För ett par år sedan hittade min man och jag ett oljetryck av Grindslanten på Myrorna. Det var förstås inte första gången vi stött på den under våra regelbundna besök i second hand-butiker, för Grindslanten är ju ett av de mest reproducerade verken i landet, men det var första gången vi hittade en som var i riktigt bra skick, utan skavanker och med färgerna i behåll. 30 kronor kostade den. En dosa snus, ungefär, om man handlar lågprissnus.

En ”grindslant” var en liten peng som barnen kunde få som belöning efter att de öppnat någon av de grindar som förr inhägnade hagar och åkrar och därmed också stängde av vägarna. När August Malmström målade den 1885 var alltså motivet på den här tavlan en del av vardagen, känt och upplevt. Min egen farfar och hans syskon och vänner sprang utmed grusvägarna i hembygden i Västergötland och öppnade grindar under det sena 1870-talet – det var ett sätt att tjäna en liten slant i en tid som präglades av fattigdom och hårt slit för brödfödan. Förmodligen var det också därför Grindslanten blev så oerhört folkkär. Den gjordes i hundratusentals reproduktioner och vid en tid lär den ha hängt i närmare 90 procent av de svenska hemmen.

Konstnären själv föddes i ett torp kallat Nubbekullen, i Västra Ny socken utanför Motala, hösten 1829. Han växte upp under knappa förhållanden, men det betydde inte att han inte kunde se skönhet och vyer omkring sig. I motsats till vad dagens museiintendenter och andra gärna hävdar fanns det nämligen glädje, hopp och kärlek i Sverige även innan folkhemmet började byggas. Vårkvällarna var lika ljusa och löftesrika när August Malmström växte upp som idag, och människor pratade, skrattade, blev förälskade då som nu.

De kunde också ha intressen. Det kan säkert verka märkligt för dem som idag ständigt poängterar hur grått och intetsägande Sverige var före folkhemsbygget, men så var det. Människor var människor även innan socialdemokratin gjorde sitt intåg. De stretade och strävade förstås hellre än att bränna hästdroskor och kasta sten på landsfiskalen och de kände varken till fredagstacos eller kebabpizza, men även om det mest stod sill och potatis på matbordet hade de ofta annat i huvudet än sin egen utsatthet, verklig eller inbillad.

Det hade August Malmströms föräldrar. Mamma Brita Stina var intresserad av både historia och litteratur och pappa Anders, som var en händig karl, snickrade predikstolar och altartavlor för att dryga ut inkomsterna från jordbruket. När sonens talang visade sig – tidigt i livet målade han kort som gavs bort på bemärkelsedagar och högtidsdagar av olika slag – var de därför öppna för att bejaka hans gåvor. I slutet av 1840-talet sålde fadern sin enda dragoxe för att hjälpa August att utveckla sin talang. Som 19-åring kunde därför August Malmström söka in på Konstakademien i Stockholm. Med åren kom han också att studera konst i Italien, Tyskland och Frankrike och så småningom blev han professor.

Grindslanten målade han 1885 och den blev snabbt mycket älskad, hos både kritiker och allmänhet. När den ställdes ut på Konstakademien fick den lysande recensioner och spreds därefter som bild i tidskrifter som Polstjernan och Midvinter.

Malmström gjorde förstås mycket mer än Grindslanten under sin verksamma tid, han arbetade bland annat som illustratör för både tidningar och böcker och illustrerade bland annat Esaias Tegnérs Frithiofs saga. Det som han själv ansåg som sitt största projekt var det historiskt inspirerade konstverket Bråvallaslaget. Den målningen tog över 30 år att färdigställa, eftersom konstnären själv lär ha skurit sönder den första versionen av tavlan av frustration.

August Malmström dog som en hyllad och älskad konstnär den 18 oktober 1901, bara några dagar efter sin 72-årsdag. Nu hänger ett välbevarat gammalt tryck av hans mest kända målning i det av mina rum som jag ibland, med viss ironi, kallar ”min lilla salong” med betoning på ”lilla”. En gång var det ett pojkrum, numera är det fyllt med gamla, kära ting som gör mig lycklig. Där, bland gamla radiogrammofoner och sekretärer, jugendlampor och en sittgrupp från 40-talet gör sig Grindslanten alldeles förträffligt. Originalet då? Jag har inte lyckats ta reda på var det hänger idag. Om någon läsare vet, hojta gärna till!