I något sammanhang skriver Gustaf von Platen att en radikal hållning bara är äkta om radikalen har arbetarklassbakgrund. Många andra har menat detsamma.  

I någon mening är det förstås så.  Det stämde väl på Stig Ahlgren (bilden). Han och von Platen träffades i lumpen. Vid övningarna var tältet på kvällen fullt av andra, med arbetarbakgrund.  Dem kunde Ahlgren inte umgås med. Han vände sig till akademikern von Platen. I början på sin karriär, på Aftontidningen, ägnade sig Ahlgren åt häftiga, giftiga angrepp på arbetarklassens motståndare.  

Om man utgår från att von Platens påstående är sant – vad driver då sådana som Ahlgren och – till exempel – Palme ?  

Jag diskuterade Stig Ahlgren och hans skrivande med min fru. Jag gillar honom. Det gör inte hon. Jag försökte förstå varför och frågade henne. Hon svarade: ”Han är inget uttryck, han är bara avsikt”. 

Det var, insåg jag, mycket träffande. Vad skulle han uttrycka som inte bara var en viljeyttring, en avsikt? Sin bakgrund och sina erfarenheter, förstås. 

Ahlgren var mycket förtegen om sin bakgrund. Han ville inte beröra sin barndom eller ungdom. Föräldrarna, han var adopterad, ville han inte tala om. Han var däremot mycket vältalig i sin kritik av samhället i dess olika yttringar.  Han var alltså driven av sin vilja, sin avsikt. 

Likadant var det med Palme, vars adels- och överklassbakgrund på samma sätt måste förbli orörd, bortglömd, förtegen.  Kvar blev en skickligt formulerad beskrivning och kritik av det under hans tid rådande klassamhället, utan någon förbindelse med hans egna upplevelser, hans egna erfarenheter. (Först under sina studier i USA sade han sig ha sett någon annan verklighet än den han fötts in i). 

Dagens samhällsdebatt är svårt angripen av den sjuka som plågade Ahlgren och Palme. Det genuina, det självupplevda saknas. Debatten ter sig som en fjäderbollsmatch mellan kontrahenter med liknande, utslätad medelklassbakgrund. 

Hur skall en landsbygdspolitik kunna formuleras av dem som, liksom Hasse Alfredsson, inte känner till att landet också sträcker sig utanför Norrtull? HuuHur skulle denna månghövdade samling av likar med liknande bakgrund kunna förstå och bry sig om populasens bekymmer med invandringen? De såg ju inget, behövde inte se någonting. Hur skulle en realistisk skolpolitik kunna formuleras av dem som bara växt upp med, gått i skolan med och sökt sig till politiken med lika välpolerade likar? 

Denna skara, jämnt utspridd bland de gamla partierna, har blivit skräckslagen av SD:s framgång. De har förstått att genuina, egenupplevda erfarenheter blivit värdefulla. De har själva inget som skulle kunna väcka intresse. De är alla för lika. Det har uppstått en jakt på det genuina.   

Det är därför alla gamla partier söker efter sin egen svarting, sin egen muslim eller åtminstone sin egen utomeuropeiska invandrare. Så fort de ser någon haffar de honom direkt. Oftast visar det sig att de förbisett en del svårigheter, som vederbörandes medlemskap i någon terroristorganisation eller något liknande. Han måste bytas ut. Partierna får börja om. 

Ett sätt att kringgå dessa rekryteringssvårigheter är att göra sig själv till förespråkare för någon minoritet. Det kan skapa riktigt intressanta och chica uppenbarelser.  Vem minns inte Mona Sahlins glada och entusiastiska presentation av andra kulturers företräden? 

Konstigt nog har inte samerna fått någon som utnämnts till riks-same av något parti. Det kanske beror på att deras – samernas – problem och frågor ligger för nära och vore möjliga att lösa – men det skulle i så fall kosta, i pengar och i minskad popularitet bland den icke-samiska befolkningen i norr. 

Vad är att vänta? Mer av detsamma. Identitetspolitiken kommer att ta över allt fler av de gamla partierna. Minoriteter kommer att vara lika eftertraktade som de redan nu är i reklam och massmedia.  

Kommer det att dra röster? Knappast. De utgör ett moment 22: Så eftertraktade att de välkomnas i politiken – samtidigt som de enkla, vanliga svenskarnas röster försvinner. Nettot kommer att bli minus. Gissa vem som kommer att vinna på den politiken!