Forskare har länge vetat att inkomst, utbildning, språkkunskaper, hälsa och tillgänglighet till information och bil är faktorer som påverkar hur sårbara individer är för klimatförändringar.

Genom fältstudier och intervjuer med bland annat boende i stadsdelarna Rosengård, Lindängen, Nydala och Hermodsdal – samtliga klassade som socioekonomiskt svaga områden – har forskarna Salvatore De Rosa, Joost de Moor och Marwa Dabaieh, undersökt på vilket sätt invånarna upplever klimatstörningar och hur väl invånarna kunnat hantera klimatkriser både individuellt och gemensamt.”

Jag måste säga att jag blir något förvånad när jag hör att människor, som valt att flytta hit från betydligt varmare breddgrader i Mellanöstern och Afrika, behöver språkkunskaper i svenska för att fatta att det är 25-30 grader varmt ute. Samt att de, när det någon gång händer, står helt handfallna och inte har en aning om vad de ska göra eftersom de inte kan ta till sig information från de svenska myndigheterna.

Det såg man inte komma. Här behövs särskilda satsningar. Fast de kommunala tjänstemännen förhåller sig kallsinniga:

”– På kommunnivå såg vi inget engagemang för rättvisefrågor och jämlikhet. Malmö stad anser att klimatanpassning primärt är en fråga om urban infrastruktur och inte social sårbarhet som är avgörande för hur de påverkas av klimatet, säger De Rosa.

Johan Emanuelson, chef på strategiavdelningen vid Malmös stadsbyggnadskontor, säger att staden inte gör skillnad på socioekonomiska grupper i sitt arbete med klimatanpassning.

– Vår klimatanpassning utgår i hög grad utifrån var de faktiska behoven finns. Var finns det risk för översvämningar på grund av havsnivåhöjningar eller skyfall. Det är en teknisk fråga som löser det där det behövs oavsett vem det är som råkar bo på den platsen.”

Står Emanuelson för sans, vett och balans eller ren rasism i frågan om den väldigt viktiga klimatanpassningen? Det är nog enbart en smaksak, beroende på vem som frågar.