På denna video syns Rasmus Paludan bränna koranen, en påstått helig bok bestående av spridda, förvirrade tankar om livet och tillvaron i stort. Denna bok anses som helig av lika förvirrade, över världen spridda människor, ofta med ursprung i illa fungerande, korrupta och våldsplågade länder, som blivit sådana därför att dessa människor gjort länderna just så vedervärdiga att de inte vill vistas i sina egna skapelser.  

Annie Löf, Sveriges mest förvirrade politiker, anser att Paludan, liksom Richard Jomshof utför rasistiska dåd, när den förste skojar med muslimerna och den andre på Twitter beskriver muslimernas så kallade religion: ”Islam, denna avart till religion, grundad av krigaren, massmördaren, banditen och slavhandlaren Muhammed, har ingenting i vårt land att göra. Muhammed höll sig för övrigt själv med sexslavar, så det är inte förvånade att sedvänjan existerar.” Förutom omdömet ”avart” kan jag inte se annat än att detta är ett rent sakligt, beskrivande påstående. 

Men enligt Annie Löf är detta uttryck för ”ren och skär rasism” (mot rasen muslimer?) Och på Facebook skriver Ulf Kristersson (M) att det är ”direkt stötande” att SD väljer att sprida uttalandet via sin officiella kanal. 

Jaha. Den på politik och tankar illa utrustade Annie Löf fortsätter att istället för att formulera en sammanhängande politik förlita sig på billiga slagord, och den ängslige Kristersson backar som vanligt när det börjar bli lite oönskad uppmärksamhet. 

Och vad är det de reagerar på? De tar avstånd från en saklig beskrivning. De gör som alltid. När någon pekar på något obehagligt faktum förnekar de detta faktum. De förnekar verkligheten på samma sätt som de under åratal förnekade invandringens kostnader och andra för alla i allmänheten mycket påtagliga nackdelar. 

Uppenbarligen ser de inte någon framtid för sig själva och sina partier. Varför skulle de annars göra en tänkbar framtid för dem själva och deras partier omöjlig? 

Och inte heller förstår de det tysta samförstånd mellan Paludan och muslimerna vilket ger de båda möjlighet att synas och beskärma sig i offentligheten.