Det är kaos lite varstans i det här landet. Ja, inte bara i Sverige, utan även i andra delar av Västeuropa. Den som vill resa utomlands behöver numera proviant för att orka sig igenom säkerhetskontrollerna.

Ledning, säkerhetsföretag och andra som verkar på flygplatserna borde ha kunnat förutse att det skulle bli en reseboom den första sommaren efter pandemin. Likväl är det kaos i snart sagt varenda storstad.

På Arlanda idkar man nu självkritik. ”Vi utökade vår rekrytering men det har tyvärr inte räckt” är företaget Avarns låtsat ödmjuka omdöme om sin egen insats i säkerhetskontrollerna under de senaste dagarnas flygplanskaos. No shit Sherlock.

Är det meningen att folk ska nicka förstående och återfår förtroendet bara för att de som orsakat problemen plötsligt böjer huvudena och erkänner att de varit försumliga och inte gjort det de borde? Förmodligen. Nu ska ju alla få veta att de ansvariga gjorde allt de förmådde, och hur skulle de kunna veta att det inte var tillräckligt? Men nu är de duktiga och idkar självkritik och då ska allt vara förlåtet per omgående.

Det är med självkritikstrenden som med den naivitetstrend vi tvingades konfronteras med under flera år – den är lika meningslös och lika hycklande. Det är självklart att Avarn, såväl som andra säkerhetsbolag på flygplatser runt om i Europa, hade kunnat räkna ut exakt hur det skulle bli – de har ju anställda (eller anlitar konsulter) som gör prognoser för åratal framåt. Men just detta, det som vilken barnunge som helst kan räkna ut – nämligen att folk kommer att vara extra ressugna efter två års pandemi och restriktioner – var tydligen för svårt.

Att idka självkritik är en trend av samma kaliber som naivitetstrenden, som vi såg under flera år. Ett sätt att låtsas att man inte förstått vad som skulle hända, trots att man givetvis haft väl genomarbetade kalkyler att förhålla sig till. De har helt enkelt kört ända in i kaklet tills det inte funkade längre utan de var tvungna att ta till självkritiken.

När de lyckas minska köerna till 2-3 timmar istället för en hel dag kommer folk att vara så lättade att de tycker det går som en dans när de ska checka in. Snart har vi glömt att det fanns en tid då man kunde komma till flygplatsen, checka in och gå igenom säkerhetskontrollen utan att man behövde ha proviant med sig.

Det kommer, med andra ord, att bli ungefär som SJ och tågtrafiken – en försening på någon timme är ingenting alls längre, det är bara något man räknar med. Vi blir helt enkelt vana vid kaos och sänker nivån på våra krav och företagen som är ansvariga tjänar en liten slant på att de slipper rekrytera tillräckligt med personal.