Glädjande nog finns helt motsatta åsikter representerade bland läsarna av den här bloggen. Det märker man på kommentarerna. Just nu handlar det förstås om kriget i Ukraina. Kan man med hedern i behåll säga något till Putins försvar eller åtminstone försöka skapa något slags förståelse för hans bevekelsegrunder eller kan man inte det?

Med dagens sinnesstämningar är det bäst att låta bli av samma skäl som det år 2015 var säkrast att inte varna för massinvandringens besvärliga konsekvenser – eller ens använda ett ord som ”massinvandring” – om man ville slippa bli kallad nazist, fascist eller brunråtta. Den som försöker rättfärdiga Putin väcker idag liknande fasa.

Med detta avser jag inte att inleda ett försvarstal för den ryske presidenten. Däremot vill jag redovisa några trevande hypoteser som framkom igår när jag diskuterade med min alltid alerta portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro. Diskussionen gällde hur människor gör för att ta ställning i besvärliga frågor, till exempel huruvida det är lönt att ens försöka begripa sig på Putins ställningstaganden.

Är det inte självklart att Putin är en skurk? sa jag lätt förfärad vid tanken att någon skulle kunna ge uttryck för motsatt uppfattning. Allvarligt talat, tänk på alla civilister som terrorbombas i Mariupol och tänk på dem som sköts med bakbundna händer vid den ryska arméns reträtt från Butja!

Det är sant, sa lärarinnan. Men det finns också berättelser om att nazister ur den ukrainska Azov-bataljonen (se bataljonens hakkorsliknande symbol på bilden) har trakasserat och mördat ryssar i östra delen av landet i flera år. Observera att nazist i Ukraina inte nödvändigtvis betyder judehatare utan rysshatare.

Du vet inte om det där är sant, sa jag. Det kan vara fake news från Putins lögnfabriker. Det kan det vara, sa hon. Det kan också ha varit de omvittnat mordiska tjetjenska soldaterna i rysk tjänst som tog livet av civilisterna i Butja.

Jag medgav motvilligt att det blir svårt att veta när ord står mot ord och propaganda trummas ut från alla håll. Man får väl läsa på och faktagranska så mycket man orkar, föreslog jag. Problemet, sa lärarinnan eftertänksamt, är att du inte kan vänta med att ta ställning tills alla fakta ligger på bordet för det stadiet når man aldrig. Och vi kan inte låta bli att ta ställning. Vi är dömda att tvingas ta ställning fastän vi vet att vi kan ha fel.

Så är det nog, medgav jag. Vi tar ställning. Till exempel har jag tagit ställning för ukrainarna och mot ryssarna. Jag hoppas att ryssarna tar rejält med stryk. Men hur kan jag vara så säker på att jag tycker det när jag faktiskt, det erkänner jag, har ett skakigt faktaunderlag. När jag tänker på det så börjar jag undra om jag kan lita på mig själv. Jag är kanske ett omedvetet propagandaverktyg, en nyttig idiot i Nato:s tjänst.

Putin skulle nog anse det, sa lärarinnan. Men det är samma med mig. Jag tar samma ställning som du på lika skakiga grunder. Jag tror att det har med flockbeteende att göra. Jag anpassar mina åsikter efter tänkandet i den samhällsflock där jag känner mig hemma. Annars är risken att jag får byta flock.

Så du menar att vi människor springer runt som hundar och sniffar på varandra och så småningom väljer åsikter efter sällskap? Opinionsbildning är inte en fråga om kunskaper och fakta utan om instinkter, dofter och feromoner?

Ungefär, sa hon.

Jag tror jag har en banalare metod som gör att jag kan ta ställning utan att säkert veta vilka som har mördat hur många, sa jag. Det handlar om att bedöma parternas mjuka makt, det vill säga i vilken utsträckning de förmår gripa tag i min uppmärksamhet och betvinga mig med sin stil (där det hos mig men långtifrån hos alla människor räknas som dålig stil att döda folk). När jag till exempel ser en bister Putin i änden av ett långt bord med ett dussintal förskrämda medarbetare i den andra änden cirka femton meter bort så känner jag i hela kroppen att den kulturen inte är för mig. Även om president Biden pladdrar och har många skadliga idéer så vet jag att västmakterna är mitt gäng inte minst för att de för det mesta kan leva med att folk har olika åsikter.